![]() |
||||||||||
|
En berggrund (eller i det här fallet bottengrund) som spricker orsakar snabba, explosionsliknande ljud och det är precis vad våra hydrofoner registrerade, marinens passiva sonar i Loch Ness och den civila forskningshydrofonen i Storsjön - ljud som till att börja med lät som gevärsskott ner i vattnet. De amerikanska forskarna kallar till och med ljuden för "seismiska luftgevär" eller "luftgevärsskott" och enligt NOAA kan ljuden komma upp i 240 decibel. Hydrofoner i Atlanten har registrerat minst tre olika typer av luftgevärssignaler och oftast kommer ljuden från Nova Scotia, Kanada, nordvästra Brasilien och nordvästra Afrika, där de utgör 75% av alla inspelningar. Liknande, men mycket dovare ljud, från en undervattensjordbävning i havet nära Astoriaklyftan har spelats in med hjälp av hydrofoner i det amerikanska SOUS-systemet. En jordbävning återges som triangelformade signaler på spektrogrammet (ovan) och de högsta ljudvågorna (gult och rött) ligger i frekvensområdet mellan 5 och 30 Hertz. GUST´s inspelningar från Loch Ness respektive Storsjön påminner i sin triangelform lite om NOAA´s jordbävningssignaler (nedan) men de högsta ljudvågorna ligger här i frekvensområdet mellan 53 och 215 Hertz. GUST´s slutsats om ljudet från Loch Ness bekräftar den kontroversiella teori som 2001 framfördes av den italienska geologen Luigi Piccardi, som menar att den aktiva förkastningslinjen som genomkorsar Loch Ness kan förklara sjöns berömda monster. Kan trycket från en seismisk explosion nå ytan och ta formen av något som t ex Nessie och Storsjöodjuret? Ja, det kan naturligtvis inte uteslutas och har man sedan livlig fantasi, som många människor har, kan dylika varelser skapas inne i huvudet och sedan projiceras i den seismiska tryckvågen på ytan. Reportage och grafik: Jan-Ove Sundberg, Global Underwater Search Team. Spektrogrammet som visar undervattensjordbävningen återges med tillstånd av NOAA, Copyright 2002. All Rights Reserved.
|
|||||||||
|
||||||||||