Sjöormskandidater 2:
Är sjöodjuren bara misstolkade däggdjur?

Under "Expedition Selma" sommaren 1977, såg jag min första bäver i vilt tillsånd och det var en oerhört spännande upplevelse, särskilt som jag befann mig vid det beryktade Seljordsvattnet i Norge, dit jag bjudits in av de norrmän som utförde den allra första sjöormsexpeditionen till sjön.

Det var vid 5-tiden på morgonen och vi kom körande längs den gamla vägen och närmade oss en plats som heter Svarvaren, när Öystein Molstad-Andresen höll på att skrämma vettet ur bilföraren Adolf Refvik, med att peka och skrika: "DÄR! DÄR SIMMAR DET NÅGOT MISSTÄNKT UTE I VATTNET... TÄNK OM DET ÄR SELMA!".

Kameror i högsta hugg

Vi parkerade rent livsfarligt mitt i en kurva, i förhoppningen om att ingen annan var vaken så tidigt, mitt under semestern och rusade ner mot stranden med kameror i högsta hugg. Jag hade en Super 8-kamera på den tiden och fingret på avtryckaren.

Djuret som Öystein sett befann sig ca 50 meter från land. Det var litet och brunt, visade i stort sett bara huvudet över ytan och var klart och tydligt en bäver. Den släpade en trädruska efter sig och lät sig både fotograferas och filmas.


Bäver från en liten bergknalle. De är som synes ganska små i vattnet och skapar inte heller mycket till kölvatten. Foto: US Fish and Wildlife Service, Copyright 2004.

Jag insåg vid det tillfället att ingen skulle kunna missta en bäver för sjöormen, eftersom bävern dels är så liten, dels inte dyker om den inte upplever ett direkt hot och dels inte visar en kroppsdel som kan uppfattas som en "puckel".

Potentiella sälar

Det finns inga sälar i sjön, som inte heter Selfjordsvattnet som en del tror utan alltså Seljordsvattnet. Sjön ligger 80 km från havet och potentiella sälar skulle tvingas ta sig förbi tre andra sjöar, kanaler, åar och andra hinder för att ta sig in i sjön.

Seljordsvattnet saknar också uttrar och hermeliner, även om de sistnämnda en gång funnits där. Men även hermeliner är alldeles för små för att kunna misstolkas som sjöormen, som oftast beskrivs som stor och då menar jag STOR.


Hermelinen förknippas mest med snö och med land, men sommardräkten är brun och den trivs också i vattnet. Foto: US Fish and Wildlife Service, Copyright 2004.

Vi är tämligen säkra på att vittnena misstolkar efterföljande vågsvall som en del av sjöormen och att de okända djuren högst är 10 meter långa, vilket ändå är en ofatlig längd, man behöver bara stega upp tio meter hemma i vardagsrummet, så inser man just detta faktum.

Ovedersägliga bevis

Loch Ness däremot, har både bäver, uttrar och hermeliner och besöks då och då också av sälar, det finns det ovedersägliga bevis för, både i form av stillbilder och video.

Hösten 2001 kontaktades GUST av Loch Ness-experten Dick Raynor, som per email berättade hela historien om sälarna i Loch Ness och tillade att han hösten 1999 videofilmat något som antingen var just en säl - eller kunde det kanske vara Nessie ändå?

Videofilmen var en av de mest lovande vi dittills hade sett och det gick inte avgöra vare sig på TV eller i en redigeringsmonitor vad Dick Raynor filmat.

Spionfilmer och krocktester

Så vi tog med den till Image Systems i Linköping, ett dotterbolag till SAAB som på den tiden analyserade både spionfilmer från svenska jaktplan och krocktester de själva utförde.

SAAB-folket tittade först på videon på TV. Där såg det ut som ett djur med kraftig hals och medelstort huvud låg i vattenytan och samtidigt visade den kropp, som vittnen antingen brukade beskriva som puckelformad eller som en upp och nedvänd båt.

Spänningen var olidlig när operatören på Image Systems överförde Dicks videofilm till betacamfotmat och körde den i analysmaskinen. Där avslöjades det att det inte var Nessie och inte en säl utan två!

Om lott i vattnet

Förklaringen var att de två sälarna låg om lott i vattnet, det vill säga väldigt nära varandra.
 

Två sälhuvuden blev till en hals med ett huvud och sälen som misstogs för en hals låg så lågt i vattnet, att den samtidigt klarade att visa en del av kroppen, strax bakom den första sälens huvud, och på det sättet såg det ut som en klassisk huvud/hals med en puckel = ett sjöodjur = Nessie!

Efter att ha sett att djuret/djuren i den här videon var två sälar och ingenting annat, är jag beredd att tro att en annan suspekt film som vi analyserade ett år tidigare, och som togs av en privatperson, också den föreställde en säl.

Inte ett knyst

Videon togs från en av sightseeingbåtarna strax utanför slottsruinen, och trots att den var lovande från första början, sa fotografen inte ett knyst om vad han filmat, annat än till sin hustru och barn och tros ha vetat att han filmat en säl.

Först när det blev känt att han filmat något ovanligt i Loch Ness och TV-bolagen började bjuda över varandra för att få visa den, hävdade han att det var ett okänt djur och med stor sannolikhet Nessie.


Nessie eller en säl? Det mesta talar faktiskt för det sistnämnda, något som filmaren själv (som vill vara anonym) trodde från första början.

När den visades upp i TV för hela Storbritannien, ringde sälforskare in till studion och sa att det definitivt var en säl han filmat.

Spelsajt på nätet

Det ville han själv inte gå med på längre, påhejad av Gary Campbell vid The Loch Ness Research Institution, som f ö tar hand om så mycket bevismaterial de kan, och med en spelsajt på nätet som sponsor betalar 500 pund för årets bästa bevis för Nessie.

Så småningom fick GUST en kopia även av denna video, eftersom vi har så bra rykte i kryptozoologiska kretsar och så fina möjligheter att få sådana här filmer analyserade, genom SAAB i Linköping.

Den analys som gjordes av TrackEye på Image Systems, tydde på en säl till 75%. Innan vi åkte till SAAB hade vi också visat videon på delfinariet i Kolmården, och även där trodde man mest på en säl. Men det fanns en hake, och mot den reserverade sig alla inblandade.

Öron eller utväxter

Djuret som videofilmats hade öron, eller utväxter som liknade öron. Inga sälar i farvattnen kring Storbritannien har öron. Det finns visserligen en art som heter öronsäl, men den betraktas mera som ett sjölejon och på ett sådant stämmer beskrivningen inte i övrigt.


GUST fann ett öra på det gåtfulla djuret på videofilmen och då stämmer det ju inte längre med en säl, men...

Eftersom djuret på videon bara kan ses i profil ser man en öronliknande utväxt och får därmed förmoda, om det är öron, att djuret har två.


...vi kan inte utesluta att "örat" är något vi lagt till, på grund av den svarta, "öronliknande" fläcken till höger, så kanske är det ändå en säl som vittnet filmat. Bilder: Ill och stillbilden här ovan är Copyright GUST 2004.

Men det kan också vara vi som misstagit oss, som tolkat in en gråsvart skugga i området där vi placerat in vad vi trott varit ett öra, och sett något som inte finns där.

Glider ner i vattnet

För om man bortser från potentiella öron, stämmer både utseendet och beteendet med en säl. Sälar som kommer forsande för att dyka, antingen för att de blivit skrämda eller av något annat skäl, gör oftast detta baklänges och glider ner i vattnet utan att lämna den minsta lilla krusning på ytan.

Sälarna i Loch Ness kan uppenbarligen misstolkas som Nessie, åtminstone på en videofilm. Ser man dem på långt håll, och det gör ju åtminstone de flesta turister, eftersom dessa befinner sig på vägen, antingen i bil eller buss, är de dock nästan omöjliga att upptäcka just för att de är så små, och inte längre någon kandidat som kan misstolkas.

Full koll

Uttrar och hermeliner kan vi glömma helt och hållet, de måste man vara helt nära i en båt om de ska kunna upptäckas. Bäver finns det bara i norra delen av Loch Ness och dem har man full koll på.

Vättern har varken sälar, uttrar eller hermeliner och inte heller några bävrar, förutom till och från i Motala ström, mest på Norrköpingssidan.


En utter är som synes inget stort djur det heller och konfigurationen över vattenytan är inte identisk med hur vittnen brukar beskriva klassiska "sjöodjur". Foto: US Fish and Wildlife Service, Copyright 2004.

Men även om vi hade det skulle dessa knappast kunna misstolkas för någonting annat, eftersom Vättern är så ofantligt lång, 130 km, och flera mil bred och det är oerhört svårt att upptäcka något på en sådan vattenvidd.

Storsjön i Jämtland


Flaket på Storsjön är ofta spegelblankt och då passar det bättre med en kanottur än något annat flytetyg. Foto:  Reinhold Skoglund, Copyright 2004.

Storsjön i Jämtland har inte heller några sälar, trots att en av våra tidigaste författare i ämnet trodde just det. Han hette Peter Olsson, skrev boken "Storsjöodjuret: Sammanställning af fakta och utredning" (AB Wisenska bokhandelns förlag 1899, nytryck 1977) och var lektor vid Östersunds högre allmänna läroverk, på den tiden.

Mycket av det Dr. Olsson fick fram återges av Knut Svedjeland
i boken "Storsjöodjuret" (S-förlaget 1959), bl a just tesen om sälar i sjön:

"Efter noggranna redogörelser kommer Dr Olsson fram till att Storsjöodjuret sannolikt tillhör sälskäktet... Det förhållandet att djuret i så fall skulle visa sig oftare vintertid, eftersom ju säldjur måste upp till ytan för att få luft, förklaras med att det ju endast är nosen den behöver sticka upp och många områden av sjön besökes sällan av människor, varför djuret även vintertid kan förbli tämlingen omsett".


Även sälar blir små i vattnet på lite avstånd, särskilt om de bara sticker upp huvudet och en del av överkroppen. Foto: US Fish and Wildlife Service, Copyright 2004.

Öppet vatten

Stämmer verkligen det? Svaret är ja! I januari 1994 åkte jag själv runt Storsjön vintertid och kunde då konstatera att det var öppet vatten på många ställen:

Under Frösöbron, i Vallsundet där färjan går, i Billstaån vid Hackås, under bron i Kvissleviken, i Ytterån mot Alsen och i Indalsälven vid Krokom samt i norra Åssjön.

Dessa sträckor är mycket ensliga och obebodda. Går djuret bara upp med nosen över vattnet, skulle ingen ha möjlighet att se det om man inte råkade stå i närheten. Nu står det inte många människor längs öde vinterstränder, det kan vem som helst lätt konstatera.

Skulle märkas

Ändå tror jag inte på en säl eller familj med sälar i Storsjön, eftersom dessa djur exponerar sig mycket oftare än vad det gäckande Storsjöodjuret gör och sälar dessutom skulle decimera matfisken på ett så markant sätt, att det omedelbart skulle märkas och efterforskas och då skulle man samtidigt hitta förövarna också, dvs sälarna.


Man får vara ganska nära om man ska uppfatta sälar i vattnet, och dessa liknar mera hundar än just sälar, något som vittnen till "sjöodjur" knappast skulle missta sig på, eftersom var och varannan människa har en hund som husdjur. Foto: US Fish and Wildlife Service, Copyright 2004.

Det finns både utter och hermeliner i eller vid Storsjön, men det är med Storsjön som det är med Vättern, den är alldeles för stor för att någon ska kunna se dessa små djur på större avstånd och än mindre missta dem för vad människor kallar Storsjöodjuret.

Liknar en bläckfisk

Storsjön är Sveriges femte största sjö, 18 mil lång, mellan 75 och 100 meter djup och ligger 292 meter över havet.


Storsjön efter solnedgången är en sällsamt vacker plats och i en kanot har man större chans att få syn på Storsjöodjuret än om man kommer i en bullrig motorbåt. Foto: Reinhold Skoglund, Copyright 2004.

Från luften liknar den en bläckfisk, med armar som går ut i alla väderstreck och en stor rund sjö i mitten, lokalt kallad Flaket.

Ingen bor så att han kan se hela sjön och få bor vid stranden av den. Vad de flesta ser dyker upp på flera km avstånd och då kan man varken se en utter eller en hermelin. Knappast ett sälhuvud heller.


Ni kommer att få se mer av Storsjön nästa år, om en planerad expedition till sjön går i lås. Foto: Reinhold Skoglund, Copyright 2004.

Nej, det är min fasta övertygelse att de djur som allmänt kallas sjöodjur eller sjöormar varken är eller kan förväxlas med däggdjur, därtill är skillnaderna alltför stora, både i utseende och beteende.

Vid nästa uppdatering ska jag berätta om en annan och väldigt lite utforskad möjlighet - nämligen att sjöodjuren i själva verket är primitiva fiskar.