GUST avslöjar varför "Desperata Dan" Taylor vägras tillstånd:
Ubåtsjakt i Loch Ness hotar turistindustrin
Dan
Taylor har lagt ut drygt 5 miljoner kronor ur egen ficka och byggt en
ubåt som hyllas av den amerikanska industrin. Tanken
var att han skulle dyka i Loch Ness, för att bevisa att Nessie
existerar. Men skottarna är inte roade, i synnerhet inte den
mäktiga turistindustrin, som omsätter en miljard om
året på sitt turistmonster.
Skottarna har en rad specifika krav på de turister som
kommer till Loch Ness. De ska spana efter Nessie och de ska spendera
pengar, de ska köpa krimskrams och rekommendera sina vänner
och bekanta att göra detsamma, de ska hylla skottarna och
berätta för alla som vill lyssna hur snälla och trevliga
männen i kjolar egentligen är.
Sanningen är en helt annan naturligtvis, här diplomatiskt
uttryckt av Dr. Roy Mackal, som på 70-talet ingick i
monsterjägaren Robert Rines team, som försökte bevisa
att Nessie finns där:
"I Skottland är de inte så politiskt korrekta som vi är
vana vid att man är. De ser Loch Ness som sin egen sjö och
Nessie som sitt eget monster. Skottarna är väldigt
patriotiska. De flesta vill vara oberoende av Storbritannien. Ska man
därför söka efter Nessie, måste man först ha
folkets tillåtelse".
Grönt ljus
Har Dan Taylor fått ett sådant grönt ljus eller vet
han ens att han måste ha det? Naturligtvis inte, de som kallar
sig hans skotska vänner har inte sagt ett knyst om detta, för
att inte ge amerikanarna en felaktig bild av skottarna och visa hur
giriga de verkligen är när det gäller att sko sig
på Nessie.
Amerikanen Dan Scott Taylor, idag 64 år, kallas "Desperata Dan"
av de brittiska medierna, för sin fix idé att söka
efter Nessie med en ubåt, men är också den hittills
mest kvalificerade att utföra ett sådant
undervattensprojekt: han var torpedansvarig på M/S Carpenter (en
jagareskort), förrådsman på ubåten SS Greenfish
och var även till sjöss under blockaden mot Kuba.
Dessförinnan var han upptäcksresande och uppfinnare. Han har
byggt både segelbåtar och väderkvarnar, för att
bara nämna några av de många projekt han varit
inblandad i.
Hans första ubåt Viperfish byggdes 1969 och användes
vid den första undervattensexpeditionen till Loch Ness, sponsrad
av Dr. Roy Mackal och World Book Encyclopedia.
Dan
Taylors tidigare ubåt Viperfish, som användes i Loch Ness
för över 30 år sedan, då sökandet efter
Nessie var som intensivast. Foto: Dick Raynor, Copyright 2004.
Miljontals dollar
Nessaubåten är ett projekt som
Dan arbetat med under de senaste sju åren. Det har kostat honom
miljontals dollar och till och med alla hans besparingar på gamla
dagar, enligt vissa.
Ingen
utanför hans vänkrets har lyft ett finger för att
hjälpa honom, inte ens Discovery och andra "monsterhungriga"
TV-kanaler. "När Nessa är helt klar kommer ubåten att
skeppas över till Loch Ness och slutföra det jag
påbörjade för 30 år sedan", är ett uttalande
som Desperata Dan repeterat många gånger vid det här
laget. Det kan du ju bara drömma om, Dan!
Så
här ser det ut inuti Nessa (vinjettbilden och ovan), nyligen byggd
av Dan Taylor men vilken aldrig tycks bli klar, åtminstone har vi
aldrig sett några bilder av den färdiga farkosten. Bilder:
Dan Taylor, Copyright 2004.
Om skottarna
får som de vill, och det brukar de ju få, kommer hans
ubåt aldrig att nå Skottland eller Loch Ness. Dessutom
avråder lokala monsterjägare från att använda
ubåten, framför allt för att det är så
mörkt och så dålig sikt i Loch Ness, ett faktum som vi
européer känt till de senaste 30 åren.
Gulaktig "glöd"
Loch
Ness-experten Dick Raynor, säger: "Det är svårt att se
mer än några få meter, även när en en
ubåt har framåtriktade ventiler. Externa ljus skapar
gärna en gulaktig "glöd" på sjöbotten och på
grund av det tvingas besättningsmännen använda rött
ljus för att bibehålla sitt mörkerseende".
Skeptikern
Dick Raynor tror inte ens att det finns något att söka
efter, åtminstone inte ett okänt djur, och tillägger:
"Nessie är varken ditt eller datt utan ett sammansatt fenomen av
en mängd olika observationer och oigenkänneliga
företeelser; misstag, bedrägerier, förfalskningar,
kuriöst väder, synvillor, etc. Jag vet att inte alla
håller med mig om det och jag säger inte att det gäller
för världens alla monstersjöar, eftersom jag inte vet
lika mycket om dem som jag vet om Loch Ness.
Loch
Ness har haft besök av många olika monsterjägare de
senaste 70 åren, men kommer aldrig att få besök av en
amerikan som tillåts skjuta Nessie med en pil som ska slita loss
ett litet köttstycke och på så sätt bevisa att
odjuret existerar!
Spel för gallerierna
Här har ett spel för gallerierna
pågått i 66 år, där lokala förmågor
hittat på de flesta historierna, helt i onödan, och sedan
har besökande turister tolkat dem på sitt sätt och sett
vad de vill se i sjön, nämligen ett eller flera okända
djur!".
Gåtan med Loch Ness-odjuret
kunde ha varit löst för 30 år sedan - men en affärsmaffia i Drumnadrochit stoppade
forskningen! Kommersiella intressen gick före vetenskapliga studier
och affärsmännens makt var så stor, att inte ens den skotska
regeringen rådde på dem.
De ler vänligt och uppträder
som din bästa vän, men affärsmaffian skyddar bara sina intressen
för dig som turist, en vandrande slösare som lägger pengar
på allt som har med Nessie att göra.
1 miljard svenska kronor
Deras inkomst växer
stadigt och medan de okunniga skakar på huvudet åt det "monster"
de tror bara är en bluff, ler affärsmännen hela vägen
till banken, där de sätter in 700,000 pund varje år eller
cirka 1
miljard svenska kronor.
Självaste
Loch Ness-odjuret enligt Dick Raynor, den enda forskaren vid sjön
som inte själv tror på det han gör eftersom han
förnekar det han håller på med.
Under rubriken "Loch Ness Politics",
skriver en viss D. Trull: "Nyligen släppta dokument visar att den skotska
regeringen planerade att finansiera en expedition för att söka
efter Nessie 1967... Men planen skrotades då Nessie var en så
stor turistattraktion, att sanningen om monstret skulle ha kunnat orsaka
stor ekonomisk skada för affärs-
männen vid sjön".
<>Både Sunday Times och The
Independent har bekräftat att de avslöjade historien och GUST
har också varit i kontakt med deras källa, det skotska
riksarkivet
i Edinburgh, där en notarie dock inte kunde hitta
originalhandlingarna, hur han än sökte efter dem. Han
bekräftade dock att de existerade.
Ärligt och vetenskapligt
Jag är inte det minsta förvånad
över att turistindustrin i Loch Ness avslöjades på
detta skamliga sätt, för vad de gjorde mot GUST och Operation
CleanSweep,
som var både ärligt och vetenskapligt menat, visade att
småpåvarna
bakom Nessieförsäljningen inte alls gillade det vi gjorde.
En "Deep Throat" avslöjade
redan på ett tidigt stadium att "affärsmän vars namn inte
kan nämnas" hade hyrt in den manliga häxan, vars jobb var att
göra det så besvärligt som möjligt för oss, dra
bort mediernas uppmärksamhet från oss och förlöjliga
vår expedition.
Brittiska medier föll för
allt det där, men få utländska, och varken Sveriges
Television, norska NRK eller amerikanska CNN nämnde den manliga
häxan när
intervjun med mig gick ut i deras nyhetssändningar.
Loch
Ness norra ände vid Fort Augustus, där Caledonia-kanalen
fortsätter ut i ytterligare två sjöar innan den
tömmer sig i Nordatlanten.
Med vidöppna ögon
Gary Campbell, ordförande
i The Official Loch Ness Monster Fan Club, som länge haft ett mycket
dåligt rykte i Loch Ness både bland lokala monsterjägare
(Adrian Shine, Steve Feltham, Tony Harmsworth, Dick Raynor, bara för
att nu nämna några), turistmyndigheterna och museerna i Drumnadrochit,
gick i fällan med vidöppna ögon och blev affärsmaffians
syndabock.
När hans hjärna hade
startats om och allt onödigt skräp hade rensats bort, ångrade
Gary vad han gjort och sedan blev vi vänner igen per telefon, för
i grund och botten har jag ingenting emot honom. Jag kommer dock aldrig
att kunna glömma vad han gjorde mot oss och de andra i teamet har
inte varit lika förlåtande som mig.
Den manliga häxan Kevin
Carlyon, som spottade eld och svavel så
snart han visade sig hade tidigare arbetat som
misslyckad brottare, övervintrad
hippie och fuskande magiker eller det är åtminstone vad vår
Deep Throat har berättat.
Den
manliga häxan Kevin Carlyon är en förvirrad man i stort
behov av professionell hjälp, som under GUST's Operation
Cleansweep gjorde vad affärsmaffian i Drumnadrochit betalt honom
för, nämligen att sabotera expeditionen. Foto: Kevin Carlyon,
Copyright 2004.
Veckans citat
Newsweek belönade mig med
veckans citat, där jag sa att Kevin Carlyon skulle åka med
huvudet före i vattnet om han vågade sig ombord på Highland
Commander, och det sa jag också. Teamet ville kölhala honom
istället och dra honom upp och ner längs hela sjön, men
då hade vi säkert blivit åtalade för miljöbrott.
Jag
har aldrig kunnat föreställa mig att GUST en dag skulle bli
huvudämnet i en tidningsledare, men det hände den 24 mars
2000, ett år före Operation Cleansweep, när den
ärevördiga lokaltidningen "The Inverness Courier" publicerade
just en sådan ledare, som bar rubriken "JAGA MEN INTE HITTA" och
konstaterade: "...och monstret funderar säkert på att
hänga upp en skylt med texten Var God Stör Ej".
Pilskjutande vapen
I
det här infekterade klimatet kan Desperata Dan bara drömma om
att han släpps in i Loch Ness med en ubåt och det dessutom
beväpnad, som han ju tänkt att vara, med ett pilskjutande
vapen i fören, som är tänkt att slita en köttbit av
turistmonstret, som sedan ska avslöjas för omvärlden
genom en DNA-test, så att vi en gång för alla
får veta, vad som döljer sig i den legendariska sjön.
FOTNOT: GUST
genomförde åren 2000-2001 tre expeditioner till Loch Ness.
Den första bekräftade för oss att det verkligen finns
något intressant i sjön som bör undersökas
närmare - "jag hör ett ljud som om stora fenar driver stora
kroppar genom vattnet", som vår hydrofonexpert Göran Rajala
uttryckte det, efter att under lång tid ha lyssnat på
hydrofoninspelningarna - och om allt går vägen kommer vi att
återvända till Loch Ness 2007 eller 2008, för en
fjärde och sista stor expedition.
Översättning och bearbetning:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004. Bilder: Dick Raynor, Dan Taylor, och Kevin Carlyon, Copyright 2004.
|
