GUST - Global Underwater Search Team

Gary, som inte betraktas som någon seriös forskare direkt av sina kollegor vid sjön, snarare tvärtom, säger: "Nu känner jag mig tryggare på sjön än vad jag gjort tidigare, för nu vet jag att min familj kommer att bli väl omhändertagen om jag skulle avlida eller skadas svårt i samband med monsterjakten".

Han medger samtidigt att ingen dött eller skadats sedan St Columbas dagar år 565, men tillägger att han skulle ju faktiskt kunna hamna i vattnet vid en krock med monstret "så det är bättre att vara garderad än att inte vara det".

Simon Burgess, talesman för försäkringsbolaget "Safe All Aquatic Risks Insurance" medger att Nessie-försäkringen mera är en plojgrej än någonting annat och framför allt syftar till att ge företaget PR.

"Men man får ut pengarna om något händer på Loch Ness och hos oss kan man också försäkra sig mot angrepp från utomjordiska kidnappningar och jungfrufödslar", tillägger han.

Vietnam:
JAKTEN PÅ JÄTTESKÖLDPADDAN

Zoologen Ha Dinh Duc, en av Hanois mest kända forskare och världsberömd för att ha spårat jättesköldpaddor i den vietnamesiska huvudstaden, går snart i pension efter 15 års resultatlös jakt på vad som beskrivs som ett riktigt monster.

"Jag har letat sköldpaddornas farfarsfar", säger Duc, 65 år. "Den är två meter lång och en meter bred och kan vara mer än 600 år gammal vid det här laget".

Enligt den legend som tidigare berättades för vietnamesiska barn och idag till en ökande ström av turister, använde 1500-talskejsaren Le Loi ett magiskt himlasvärd för att driva ut det invaderande Mingfolket från grannlandet Kina.

En jättesköldpadda dök upp när Le Loi åkte båt över sjön och bad honom att returnera svärdet till drakkonungen. Le Loi drog ut vapnet ur slidan och stack in det i gapet på sköldpaddan, som försvann under vattnet.

"Det returnerade svärdets sjö"

Efter den händelsen döptes den här vattensträckan om från att tidigare ha hetat Ho Luc Thuy (Gröna sjön) till Ho Hoan Kiem, eller "Det returnerade svärdets sjö" och det är alltså här som jättesköldpaddan ska finnas.

En sköldpadda som Duc döpt till Rafetus Leloii. Hans avundsjuka kollegor fnyser åt den nya arten och har svarat med att lite hånfullt kalla honom "Professor Sköldpadda".

Idag, mer än ett decennium efter det att Vietnam öppnade sina gränser till yttervärlden, flockas tusentals turister årligen kring sjön för att höra legenden och försöka få en glimt av "monstersköldpaddan", vars vikt uppskattas till 200 kilo.

Groteskt huvud

Duc har samlat på sig omkring 300 fotografier av jättesköldpaddan under dess aktiviteter i sjön och på de flesta ser man dess groteska, människo-stora huvud titta upp över ytan.

Den folkkära professorn, som går i pension i år från Hanois statliga universitet, har aldrig kunnat utröna vad jättesköldpaddan egentligen äter, men tror att det är allt vad den kan hitta..

Inte heller vet han om det är en hona eller en hanne eller hur den kom in i sjön, men han är övertygad om att det handlar om världens största insjösköldpadda.

"Jag tror att det är en mycket speciell art för att finnas i Vietnam och särskilt som det bara finns ett enda exemplar av den. Tre liknande dök upp i sjön på 60-talet, men alla dessa dog, så när jag en dag är borta gäller det att man går försiktigt fram och tillvaratar jättesköldpaddan för forskningsändamål", slutar han

KÄLLA: Reuters nyhetsbyrå den 3 juli 2005

Australien:
FORSKARE HITTADE NY DELFIN

En ny delfinart har hittats på Stora Barriärrevet i Australien och forskarna jublar.

Den australienska trubbfensdelfinen, eller orcaella heinsohni som är det korrekta vetenskapliga namnet, troddes först vara enIrrawaddy-delfin, vanlig i kustfarvatten och floder i norra delen av landet.

Men marinbiologerna Isabel Beasley från James Cook-universitetet i Townsville och Dr Peter Arnold från Tropikmuseet i Queensland, har fått fram tillräckligt många olikheter för att identifiera däggdjuret som en helt ny art.

Den kallas trubbfensdelfin för att den har en trubbig ryggfena och en rund, kort nos. Arten lever i grunda kustfarvatten och är generellt sett ganska skygg.

"Tyvärr är den nyfiken på många mänskliga redskap och fastnar lätt i hajnät och fiskeredskap", säger Isabel Beasley.

Hon tillägger att den fick sitt vetenskapliga namn orcaella heinsohni efter forskaren George Heinsohn, som på 60- och 70-talet studerade just delfiner som hade en förmåga att fastna i fiskenät.

KÄLLA: Daily Telegraph den 5 juli 2005

Afrika:
NY VILDHUND HITTAD I ERITREA

Bilden här ovan togs nyligen av Jugal Kishore Tiwari och visar vad han anser vara en ny vildhundsart, som håller till i Danakilsänkan i Eritrea i östra Afika.

Jugal säger till nyhetsbyrån Reuters att området är svårt härjat av det befrielsekrig som pågått där under flera år och som utkämpats mellan Eritrea och Etiopien och inga fältbiologer har heller kunnat besöka det och verifiera hans upptäckt.

Vildhunden håller huvudsakligen till i Danakilsänkan, som ligger 40 meter under havsnivån. Området består av öppna sanddyner och har bara en minimal växtlighet.

Området, som i Östafrika är känt som "Afar-triangeln" eftersom det används som betesmark av Afarfolket, får 60 mm regn om året. Bytesdjur inkluderar råttor, ekorrar och gaseller, men lokala infödingar klagar också på att deras får och getter angripits av en vildhund som kan vara den som nu har dokumenterats av Jugal.

KÄLLA: African Times den 23 juli 2005

Mauretanien:
FORSKARE HITTADE KROKODILER I SAHARAÖKNEN

Krokodiler i Sahara låter som en skröna, men spanska forskare undersöker just nu en grupp i södra Mauretanien. Reptilerna tros vara de sista exemplaren av en population som fanns i Sahara innan ökenområdet torkade upp för 9 000 år sedan.

Den några dussin djur stora populationen med Nilkrokodiler finns i en damm nära gränsen till Senegal, som bara är hundra kvadratmeter stor och som ligger 200 km från närmaste flod, enligt veterinärprofessor Eduardo Costa vid universitetet i Madrid.

Franska studenter upptäckte krokodilerna redan i slutet av 90-talet och tror att djurens förfäder tog sin tillflykt hit när det en gång så gröna Sahara förvandlades till en öken.

Forskarna har funnit att dammen innehåller stora kvantiteter mikroorganismer som trivs i vatten med rik vegitation. Fiskarna livnär sig på mikroorganismerna och krokodilerna på fiskarna.

"Unikt ekologiskt fenomen"

Det delikata ekosystemet har trots sin ringa storlek funnits på samma plats i miljontals år, tror experterna, och betraktas idag som ett "unikt ekologiskt fenomen".

"Jag slogs av hur aktiva dessa krokodiler är, hur liten avkomma de klarar sig med och den stora mängd fisk de äter", säger Fernando Hiraldo, en forskare som tillhör en forskningsstation som tillhör Nationalparken Donana i södra Spanien.

Costa tror att krokodilerna klarade sig eftersom de bosatte sig så långt från människan.

Ingen krokodil har dödats

Lokalbefolkningen har valt att inte döda en enda krokodil i dammen och i gengäld har ingen krokodil ännu anfallit deras getter eller andra tamdjur, som kommit för att dricka av vattnet i den unika källan.

Saharas sista krokodiler kan ändå vara dödsdömda, i synnerhet om platsen de bor på blir känd för nyfikna turister.

Andra hot är tjuvjägare och besökare som medför smitta i olika former och Harilado säger att han redan hittat spår av bekämpningsmedel och antiparasitmedicin på strändarna kring dammen.

KÄLLA: The Sydney Morning Herald, Copyright © 2005.

USA:
MONSTRET SOM BLEV EN PINSAM TIDNINGSANKA

Det är populärt med kryptozoologiska monster nu för tiden och ju häftigare de ser ut, ju lättare sväljs historierna av godtrogna journalister, åtminstone i USA.

Tidningar i delstaten Tennessee kablade ut nyheten i början av april i år, med krigsrubriken: "MÄRKLIGT DJUR FOTOGRAFERAT I FORT PATRICKS HENRY LAKE".

Många fick säkert morgonkaffet i vrångstrupen och de flesta trodde på monstret lika starkt som journalisterna tidigare hade gjort, och i nyhetsrapporteringen hette det bland annat:

Förföljs av ett oidentifierat djur


Dr. Loof Lirpa vid Institutet för Avancerade Studier i Bluff City säger efter att ha granskat bilden att den förefaller att visa en svanäödla, vilken anses utdöd för 70 miljoner år sedan.

Vanliga i Loch Ness

Observationer av svanödleliknande djur är dock vanliga i Loch Ness i Skottland och Lake George i delstaten New York och nu har turen uppenbarligen kommit till Tennessee".

Amerikanska kryptozoologer kunde dock snabbt konstatera att det handlade om ett bedrägeri och att svanödlan var gjord av plast och kommer från en sajt som ligger HÄR. Den okända konstnären har med ett enkelt handgrepp använt det populära programmet Photoshop och helt sonika avlägsnat statyns sockel.

KÄLLA: Amerikanska kryptozoologer i email till GUST

Alaska:

BELÖNING TILL DEN SOM KAN BEVISA MONSTRET I ILIAMNIA

Alaskas version av sjöormen Selma lämnar inte den kanadensiska turistnäringen någon ro. Nu utfäster man en belöning på 100 000 svenska kronor för odjuret, för att få det bevis alla frågar om.

"I forna tider kallades det för "den stora fisken" eller "fiskmysteriet", säger Lee Walters, som bor i trakten kring sjön Iliamnia. "Det har setts från luften också av många trovärdiga piloter, men få vågar berätta om det eftersom de är rädda att bli uthängda av benhårda skeptiker och kritiker som inte har något bättre för sig, än att ständigt slå ner på vad andra har upplevt".

Men som samtalsämne går det bättre och ett ställe där det talas mycket om "monstret" i sjön är på handelsstationen.

Där handlade det om en stor fisk, sas det. Vissa hävdade att den var minst tre meter lång. Andra talade om ett huvud som liknade en glödlampa till formen och en lång smal kropp. Det hade ett fruktansvärt temperament och det förde aldrig något gott med sig att se odjuret.

Vågade inte titta

“De gamla fiskarna trodde att den som såg odjuret var dödsdömd", fortsätter Lee. "Det gjorde att de flesta inte vågade titta bortom horisonten, av rädsla för vad de skulle få se".

I början av 50-talet härjade tuberkulos i de mindre städerna i Alaska och Ilamnia var inget undantag. På den tiden var dödligheten hög och Lee undrar nu om inte "monsterfisken" var precis den förklaring man behövde för att legitimera de många dödsfallen.

Men även när tuberkulosen var under kontroll, fortsatte man att se något stort i sjön.

Pressklipp från 70- och 80-talet talar om "ett enormt djur" och det påstods också att djuret var så aggressivt att det attackerade mindre båtar och särskilt båtar med röd botten.

Attackerade vildrenar

Det finns historier om helikopterpiloter som sett upp till fyra odjur samtidigt, som liknade hajar och simmade tätt tillsamans; det finns de som påstår sig ha hittat stjärtfenan på den fastfrusen i isen; och det finns dom som med egna ögon sett hur odjuret eller odjuren i sjön attackerat och ätit upp vildrenar som försökt simma över den.

Myologin om odjuret är lika stor som själva sjön. Med en yta på två tusen kvadratkilometer är Ilamnia den sjunde största sjön i USA. Vattnet i den är ofta kristallklart och djupet mer än 300 meter, så det finns gott om plats för ett eller flera odjur att hålla sig undan på.

Redan 1980 utfästes en belöning för odjuret. Det var dagstidningen Anchorage Daily News som utlovade nästan en miljon svenska kronor till den eller de som kunde bevisa att det över huvud taget existerade. Pengarna behövde dock aldrig betalas ut.

Drastisk minskning

På Alaskas svar på Fiskeriverket i Bristol Bay har man ett arkiv om inkommande rapporter om odjuret i Ilamnia och även om det kommer en och annan observation, säger biologen Jason Dye att observationerna drastiskt har minskat.

Han tror att det handlar om en stor men känd fisk och favoritteorin är en insjömal. "Det finns visserligen ingen dokumentation som visar att mal tagits i Ilamnia men det behöver ju inte betyda att dom inte finns där", säger Dye.

Lee tror inte på malteorin, men han har å andra sidan aldrig sett en sådan fisk heller. Och medan hans far var övertygad om att det mystiska odjuret var en "abnorm" jättetorsk, vill Lee hellre fortsätta att tro på ett odjur och ge sig ut efter det på sina egna små äventyrliga expeditioner.

Målade om båten

När han skulle måla om båten i år och som bäst stod där och funderade på vilken bottenfärg han skulle satsa på, kom två män från byn fram till honom.

"Jag ville måla botten på båten röd, men det skulle bli min undergång sa de mig och jag brukar ju alltid lyssna på ortsbefolkningen, så jag tog dem på allvar även den här gången", berättar Lee.

När han åkte ut på sjön i juli var botten på båten grön - men så såg han ingenting av odjuret heller...

Välkommen till KRYPTOLAND nummer 7

Välkommen till
KRYPTOLAND
nummer 7