Utbud inom OKÄNDA DJUR

Del 1:
Det okända kadavret på Stronsay

Under en storm vintern 1808 spolades ett kadaver iland på ön Stronsay på Orkneyöarna. Det hittades av John Peace och undersökts av honom och hans goda vänner George Sherar, Thomas Fotheringhame och William Folsetter. De var alla överens om att det var ett helt okänt djur och där börjar också mysteriet, och en kontrovers som skulle gå till den zoologiska historien.


När kadavret blev känt fick ögonvittnena gå ed på att de talat sanning om fyndet, vilket skedde i närvaro av Dr. Robert Groat och Malcolm Laing, som var kungliga fredsdomare på Orkneyöarna.

Thomas Fotheringhame, som var en snickare från Kirkwall; berättade att han efter de stormiga dagarna i oktober, gått ner till stranden för att titta på en märklig fisk som flutit iland i Rothisholmsbukten.

Han mätte också upp den och kunde konstatera att den var exakt 16,5 meter från huvudet till stjärten. Av den längden var enbart halsen drygt tre meter, vilket han tyckte var oproportionerligt långt.

Andra karakteristiska detaljer på djuret var en gåta för både Fotheringhame och andra som såg de och en del felaktigheter hade smugit sig in på en skiss man gjort:

Fenorna eller vingarna, som de kallades på ön, satt på bakkroppen av djuret, inte på sidorna som på skissen. De 20 cm långa tårna spretade inte och hade ingen simhud. En fena nära huvudet var nästan 1,5 meter lång och liknade en gåsvinge utan fjädrar. En hålighet mellan nosen och övre delen av hudet, var inte lika djup som den på skissen. I övrigt var skissen helt korrekt.

Den 19 november 1808, intygade Thomas Fotheringhame under ed:

1) Att djuret från översidan av ryggen och ner till baksidan av buken, föreföll att vara 1,2 meter brett, och omkretsen snarare oval än rund, men han hade inte mätt någondera.

2) Att den tunna, 5 cm breda manen eller borsten på ryggen sträckte sig från bogpartiet till ca en meter från svansspetsen.

3) Att skinnet föreföll elastiskt, var gråaktigt till färgen, saknade fjäll, var strävt vid beröring, och upp mot huvudet, men mjukt som siden mot stjärten.

4) Att stjärtpartiet var ca 5 cm i diameter och något rundat. Då han inte såg några ben, kan han inte säga huruvida någon del av stjärten brutits av.

5) Att ögonen föreföll större än på en säl.

6) Att det fanns två spruthål på var sida om halsen. Dessa var ca 3 cm i diameter och på samma avstånd från huvudet som man ser på teckningen.

7) Att strupen, som han noga undersökte, vilken var så smal att han inte fick ner sin hand i den.

8) Att delar av benen i nederkäken liknade de på en hund och att tänderna var så mjuka att de kunde böjas med handkraft.

Fortplantningsorgan

9) Att han inte såg några bröstvårtor, eller fortplantningsorgan, och att magen fläkts upp av de våldsamma vågorna.

10) Att magen var stor som en 40-literstunna och att de synliga inälvorna påminde honom om inälvorna på en ko.

11) Att borsten på ryggen, vilka av nyfikenhet hade rivits av djuret, var självlysande i mörkret, medan de fortfarande var våta.

Den 19 november 1808, intygade John Peace under ed:

1) Att han den 26 september innevarande år, gått för att fiska från Rothiesholm, där han först trodde han såg en död och strandad val på klipporna, omkring 400 meter ut i havet.

2) Att det var skrikande måsar som drog hans uppmärksamhet till kadavret och att han, när han närmade sig med sin båt, fann att mittenpartiet av det låg över vattenytan.

3) Att han då upptäckte att kadavret på nära håll inte alls liknade en val, speciellt vad gällde fenorna eller armarna, vilka han lyfte upp med hjälp av en båtshake.

4) Att armarna närmast huvudet var större och bredare än de som fanns nära stjärten och att samtliga fenor var avrundade, med en kam av borst som var ca 25 cm lång.


Orkneyöarna med Stronsay som en av de sju nordligaste småöarna. Karta: The Great Britain Tourist Board,
Copyright 2003.

5) Att en storm omkring 10 dagar senare förde in kadavret till Rothiesholm.

6) Att han därefter mätte det och fann att det var ca nio famnar långt (16,5 meter).

7) Att han såg sex armar, eller vingar som de kallades på ön.

8) Att en del av magen var uppsliten och att en utstickande del som han antog var en penis, var 40 cm lång och ungefär lika grov som en halv drittel (ett dåtida smörkärl).

9) Att han inte mätte omkretsen på djuret, men ändå anslog denna till samma omkrets som en häst, med en mankhöjd på 120-130 cm.

10) Att knäleden på frambenen var bredare än den på teckningen, och rundare från kroppen och ner till tårna, samt smalare i den övre delen där leden möter tårna.

12) Att de främre lemmarna var större än de bakre, och att den övre leden eller bogpartiet satt fast i själva kroppen.

13) Att teckningen i övrigt överensstämmer med det djur som låg på stranden.

14) Att manen inte sträckte sig längre än till bogpartiet, och att stjärten föreföll att ha brutits av.

15) Att längden på halsen, noshålen, ögat, formen på nosen, det inbördes förhållandet mellan benen, är exakt som de har framställts på teckningen.

16) Att han inte observerade några bröstvårtor eller fortplantningsorgan på djuret, frånsett vad han redan nämnt.

17) Att delar av magen hade spräckts.

Den 19 november 1808, intygade George Sherar under ed:

1) Att han den 20 oktober, från udden på Rothiesholm, såg John Peace undersöka något i vattnet som han antog var en död val.

2) Att han tio dagar senare, då en kraftig östlig vind hade blåst upp, sett valen driva iland, och funnit den liggande på rygg, omkring en fot under ytan.

3) Att han återvände när stormen bedarrat och fann att kadavret kastats upp på stranden, där det låg med buken ner, precis som på teckningen.

4) Att han återvände nästa morgon med en måttstock, mätte kadavret och fann att det var exakt 16,5 meter långt.

5) Att halsen var exakt 4,5 meter lång.

6) Att han mätte djurets omkrets och fann att den var ca tre meter liksom att hela kroppen, och även där fenorna satt, hade samma omkrets.

7) Att nederkäken saknades, men att det fanns vissa substanser eller ben av käken kvar.

8) Att det fanns två hål på var sida om halsen.

9) Att manen eller raggen var ca 40 cm bred, silverfärgad och delvis självlysande när den torkat.

10) Att den övre delen av lemmarna, alltså motsvarigheten till skulderbladen, var fästade vid kroppen som skulderbladen hos en ko.

11) Att en del av stjärten saknades.

12) Att benen var broskaktiga som på en hälleflundra, förutom ryggraden, som var det enda solida benet i hela kroppen.

13) Att stjärten var väldigt flexibel, och svängde i alla riktningar när han lyfte upp den, liksom även halsen.

14) Att han till Laing överlämnat skallen, två av de största fästena till en av de största lemmarna och olika delar av ryggraden.

15) Att det fanns fem eller sex tår på varje fot, som var mjuk till konsistensen.

16) Att tårna var åtskilda och så vitt han kunde se saknade simhud, samt att varje fot var omkring 15 cm lång och 15 cm bred.

17) Att det kom ytterligare en storm några dagar senare, som förde kadavret till en ny strand, där det bröts itu av vågorna, och när Petrie till sist kom ut för att teckna av det, fanns ingen del av själva kroppen kvar intakt.

18) Att han själv gjorde en grov skiss av djuret, exakt som det såg ut när det låg på stranden och att Petrie, baserat på denna grovskiss, sedan gjorde sex eller sju olika teckningar av kadavret, för att försöka komma fram till hur det sett ut från första början.

19) Att han var den försiktigare av de två när det gäller dess form, storlek och särskilda kännetecken och att han var beredd att gå ed på, att den teckning han guidat exakt liknade kadavret.

20) Att substansen från kroppen liknade grovhugget, missfärgat kött, indränkt i fett eller talg, utan den minsta liknelse med en fisk och att den, när han lade den på öppen eld, varken flammade upp eller smälte, utan brann som den broskaktiga substans den var.

21) Att han inte kunde upptäcka några tänder i överkäken och att både underkäken och tungan saknades.

22) Att strupen föreföll att vara så bred och rymlig, att han kunnat sticka ner hela foten i den.

23) Att muskelfästena inte hade en ledkula och en sockel, utan överlappade varandra, och var fästade på ett sätt han inte förstod.

24) Att det fanns två kanaler, en över och en under ryggraden, stora nog för att sticka fingret igenom, som gick från halsbenet till stjärtspetsen, och innehöll två ligament vilka, antog han, gjorde att djuret kunde resa sig upp, eller böja kroppen i en spiralform.

25) Att en stark östlig vind rått i området, innan kroppen hittades på stranden, och att han såg kroppen vid två eller tre olika tillfällen, sedan han mätt den och innan den föll sönder i bitar.

Den 19 november 1808, intygade William Folsetter under ed:

1) Att han efter att ha hört talas om en död val på stranden av  Rothiesholm-udden, inte såg densamma förrän den 28 oktober och att den då brutits sönder.

2) Att han såg ca 3 meter av ryggraden, några ben tillhörande fötterna, och vad han antog var magen, vilken var 1,2 meter lång och platt.

3) Att han skar upp den förmodade magen, vilken innehöll en rödaktig substans, som blod och vatten, och luktade fruktansvärt illa.

4) Att han vid tillfället ifråga var väldigt tveksam till om det var en mage eller inte, men att det starkt liknade just en sådan.
George Sherar, som förhördes på nytt, tillade:

1) Att han undersökt den påstådda magen, sedan den skurits upp av Folsitter.

2) Att den "ficka" han undersökte verkligen liknade en del av en mage och var ca 5 cm lång.

3) Att magen såg likadan ut från den ena änden till den andra och att den inte innehöll något annat än en substans som liknade blod och vatten.

4) Att det största benet, som tecknats av, betraktades som ett nyckelben och att detta var beläget i den bredare och kraftigare delen av djuret.

5) Att han inte såg några fenor på halsen eller bröstet, eller på andra delar av kroppen, förutom på de sex fötter som redan beskrivits.

I del 2 den 15 februari 2004: Bilder på kadavret, fakta om ön Stronsay och dess invånare och en presentation av kvinnan som är gåtans lösning på spåren.

Källa: Yvonne A. Simson B.Sc. Hons. Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats1331 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg