USA - Odjuren i Björnsjön:
Mormonerna är positiva till en familj med okända djur
Indianerna var de
första som upptäckte de okända djuren i
Björnsjön. De beskrev dem som minst 25 meter långa, med
en
krokodilliknande kropp och ett hästformat huvud. Det anföll
både
simmande människor och kanoter och var så aggressiva att
indianerna
kallade dem "Vattendemonerna". Idag har de återupptäckts av
den vite
mannen, som trots sitt mormonska påbrå tror att sjön
verkligen hyser en
familj med okända djur.
Många av de första vittnena var så
upphetsade av vad de sett att de inte kunde lämna en vettig
beskrivning. Andra sa att djuren hade samma färg som en stock och
försvann pilsnabbt i vågorna.
De flesta tog på sin ed att djuren liknade sagans drakar,
något som tidigt fick vetenskapsmännen att ta avstånd
från historierna av befolkningen vid Björnsjön.
En ordentlig funderare
Ett vittnesmål på 60-talet fick rubriker inte bara i Utah
och förbluffade amerikaner över hela landet fick sig en
ordentlig funderare.
Vittnena beskrev hur de först sett märkliga rörelser
på vattnet, sedan kom ett till hälften nedsänkt, ca 12
meter långt "monster" upp till ytan och "drog iväg lika
snabbt som ett godståg".
Det okända djuret simmade snabbare än
någon känd båt i sjön, gjorde några
vändor ute på sjön och kom sedan tillbaka in mot
stranden - varpå det steg iland!
Scoutledaren William Scott från Logan, Utah,
berättar vad som sedan hände: "Det var stort, mörkt till
färgen och såg ut som en drake ur en sagobok. Vi befann oss
i vattnet alla sex, alldeles invid stranden, och fick bråttom att
komma upp när monstret kom simmande rakt emot oss. När vi
satt oss i säkerhet bakom en sanddyn, såg vi hur djuret
kravlade upp ur vattnet på korta tjocka ben.
Skummande kölvatten
Huvudet satt på en lång hals och vreds
från sida till sida som på en orm. Jag tror inte att djuret
såg oss och efter en kort stund vände det sig om och simmade
ut i vattnet igen. Vi såg det försvinna i vågorna,
efterlämnande samma skummande kölvatten som en båt
skulle ha gjort. Det var en otäck upplevelse men också
väldigt spännande".
Hösten 1985 var fem ungdomar på
hemväg efter en skoldans i Fish Haven, när de såg ett
odjur i månskenet ute på sjön. "Det var lika overkligt
som sällsamt", berättade Shelia Barstow, 16 år. "Vi
blev inte rädda, bara förundrade och vi var alla överens
om att det var ett djur som vetenskapen inte tidigare beskrivit".
Men vetenskapsmännen är och förblir
negativa till
okända djur i Björnsjön i Utah, inte minst
för att sjön är näringsfattig, att
fiskbeståndet är konstant och att sjön inte är
tillräckligt djup för att hysa predatorer som står
över annat djurliv.
Det saknas inte teorier
Amerikanska kryptozoologer har hittills aldrig brytt sig
om sina sjöodjur utan koncentrerar sig till hundra procent
på Bigfoot, men det saknas inte teorier.
Blivande marinbiologer, som av förklarliga
skäl vill vara anonyma, spekulerar i en ättling till en art
med långhalsade, förhistoriska havsödlor som en
gång levde i grannsjön Bonneville och som man menar kan ha
emigrerat till Björnsjön, när vattnet i den
förstnämnda blev för salt (delstaten Utah, med
"huvudstaden" Salt Lake City, har ju som bekant överskott på
den varan).
Fiskare i sjön tror mera på en stor
gädda, en stor mal eller till och med en stor gös. Jeff
Lancing säger: "Om något stort sätter vattnet i
rörelse, sätter det också fantasin i rörelse och
alla som har en god historia att berätta, spär alltid
på den för att den ska låta lite bättre och utan
att misstro någon så tror jag ändå att det
blivit många hönor av bara en enda liten fjäder".
Märkliga
vattenrörelser
Söndagen den 30 maj i år befann sig mormonerna Neil Davis
och Allen Davis från St. Charles; Thomas
Sleight och James Collings från Paris, tillsammans med sex
kvinnor från
Fish Haven, mitt ute på sjön när de plötsligt
såg märkliga vattenrörelser, ett kort stycke från
båten. Sjön var inte spegelblank, som den brukar vara
när sjöodjuren uppträder, men det blåste bara
lätt.
Thomas Sleight konstaterade senare att han från sidan sett ett
mycket stort, okänt djur som var minst 20 meter långt. Allen
Davis instämde och menade att det var någonstans mellan 15
och 20 meter långt, av vågorna på sidorna om det att
döma och det kraftiga kölvatten som det lämnade när
det simmade bort.
Odjuret försvann söderut och alla var ense om att det simmade
ofattbart snabbt, "snabbare än en racerbåt i 30 knop". (Ett
odjur i Kanada klockades, som en jämförelse, för
några år sedan göra en fart av 42 knop, och
Storsjöodjuret i Jämtland gjorde på 40-talet fartryck
upp till 25 knop).
Fem okända djur
samtidigt
Några minuter senare dök ännu ett odjur upp i
kölvattnet efter det första. Det verkade mycket mindre och
var enligt Thomas Sleight inte större än en häst. Ett
ännu större djur dök upp vid dess sida och totalt
såg de tio vittnena inte mindre än fem okända djur
samtidigt - vilket måste vara världsrekord! (I
Seljordsvattnet har man visserligen sett fyra djur samtidigt, men ingen
vi känner till har sett fem).
Flera amerikanska kryptozoologer har hört av sig till GUST och
vill att vi ska komma till Björnsjön i Utah och lyssna
efter tänkbara ljud från odjuren. Det skulle vi gärna
göra om vi hade de ekonomiska resurserna, men i dagsläget
går det inte.
Enligt biologer och andra forskare är
Björnsjön en naturlig insjö formad av den tidigare
sjön Bonneville, som torkade upp och idag består av en stor
saltdyn.
FAKTA OM
BJÖRNSJÖN
Sjön är 1 300 meter bred och 3,5 mil
lång. Medeldjupet är 50 meter och det största djupet
hela 446
meter.
Turisterna kommer för att fiska, åka
vattenskidor,
dyka, segla och grilla på stränderna. Lokalbefolkningen har
ännu inte marknadsfört odjuren i sjön (förutom
monstermodellen i trä på vinjettbilden ovan) och talar
istället om att övertyga vetenskapen om att de verkligen
finns där, ett projekt som naturligtvis är dömt att
misslyckas.
GUST har satt upp Björnsjön i Utah
på vår lista över sjöar i USA som vi tänker
undersöka när och om vi får resurser till det. Andra
sjöar i landet på andra sidan Atlanten inkluderar Lake
Champlain i Vermont och Flathead i Montana.
Källor: The Salt Lake Tribune, mfl. Översättning:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
|
