"Svanödla" i engelska kanalen är en sjöfågel

Sommaren 2002 påstods det att ännu ett okänt djur lever i havet utanför Cornwall på den engelska sydkusten. Det framställdes som en svanödla. GUSTs åtta månader långa
undersökning av fallet, där vi bl a konsulterat tre oberoende experter, visar nu att den zoologiske illustratören John Holmes 70 miljoner år gamla varelse är en vanlig sjöfågel!

Våra utländska läsare fann historien på BBC:s hemsida och jag kontaktade prenumeranten Derek Sharpe, som bor i närheten av Holmes och frågade om han kunde åka över och intervjua den f d vetenskapsmannen. Det gjorde han.

Efter ytterligare en månad hade jag hade talat med John Holmes per telefon och inlett en brevkorrespondens med honom. Han skickade en kopia av videofilmen, vilken jag lämnade till Göran Rajala för analys.

Det här är John Holmes egen berättelse om vad som hände i Cornwall sommaren 1999, när han tog sin film, berättad med både hans egna ord under Derek Sharpes intervju, flera telefonsamtal och i brev till GUST:

"Det var den 1 augusti 1999 som min hustru och jag åkte till Gerrans Bay på Cornwalls sydöstkust. Hon var där för att ta sig ett dopp, jag följde med för att filma henne och de natursköna omgivningarna med min nya videokamera, en Ferguson Videostar (vilket är ett känt märke i Storbritannien)".

Något ute till havs

Klockan 18.40 stod jag på klipporna och filmade min badande hustru när något ute till havs fångade min uppmärksamhet.

Jag betraktade det visuellt i några sekunder och såg till min stora förvåning att det var en märklig varelse som guppade omkring ute i vågorna, och som jag inte kunde identifiera. Den hade lång hals och ett reptilaktigt, orm- eller ödleliknande huvud och så snart jag insåg att det här var något extraordinärt, lyfte jag videokameran och hann filma det i ca 20 sekunder.

Från dessa klippor tog John Holmes sin video. Foto Derek Sharpe, Copyright 2003

När det var borta berättade jag för min ovetande hustru vad jag filmat, men hon vägrade tro mig till att börja med. När vi kom hem och jag kopplat videokameran till TVn, kunde hon se att jag talat sanning och blev lika upphetsad som mig. Trots att jag filmat något synnerligen främmande, var jag så rädd för att bli förlöjligad att jag höll tyst med vad jag sett och filmat och berättade det bara för mina närmaste vänner.

Inte klokare

År 2000 skickade jag en kopia av videon till min f d arbetsgivare, British Museum i London där jag arbetat som illustratör på zoologiavdelningen, och bad om ett utlåtande. Det tog ett helt år innan de svarade men jag blev inte klokare av det".

I ett brev daterat den 1 december 2002, tillade John Holmes: "Jag vet inte om jag har berättat det här för dig, men jag kontaktades för en tid
sedan av en äldre zoolog på Naturhistoriska Riksmuseet i London, som bad om mitt tillstånd att få visa videon på deras nyöppnade Darwin-center! Den här nya utställningen öppnades i september.

Filmsekvensen kommer att illustrera den typ av frågor som zoologiavdelningen på museet ofta får, beträffande okända djur i havet, och hittills har ingen på museet kunnat identifiera vad jag filmade, så det handlar fortfarande om ett stort zoologiskt
mysterium".

Som kompletterande information uppgav Holmes att den 1 augusti 1999 varit en varm, solig dag med en temperatur på 19 C och mindre sjögång till havs. Det var högvatten och västlig vind klockan 18.00, strax innan han tog sin videofilm. Vattnet var kyligt men inte för kallt för hans hustru, som ses på filmen och som ser ut att njuta av sitt dopp.

Mystifierad

Varelsen dök upp ca 200 meter från stranden och från Holmes och höll sig i ett litet område. "Jag kommer ihåg att jag blev mystifierad av dess rörelser, särskilt sättet på vilket det simmade och rörde sig rent generellt", berättade John Holmes.

Hela observationen kunde ha tagit ca 45 sekunder och under den tiden såg Holmes djurets huvud och hals, ryggen och en främre simfot. Han kunde inte se någon specifik färg, bara en mörk silhuett. Huvudet/halsen var 1 meter hög över vattenytan och den synliga ryggen var 2,2 meter lång.

Det "reptilaktiga, orm- eller ödleliknande huvudet" rörde sig både horisontellt och vertikalt och Holmes antog att djuret "höll på att svälja en fisk". Det försvann på ett klassiskt sätt, som går igen i så många andra beskrivningar från både insjöar och havet: "Det sjönk som en ubåt".

Den marina faunan

"Jag har god kännedom om den marina faunan", fortsätter John Holmes. "Det här djuret var mycket märkligt och helt okänt för mig. Det var för stort för att vara någon av de sjöfåglar som kommer till området. Det var ingen fisk och inte heller ett blötdjur av någon art. Då återstår ett däggdjur eller en reptil".

GUST: Vad tror du att du såg?

John Holmes: "Personligen tror jag att det kunde ha varit en levande fossil, alltså en långhalsad svanödla, men det krävs naturligtvis mycket mera bevis än vad jag har för att backa upp en sådan hädisk teori!".

I augusti 2002 fick vi en kopia av Holmes video och sedan Göran och jag sett den ett dussin gånger, var vi lika upphetsade som Holmes själv måste ha varit. Men ju mera vi tittade på den, ju mera osäkra blev vi och Göran, som är temets mest skeptiska medlem, skakade till slut på huvudet och sa att vi tittade på en liten sjöfågel, inte en svanödla!

Först avfärdade jag Görans påstående och såg vad jag ville se - en svanödla i engelska kanalen, på trappan till London! Det skulle minsann visa skeptiker, vetenskapsmän, förnekare och alla de som varit och är så negativa mot kryptozoologin i allmänhet och svanödlor i synnerhet, att dessa faktiskt finns.

Medvetet bedrägeri

Då videon hade tagits under goda ljusförhållanden och sekvensen var uppförstorad 400 gånger av John Holmes, som dessutom var en utåtriktad och trevlig man, hur kunde Göran Rajala då påstå att det antingen var en misstolkning eller ett medvetet bedrägeri?

"Det handlar om det sätt det rör sig på, när det guppar upp och ner och vrider på huvudet så snabbt att du knappt hinner följa rörelserna med dina egna ögon. Det här tyder på ett litet objekt", förklarade Göran. "Hade det verkligen varit en svanödla, måste den ha balanserats av en kropp i andra änden eller under vattnet och ju snabbare rörelserna är på ytan, ju större måste kroppen vara och så är inte fallet".

Nästa steg var att dator-förstärka filmsekvensen i olika program vi förfogar över och när vi gjorde det insåg jag att Göran hade rätt. Datorbehandlingen kunde varken bekräfta John Holmes film eller illustrationer, trots att vi arbetade med den här analysen i flera månader, för att undvika varje form av misstag eller misstolkning:

Stillbilder från John Holmes videofilm
Av Jan-Ove Sundberg och Göran Rajala
Global Underwater Search Team, Copyright 2003

Från vänster till höger:
Bilderna 1 och 2 tyder på en fågel och ingenting annat

Bild 3 är misstänkt lik en fågel som flaxar med sina vingar
Bild 4 visar hur djuret äter en fisk,
förmodligen en ål som är skarvens favoritmat

Expertutlåtande

Derek Sharpe var väldigt missnöjd med vårt avslöjande och jag förstår honom. En svanödla i engelska kanalen är vad vi behöver för att få tyst på skeptikerna men jag är rädd för att det dröjer med en sådan bevisning, om den ens kommer. Vad John Holmes filmat var inte en svanödla, så mycket förstod jag men samtidigt kände jag att jag behövde ett andra och till och med ett tredje expertutlåtande.

Vad du ser här ovan är John Holmes egna illustrationer, och visst önskar man att det han såg utanför Cornwall verkligen var en svanödla. Men GUST varken kan eller vill strunta i experterna. De var alla oberoende av varandra och ändå kom de till en och samma slutsats.

Min nästa expert var Torbjörn Sassersson i Stockholm, som jag träffade på Karolinska sjukhuset i Solna, dit jag åkte för en ny åsikt om min då livshotande sjukdom (som sedan dess har eleminerats).

Torbjörn, som har 2 poäng i ämnet fågelfauna från sin tid på universitetet, hade bara sett på videon i några minuter, på skärmen till min digitala videokamera, då han utbrast: "Det där är ingen svanödla, det där är en sjöfågel!".

Skäggdopping

Och han fortsatte: "Jag tror att det är en skäggdopping, (Podiceps cristatus). Djurets storlek i jämförelse med vågornas storlek gör att fågeln blir ca 40-50 cm hög inte 1 meter. Jag har sett skäggdoppingarnas dykande och jagande ända sedan barnsben.
De beter sig exakt som djuret på filmen".

Göran Rajala skulle ha gapskrattat om han varit där men det var han tack och lov inte. Jag sa att Torbjörn naturligtvis hade rätt till sin åsikt och höll mig krampaktigt kvar vid hoppet, att två kunde ha fel men knappast inte tre.

Clifford A. Paiva som numera har det egna företaget BSM Associates, och som också gör avancerade analyser för det amerikanska flygvapnet, behöll filmsekvensen i mer än tre månader och på den tiden hade de flesta av både hans anställda och folket på flygbasen sett den.

"Vi trodde först att det rörde sig om en liten leksak eftersom det
uppträdde så märkligt, där det guppade på vågorna och avslöjade att det var väldigt lätt", berättade Cliff under ett telefonsamtal. "När vi förstorade det i olika analysprogram som flygvapnet har, såg vi att det var en liten sjöfågel".

Ännu ett nederlag

Hans slutsats var den sista spiken i kistan - kryptozoologin hade lidit ännu ett nederlag och någon svanödla simmar inte i farvattnen utanför Cornwall.

John Holmes. Foto: Derek Sharpe, Copyright 2003.

Vad som återstod var att intervjua John Holmes och bl a fråga om han själv blivit lurad av sin videofilm, trots att han har en vetenskaplig utbildning, eller om detta varit en medveten bluff? Den 24 mars 2003 ringde jag upp honom i hans hem i Cornwall. Samtalet bandades och följande är vad som sades mellan oss:

GUST: Din videofilm visar en liten sjöfågel, antingen en skäggdopping eller en skarv, hur vill du kommentera det?

JOHN HOLMES: Jag har sett skarvar i området och vet att det jag filmade inte var något sådant, men alla har naturligtvis rätt till sin åsikt.

Oberoende av varandra

GUST: Tre experter har oberoende av varandra kommit fram till samma slutsats, tror du på fullt allvar att alla tre kan ha fel?

JOHN HOLMES: Jag vet inte, men fram tills dess att något som detta spolas upp på stranden kan man argumentera och debattera i det oändliga...

GUST: Är det möjligt att du själv har blivit lurad av din videofilm, trots att du är en utbildad vetenskapsman?

JOHN HOLMES: Allt är naturligtvis möjligt men jag tolkade det jag såg och filmade som något mycket, mycket ovanligt. Jag kontaktade olika akvarier beträffande videofilmen, då jag ville ha deras utlåtande om den. Akvariet i Plymouth trodde först att det var en stock, men jag är säker på att det jag filmade levde. Andra föreslog att det var ryggfenan på en Sunfish, men det jag såg hade ett distinkt huvud och hals.

Inte så trevlig

GUST: Nästa fråga är inte så trevlig, ändå måste den ställas. Är detta en medveten bluff från din sida?

JOHN HOLMES: Absolut inte! Jag har aldrig sagt att jag var 100% säker på att det var en svanödla jag filmade och jag antar att det var ett önsketänkande från min sida att tro, att jag med min videokamera fångat det djur som så länge har setts i området kring Cornwall och av vittnen beskrivits som just en svanödla.

GUST: Vidhåller du att du filmade ett okänt djur?

JOHN HOLMES: Det kan visa sig att det är en fågel, jag vet helt enkelt inte, och jag är inte så arrogant att jag vidhåller en uppfattning om den är felaktig...

GUST: Tack för intervjun!

JOHN HOLMES: Tack själv, Jan, och jag kommer att hålla kontakten i fall det skulle dyka upp något annat i förbindelse med fallet.

Skarv eller skäggdopping

Det enda experterna inte kan enas om är huruvida videon visar en skarv (fågeln till vänster) eller en skäggdopping (fågeln till höger), men egentligen saknar det betydelse. Personligen tror jag mest på en skäggdopping, eftersom djuret förefaller ha en vit hals; se vinjettens bild 2 längst upp på sidan.

Den här monstruösa foten (ovan) tillhör faktiskt en skarv! Och visst kan det ha varit en sådan som är synlig över vattenytan, både på våra analysbilder och John Holmes egna illustrationer.

Både skarvar och skäggdoppingar finns i Cornwall-området där John Holmes tog sin videofilm, vilket man kan se på hemsidorna här nedan.

SKARVAR: http://www.whom.co.uk/squelch/wildbirds.htm

SKÄGGDOPPINGAR: http://www.cbwps.org.uk/pres_mess.html

Skeptikern och historieberättaren

De enda som hoppas på svanödlor i insjöarna är medierna och olika TV-bolag. Då är det mycket lättare att tro på sådana djur i havet och vilken idiot som helst kan svälja en svanödla i engelska kanalen.

Jag kunde det. Eller snarare ville jag tro. Göran Rajala brukar säga att han är skeptikern och teknikern medan jag är romantikern och historieberättaren.

En skeptiker skulle aldrig svälja en svanödla i engelska kanalen, inte en tekniker heller. Men en romantiker skulle göra det och en historieberättare likaså.

Som tur är var det också jag som grundade GUST och som är dess expeditionsledare, och med ett sådant ansvar måste jag fråga de som ser världen med andra ögon än mig, vad de har för åsikt om de varelser som finns i den. Jag önskar bara att de fanns fler som oss.

Reportage, översättning och utredning: Jan-Ove Sundberg, >GUST © 2003.

Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29.

Denna sida har visats gånger.