Tor Heyerdahl och andra till sjöss
har mött okända havsmonster:
|
| Sjömän, jorden runt-seglare och upptäcksresande har mött dem, haft dem under båten och mystifierats av dem. Stora, okända djur som med rätta kan kallas för monster. Forskarna är överens om att de finns i djuphavet, problemet är att hitta dem, dokumentera dem och lära sig mera om dem. |
Thor Heyerdahl, som nyligen dog i cancer i sitt hem i Colla Michari i Italien, 87 år gammal, är en av många upptäcksresande som mött ett okänt havsodjur. Det hände 1947 under den 6 000 km långa resan från Peru till Plynesien och händelsen återges i hans klassiska bok "Kon-Tiki", där han skriver:
"Vid flera tillfällen gled vi förbi mörka massor, stora som ett dansgolv, som låg orörliga under vattenytan som ett doldt rev, vilket det dock inte kunde vara, eftersom flotten var mitt ute i Stilla havet, mellan den peruanska hamnen El Callao och ön Raroia, och på ett djup av
flera hundra meter.
Thor Heyerdahl var ombord på den här balsaträbåten, Kon-tiki, när han såg det mystiska djuret i Stilla havet. Vassflotten Ra (vinjettbilden) användes under en senare expedition. Foto: Thor Heyerdahl-museet, Copyright 2003.
Vi antog att det handlade om jättelika rockor men de rörde aldrig på sig och vi kom aldrig tillräckligt nära för att kunna avgöra deras form.
Självlysande ljus
En molnig natt klockan två, när mannen vid rodret inte längre kunde skilja det svarta vattnet från den svarta skyn, fick han syn på ett svagt självlysande ljus i vattnet som sakta tog formen av ett stort djur.
Det var omöjligt att säga om det var plankton som lyste på dess kropp, eller om själva djuret hade en självlysande yta, men glimmandet i det svarta vattnet gav det spöklika djuret ett fladdrigt utseende.
Ibland var det runt, ibland ovalt eller triangelformat, och plötsligt delade det sig i två delar och varje del simmade oberoende av varandra under flotten. Till slut såg vi tre lysande fantomer som vandrade i cirklar under oss. De var riktiga monster, för varje synlig del var fem famnar lång (drygt 9 meter).
Mystiska och ljudlösa
Mystiska och ljudlösa, höll sig våra lysande besökare ett gott stycke under ytan. Det glimmande ljuset på deras rygg avslöjade att bestarna var större än elefanter men det var inga valar, för de kom aldrig upp för att andas".
Kritikerna menar att människan alltid
har trott på monster, kanske särskilt till sjöss
eftersom vattenvidderna var och till stora delar fortfarande är,
ofattbara och outforskare.
Under antiken, till exempel, släppte
havsgudar som Neptun och Poseidon lös ohyggliga monster för
att de skulle attackera dödliga som Odysses och Perseus och den
sjuarmade hydran (en jättebläckfisk?) skördade
många offer.
Potentiella monster
Vikingarna trodde bergfast på
havsmonster och karvade figurer av dem i fören på sina
långskepp, som var ämnade att skrämma både deras
fiender och andra potentiella monster.
Upptäcksresande som Columbus, Balboa,
Magellan, Cook och till och med Darwin under hans resa till
Galapagosöarna, skrev att de sett havsmonster och
renässansens kartor dekorerades flitigt med allehanda frustande
och påstått farliga djur till sjöss.
Kyrkan var inte sen att instämma och påpekade att det i Första moseboken 1:21, fanns i svart på vitt att Gud på den fjärde dagen "skapade alla havsmonster".
Text: Jan-Ove Sundberg. Bilder: Thor Heyerdahl-museet. GUST Copyright © 2003, Alla rättigheter förbehålles.
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats1296 gånger. |
