Utbud inom OKÄNDA DJUR

Välkommen till Kryptoland:
Okända och omöjliga djur från hela världen

På läsarnas egen begäran kommer GUST från och med denna uppdatering att rapportera om okända och omöjliga djur från hela världen; Bigfoot i USA, ABC (Alien Big Cats) i England, den tasmanska tigern, Yowien i Australien, snömannen i Himalaya, med flera. De okända djuren är djur som mycket väl kan finnas medan de omöjliga är djur man får ta med en stor nypa salt. Ni kommer själva att upptäcka hur man ska skilja på dessa företeelser.

Ett stort tack till vår outtröttliga rapportör LENA NORDLI i Norge som skickat oss dessa rapporter.

SYDATLANTEN: NY DRAKFISK FUNNEN PÅ DJUPT VATTEN


Dr. Tracey Sutton, en fiskekolog vid Harbor Branch Oceanografiska Institut i Fort Pierce, Florida, i USA, har upptäckt en ny art av den bisarra och sällsynta familjen djuphavsrovdjur som går under samlingsnamnet drakfiskar.

Fyndet, som först rapporterades i den ansedda vetenskapstidskriften Copeia, är den första nya drakfisk som upptäckts det här decenniet.

Det första exemplaret av den nya arten, som döpts till Eustomias jimcraddocki, var stort jämfört med den pennstora drakfisk på 15 cm som är den vanligaste storleken. Sutton döpte fisken efter Jim Craddock, legendarisk biolog med inriktning på just djuphavsfiskar.

Sutton upptäckte sitt exemplar under en expedition till Bear Seamount, utanför New England, som sponsrades av Amerikanska NOAA: National Oceanic and Atmospheric Administration's avdelning för havsforskning.

Hittar nya arter

"Att vi fortfarande hittar nya arter i ett av de mest undersökta haven i världen visar att det fortfarande finns mycket där ute som vi inte har hittat", säger Sutton, som också leder det ambitiösa internationella projekt som går ut på att identifiera alla djur och växter i havet som faller under den världshavens stora fiskräkning.

Sutton hittade den nya drakfisken i ett nät som lagts ut för att fånga in områdets marina djurliv. Medan resten av fångsten med lätthet kunde identifieras, insåg han att den art som inte passade in var helt ny.


Drakfisken är lika sällsynt som spännande, unik i sin uppbyggnad och sitt sätt att fungera i djuphavet. Illustration: NOAA, Copyright 2004.

Helt unik

Med fisken i bagaget reste Sutton till både Smithsonian Institution och Harvard. I museisamlingar på dessa institutioner fann han ytterligare 13 exemplar som samlats in från Atlanten under de senaste 30 åren. De var varken oidentifierade eller felidentifierade. Hans arbetsinsats verifierade att den nya arten är helt unik.

Drakfisken är så sällsynt att vetenskapsmännen ofta har tvingats studera och beskriva nya arter baserat på ett enda exemplar. "Jag hoppades innerligt att det fanns mer än en fisk i området, och till min lättnad gjorde det också det", säger Sutton.

Skräckinjagande tänder

Som med alla drakfiskar som lever på djup från 600 ner till 3 000 meter, har även den nya arten skräckinjagande tänder, och en käft som kan sluka byten som är lika stora som fisken själv är bred.

De har små organ i magen som kan producera ljus, eller vad forskarna kallar bioluminens, vilket tjänar som ett kamouflage tillsammans med det svaga solljuset ovanifrån, och gör dem praktiskt taget osynliga för rovdjur som kommer underifrån.

Det mest iögonfallande igenkänningstecknet på drakfisken är annars  långa tunna utstickare som kallas känselspröt. De är förankrade i fiskens kinder och släpar efter dess kropp.

Bioluminent organ

Känselspröten ser ut som trädgrenar och varje art har sin egen unika uppsättning. I änden på varje känselspröt finns ett bioluminent organ som fisken använder för att lura till sig ett byte, huvudsakligen lanternfisken.

Om känselspröten bara hade denna enda funktion, borde dessa vara likadana hos alla drakfiskar. Men känslespröten är så varierande, att vissa biologer menar att de också måste användas för att identifiera andra medlemmar av samma art, vid t ex parningsakten.
VIETNAM: SÄLLSYNT LANGUR DÖLJER SIG I DJUNGELN


Biologer i Vietnam har hittat flera tidigare okända grupper av den utrotningshotade apan Delacours langur, i naturreservatet Pu Luong i norra delen av Ninh Binh-provinsen (strax söder om Hanoi).

Enligt organisationen Fauna och Flora International (FFI), som i våras tillkännagav upptäckten, kommer fyndet av langurerna, som bara finns i Nord-Vietnamn, vid en tidpunkt då de just har klassats som en av världens 25 mest utrotningshotade djur.

Gruppen identifierades under en samarbetsexpedition utförd av Centret för Utrotningshotade Djur (som drivs av Frankfurts Zoologiska Sällskap) och Pu Luong-Cuc Phuongs Konservatorsprojekt (som leds av både FFI och Vietnams Skogsvårdsmyndigheter).

Den vitrumpade apan

Languren, känd som Vietnams vooc mong trang (den vitrumpade apan) på grund av sina vita skinkor och övre ben, finns bara i ett bälte i Karst-bergen, som sträcker sig rakt över Nord-Vietnam.

Tilo Nadler, chef för det primat-center som för tio år sedan grundades för att bevara just languren, tror att de senaste observationerna av den sällsynta apan talar för att arten kommer att överleva.


Det är i Ninh Binh-provinsen, strax söder om Hanoi i Nord-Vietnam, som de nu upptäckta langurerna döljer sig.

"Över hälften av alla langur-populationer är allvarligt hotade av tjuvjägare, som är det största kortsiktiga hotet mot den här apan.
Skogsavverkning och påträngande bebyggelse är andra reella hot och får vi inte bukt med dessa kommer languren så småningom att vara helt utrotad", säger Nadler.

Langurens sista tillflyktsort

Området i vilket den nu har hittats, som är känt som kalkstenskedjan Pu Luong-Cuc Phuong, är langurens sista tillflyktsort i Vietnam, där 50 procent av arten utrotats bara under det senaste decenniet.

Världsbanken gör nu allt som står i dess makt för att rädda arten och skjuter till pengar för att en skyddad nationalpark ska byggas för dem, kanske just där de nu har hittats.

USA: OKÄNT FYRFOTADJUR FOTOGRAFERAT I NORTH CAROLINA


Bill Kurdian och hustrun Gayle trodde först inte sina egna ögon. Djuret i deras trädgård såg mera ut som något som rymt ur ett exotiskt program på kanalen National Geographic, än ett djur som kunde finnas i Randolph County, North Carolina, i USA.

Det var den 20 maj i år och Kurdian tog bilden här ovan med en s k rörelsedetektor, en kamera som normalt avslöjar inbrottstjuvar eller folk som inkräktar på den privata tomten.
 
Det ännu oidentifierade djuret har i amerikansk media påståtts komma som en total överraskning för makarna Kurdian, men GUST kan avslöja att de i själva verket sett det sedan vintern 2003.

"Vad i all världen är det där, sa jag till frugan när vi fick syn på det för första gången", berättar Bill Kurdian, som tillsammans med sin hustru tycker om att mata in vilda djur på tomten.

Kattliknande svans

Det var stort som en räv, med kort brunt hår och en kattliknande svans. "Det kom på besök ända fram till julhelgen men sedan försvann det för en tid", fortsätter Bill Kurdian. "Vänner och grannar skrattade åt oss och på jobbet skakade de på huvudet. Alla vi talade med sa att det var en kringströvande hund vi sett, inget mystiskt djur alls".

Så Bill Kurdian skaffade fram ett vattentätt bevis.

Den 20 maj fastnade djuret på två bilder som han knäppte i tät följd med den kameraförsedda rörelsedetektorn, som han fått i julklapp av sin kära hustru.

Tittar rakt in i kameran

På den första bilden ser man djuret rakt framifrån, när det närmar sig huset. På bild nummer två ser man det från sidan, när det tittar rakt in i kameran.



Kurdian ringde Guy Lichty, en kurator på däggdjursavdelningen vid  North Carolina Zoologiska i Asheboro. Men Lichty kunde inte identifiera djuret på beskrivningen. Så snart filmen framkallats fick Litchty istället se bilderna. Men varken Lichty eller andra djurexperter har ännu kunnat identifiera det mystiska djuret.

Kan vara en gråräv

Lorraine Smith, en annan däggdjurskurator som sett bilderna, säger att det kan vara en gråräv, som förlorat det mesta av sin päls på grund av parasiter. Men helt säker är hon inte.  

Andra teorier går ut på att det handlar om ett exotiskt djur som antingen släppts ut av sin ägare eller rymt ifrån honom. Åter andra tror på en hybrid av något slag.

Det är andra gången på ett år som kuratorer vid zoologiska trädgårdar blivit ombedda att identifiera märkliga djur i området. I januari rapporterades en oidentifierad varelse i södra Asheboro. Något senare fångades en vildkatt in i samma område.

Försöker fånga in det

Kurdian hoppas fortfarande att någon ska kunna identifiera det mystiska djur han fotograferat. Annars är han just nu i full färd med att försöka fånga in det, så att forskarna kan ta blodprover.

"Jag tänker inte döda det, bara fånga det", försäkrar han. "Jag tror inte att det är ett farligt djur, bara ett väldigt intressant exemplar, som många fler än jag vill lära känna närmare".

Djuret tycks dock inte självt ha den ambitionen, för som vanligt har det visat sig lättare sagt än gjort att fånga ett djur som fått stämpeln mystiskt.

AUSTRALIEN: VETENSKAPSMÄN TROR ATT DEN TASMANSKA TIGERN FORTFARANDE EXISTERAR

Bilden till höger visar en tasmansk tiger i Regents Park Zoo i London år 1903. Moderna datarekonstruktioner visar att Australiens tasmanska tiger inte utrotades av tjuvjägare och istället fortfarande kan finnas i ödemarker som människan sällan besöker.

Holländska och amerikanska ekonomer har kombinerat biologi och ekonomi till en enda matematisk modell, för att ta reda på huruvida behovet av döda "tigrar" för 100 år sedan gjorde dem utdöda eller inte, i nådens  år 1936, som forskarna länge har trott.

Ekonomernas rapport i det senaste numret av Tidskriften för Ekologisk Ekonomi konstaterar att "vårt resultat tyder på att ekonomiska krafter inte kan ha lett till att arten dog ut".

Tigrarna lever än

Med hjälp av en modell som stimulerar både tillväxtnivåer och tillgången på tasmanska tigrar och dess mänskliga jägare, påstår de vidare att deras resultat "stödjer åsikten att tigrarna fortfarande kan leva idag, någonstans i den tasmanska vildmarken".

"Sådana modeller existerar för många arter, inklusive herring, valar och elefanter", säger författaren Dr Erwin Bulte vid universitetet i Tilburg i Nederländerna i en intervju med ABC Science online. "Tidigare har denna typ av modeller dock inte använts för att värdera huruvida arter dött ut eller inte".


Det här är den tasmanska statens officiella rekonstruktion av den tiger som både ekonomer och andra anser lever än.

Hundlikande pungdjur

Den tasmanska tigern, som framför allt är känd från de nordliga delarna och östkusten av den tasmanska centralplatån, beskrivs som ett hundliknande pungdjur med korta ben, en känguruliknande svans, en korthårig päls med svarta, tvärrandiga streck, och kraftfulla käkar med ett brett gap. Honorna har en bakåtvänd pung.

Från 1830-talet till 1909 betalade både kyrkan och staten på Tasmanien ut pengar för skalper av dödade tasmanska tigrar, som systematiskt utrotades efter att ha utgjort ett tvivelaktigt hot mot den boskap som fördes till ön av europeiska bosättare.

Sporadiska expeditioner
 
Trots många påstådda iakttagelser och sporadiska expeditioner sedan det sista kända exemplaret av djuret dog i ett tasmanskt zoo 1936, har det unika djuret aldrig återfunnits. Idag betraktas det officiellt som utdött, både i Australien och internationellt.

Ekonomernas rapport får tillvaron att se ljusare ut för de som hoppas att den tasmanska tigern ännu lever. "Vi tror att en signifikant population levde fram till 1920-talet, och dessa kan ha varit tillräckligt många för att enstaka exemplar ska leva kvar än i denna dag", heter det i rapporten.

Biologiska element

Modellen använder sig av biologiska element som en minsta population med tasmanska tigrar, och förutsätter att öns fortbestånd minskar med tiden, allt eftersom djurets boplatser ersätts av odlad åkermark.


Tasmanien är den lossbrutna delen av Australiens sydspets och ligger mellan moderlandet och Nya Zeeland, åtskild av Indiska oceanen i väster och Stilla havet i öster.


Trots att Tasmanien inte är någon stor ö har den stora och nästan ogenomträngliga vildmarker, höga berg och djupa dalar och en mycket svårsökt terräng.

De ekonomiska parametrarna uppskattar både hastigheten på skörden och den fart med vilken människor byter jobb när de kan öka sin inkomst. De antar att ansträngningarna ökade när fångstmöjligheterna blev attraktivare än annan brödföda, som till exempel jordbruk.

"Människor anpassar sig inte på ett perfekt sätt efter rådande förhållanden - de ger sig inte ut på jakt när jakten tycks gå med vinst, lika litet som de slutar jaga när tiderna bevisligen blivit dåliga för just jakten", säger Bulte. Denna gradvisa justering orsakar cykler i både jaktbeteendet och tigertillgången.

Återhämtade sig

"Mönstret känns igen i många skördeindustrier, som t ex fiskerinäringen. Vår modell förutsäger att under dessa cykler, bedrevs jakten på den tasmanska tigern aldrig så hårt, att den inte hade chansen att återhämta sig".

Författarna uppskattar att det fanns minst 779 djur kvar när jakten slutade 1909. För att få fram den siffran har man använt sig av den s k Monte Carlo-simuleringen - och kört en numerisk modell 5 000 gånger, samtidigt som parametrarnas värde slumpmässigt varierats, för att kontrollera tillförlitligheten i det kvarvarande resultatet.


Tasmanien har beskrivits som ett vildmarksparadis med naturscenerier som får besökarna att kippa efter andan och den här bilden tyder på att det ligger en viss sanning i det påståendet.

"Vi fick 5 000 olika förutsägelser om skörden och lika många om tillgången på tigrarna. Inga kombinationer av parametrarna tyder på, att tigrarna dog ut", fortsätter Bulte. "Om den tasmanska tigern ändå är utdöd, berodde detta inte bara på avskjutningen".

Omfattande avskjutning

Enligt deras uträkningar måste avskjutningen ha varit mycket mera omfattande (mer än fem gånger högre än den dollar per skalp som staten betalade ut), än den var för att driva populationen till en nivå under ett minsta antal.



Utdöd vapensköld (ovan): Efter att urskiljningslöst ha jagats under hela förra seklet och långt in på 1920-talet, fridlystes den tasmanska tigern slutligen år 1938. Då uppskattade man att det fanns mellan 2 000 och
4 000 djur kvar på Tasmanien, eller maximalt ett par på var 50:e kvadratkilometer.

Misstror den ekonomiska modellen

En australiensk forskare som misstror den ekonomiska modellen och menar att den överdriver den tasmanska tigerns värld och de komplexa krafter som styr utdöendet av en viss art, är Dr Stephen Wroe, en paleontolog vid universitetet i Sydney, som forskat i den tasmanska tigerns försvinnande från det australienska fastlandet för 3 000 år sedan, kontra den påverkan detta haft på både dingon och människor.

"Den tasmanska tigern försvann på Tasmanien på grund av en hel rad med orsaker, avskjutningen var bara en av dem. Andra inkluderar förlusten av habitat, förlusten av bytesdjur, konkurrens från vildhundar (dingon), sjukdomar, skogsbräder, etc. etc. Listan kan göras hur lång som helst", säger Dr. Wroe till ABC Science Online.


Den sista tigern dog i Hobart Zoo på Tasmanien år 1919 enligt myndigheterna, medan andra anser att den fortfarande lever, om än i bara några få exemplar.

Europeiska australienare utrotade den

"Men en sak är absolut säker: Det var europeiska australienare som utrotade den. Det sätt på vilket den ekonomiska rapporten är skriven visar inte att så var fallet, vilket inte bara är vilselevande utan också väldigt oansvarigt", dundrar Dr. Wroe, vars anseende är långt större än ekonomernas.

Debatten om den tasmanska tigerns vara eller inte vara lär gå vidare, flera nya sökexpeditioner planeras, både av australienska kryptozoologer och lokala zoologer och vem som än finner och lyckas bevisa att det unika djuret existerar, kommer att få en hel värld att dra efter andan.

Källor: The Greensboro (NC) News-Record den 6 mars 2004. Innovations den 24 mars 2004, The Vietnam News Agency den 26 april 2004, och ABC Science Online den 18 juni 2004. Reportage och bilder: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. Denna sida har visats4462 gånger.
Besök Frogpage Kontakta Jan-Ove Sundberg