1920 fann den svenske zoologen Sten Bergman ett skinn av en björn i ryska Kamtjatka som var exceptionellt stort och mycket större än de vanliga björnarna i området. Håren som täckte skinnet var kort, i motsats till det långa hår som normalt täckar björnar från Kamtjatka. Den var mörkare i färgen och spåren var fantastiska 36 x 25 cm, vilket tydde på en ren "monsterbjörn".

Han beskrev den som Ursus arctos piscator, men den var på den tiden mera känd som Bergmans björn.

Idag kan den tyvärr vara utdöd och Bergman själv är också borta, inte bortglömd förstås men hans upptäckt har däremot aldrig erkänts av nutida vetenskap och få har hört talas om fyndet på Kamtjatka.

GUST kan presentera det endast tack vare den amerikanske kryptozoologen Loren Coleman, som berättar om monsterbjörnen i sin senaste bok i ämnet; "CRYPTOZOOLOGY A TO Z: The Encyclopedia of Loch Monsters, Sasquatch, Chupacabras, and other authentic mysteries of nature", Simon and Schuster, New York 1999.

Rodion Sivobolov, en jägare som bor på stranden av Berings Sund i norra Kamtjatka, berättade på 80-talet att Bergmans björn kanske inte är försvunnen, trots allt.

"Med neddragna byxor"

Sivobolov hade nämligen hört talas om en märklig björn som kallades Irkuiem ("med neddragna byxor"). Lokala stammar som Korjak och Chukchi beskrev en best med framben som var längre än bakbenen, och en fettsäck mellan bakbenen som ofta nådde ner till marken, vilket gav ett intryck att björnen faktiskt stod med neddragna byxor, vilket den också kom att kallas. Bestarnas antal minskade drastiskt, enligt jägaren, eftersom alltfler på trakten fått tag i moderna gevär.

Den ryske biologen Igor Vereshchagin, som så småningom fick en beskrivning av Irkuiem från jägaren, lade fram den radikala teorin att "med neddragna byxor" var den sista spillran av arten Arctodus simus, en förhistorisk jättebjörn som en gång funnits i både Nordamerika och Ryssland. Den var drygt två meter hög och dubbelt så lång som den största grizzlyn när den stod upprätt på två ben.

Den fruktade och avskyvärda ormhuvudfisken (Channa argus), en glupsk rovfisk som utomlands kallas "Frankensteinfisk", som kan andas ren luft och ringlar över land som en orm, har invaderat de stora sjöarna i USA.

Forskare vid avdelningen för naturresurser i delstaten Illinois har konstaterat att det första exemplaret av det 46 cm långa  skarptandade fisken fångades i nät i hamnbassängen i Chicago. Fiskaren som fick den frös ner den, fotograferade den och lade ut bilden på Internet.

Fisken som ursprungligen kommer från Kina, upptäcktes så sent som 2002 i USA, när den lekte i dammar på östkusten och har sedan dess hittats i Potomac-floden i Virginia, i Florida och på andra håll och alltså nu även i de stora sjöarna.

"Dessa fiskar är oerhört glupska och väldigt aggressiva", säger Mike Conlin vid avdelningen för naturresurser i Illinois. "Vi hållar tummarna för att det är ett enstaka exemplar, dumpat av någon som tröttnade på att mata den".

Tuffa förhållanden

Forskarna kommer att använda strömförande kablar för att "chocka upp" ormhuvudfisken till ytan. Fisken har inga problem med kalla vintrar, isbelagda sjöar och riktigt tuffa förhållanden. Den äter andra fiskar, grodor, fåglar och till och med däggdjur.

Skulle den föröka sig i de stora sjöarna kan den på kort tid sätta i sig all ädelfisk som inplanterats i sjöarna och som kostat fiskeindustrin miljontals dollar.

De stora sjöarna, som är världens största sötvatten, har länge plågats av invaderande arter, nu senast zebramusslan, asiatisk karpfisk, smörbulten och havsnejonögat.

Två nya primater, stora som vanliga bondkatter och exotiskt försedda med polisonger, har hittats i de stora regnskogarna i centrala och södra Central-Amazonas i Sydamerika.

Upptäckten har tillkännagivits av  Conservation International (CI), en miljö- och forskningsgrupp med säte i  Washington, D.C. i USA.

"Primaterna är våra närmaste kusiner, med en DNA som är väldigt överensstämmande med vår egen, och vi har till dags dato hunnit utföra omfattande studier av dem. Ändå är vi lika överraskade som förtjusta över upptäckten av de två aporna", säger Russell Mittermeier, ordförande i CI.

De nya arterna har inte bara ökat vår förståelse av primaterna utan också visat att det finns mer att upptäcka i den flora och fauna som utgör Amazonas, än vi tidigare trodde.

Naturliga barriärer

"Amazonas regnskog är större än 48 amerikanska delstater tillsammans och stora delar är fortfarande outforskade", säger Mittermeier. "Amazonflodens bäcken uppmuntrar till evolution av nya arter med sitt nätverk av floder, vilka tjänar som naturliga barriärer som delar upp djungeln i tårtbitsliknande öar, där de kan leva helt isolerade". 

Sedan 1980 har 38 nya aparter hittats över hela världen, varav 13 i Brasilien. "Det visar hur mycket vi fortfarande här att lära av världens största djungel", fortsätter Mittermeier, som själv har upptäckt sex aparter och fyra sköldpaddsarter. 

De två nya aporna upptäcktes av Marc van Roosmalen, en holländsk primatolog vid Brasilienska Nationalinstitutet för Amazonforskning i Manaus.

"Jag hade inte klart för mig att Amazonas var så dåligt undersökt förrän jag började hitta alla dessa djur", säger van Roosmalen. Sedan 1996 har han publicerat redogörelser om fem nya aparter.

Letar nya saker

"Det har egentligen ingenting med erfarenhet att göra", fortsätter han. "Jag går bara ut på fältet och letar efter nya saker och vart jag än kommer i Amazonas så hittar jag nya arter".

Van Roosmalen fann det första exemplaret av art nummer två  —Callicebus bernhardi— död på marken under en expedition 1998. Två levande exemplar av apan hittades längs Rio Madeira och hölls vid liv tills de dog förra året. 

Bernhardi-aporna är stora och svartgråa, med mörkröda polisonger och bröstkorg. Svansen slutar i en starkt vit spets.

Mittermeier och van Roosmalen namngav båda dessa arter - ett privilegium som tillfaller upptäckaren. Callicebus stephennashi är uppkallad efter Stephen Nash, en konstnär på CI som bidragit till primatforskningen med vetenskapliga illustrationer. 

Callicebus bernhardi har namngivits efter Nederländernas prins Bernhard, som bildade belöningen Den Gyllene Arken för att hedra primatforskarningen. Både van Roosmalen och Mittermeier har fått Den Gyllene Arken. 

En ung apa på ett zoo i Israel har börjat gå upprätt - efterhärmandes människan - efter att ha varit nära döden under en influensaepidemi. 

Natasha, en 5-årig svart makak i Safariparken nära Tel Aviv, började gå på två ben efter en magåkomma som nästan dödade henne.

Apor alternerar oftast mellan att gå upprätt och att gå på alla fyra, men ingen annan apa har hittills valt att göra det förstnämnda permanent.  Bilden här intill visar att påståendet inte är något skämt, även om  talesmän för den zoologiska trädgården i Israel humoristiskt nog satt bildtexten: "Den felande länken?".

Kritiskt sjuk

Det var för två veckor sedan som Natasha och tre andra apor fick diagnosen kraftig maginfluensa. På djurparkens sjukhusklinik blev hon efterhand kritiskt sjuk, berättar veterinären Igal Horowitz.

"Jag var säker på att hon skulle avlida", säger han. "Hon kunde knappt andas och hjärtat fungerade inte som det skulle".

Efter intensivbehandling förbättrades emellertid Nataschas tillstånd. Och när han friskförklarades och fick lämna kliniken, började hon alltså att gå upprätt.

"Jag har aldrig hört talas om något liknande, den enda förklaringen vi kan ge är att hon fått en hjärnskada till följd av sjukdomen, men i övrigt är det inget fel på henne", slutar Horowitz.

Apmannen är ett "monster" som ända sedan den 13 maj 2001 har skrämt upp Indien. Det handlar om en liten otäck varelse med antingen "metallklor" eller klor som på en katt och lysande röda ögon. Varelsen tycks vara omöjlig att fånga, trots stora belöningar, polispådrag, arméuppbåd och forskare.

Huruvida det verkligen handlar om en varelse i form av ett djur är högst diskutabelt, eftersom vissa beskriver den ömsom som graciös och femin, ömsom som "en vilda i hjälm". Andra tror på en robot styrd med fjärrkontroll, för "hur skulle den annars kunna hoppa från andra våningen och överleva?".

Under maj i år säger sig dussintals människor ha skadats när apmannen attackerat dem, och två människor har kastat sig ut från fönster och dödats, bara av att höra att varelsen var i närheten. Dagstidningar i New Delhi har varit fulla av bilder på klösta och svårt sargade offer och det har naturligtvis skapat hyseri. 

Under årets flap, som började på natten den 14 maj, rapporterades inte mindre än 50 attacker enligt en lokaltidning. Fenomenet flyttade sig snabbt från Ghaziabad i väster till Delhi i öster och polisen stod som vanligt maktlös.

Mellan livet och döden

Vem eller vad som än ligger bakom apmannen är polisen övertygad om att gärningsmannen eller gärningsmännen drar nytta av kunskapen om Hanuman, en ond människa som i tidernas gryning förvandlades till apa av gudarna och som allt sedan dess tvingats vandra i en gråzon mellan livet och döden, inte insläppt på något av dessa plan.

Andra bidragande faktorer tros vara övernattningar utomhus, hettan, mörkret, överbefolkningen, och vidskepligheten, vilket sammantaget har lett till att hela tiden öka paniken.

Suresh Roy, polischef i Delhi för de statliga, väpnade styrkorna har i ett uttalande till amerikanska ABC News, sagt att man tar attackerna på största allvar.

Order från högsta ort

Polisstyrkor har därför posterats ut på hustak, i mörka områden, i områden där strömavbrott är vanliga, och vid gränsposteringar i de olika stadsdelarna. Man har också anordnat möten med olika, oroliga befolkningsgrupper. Och polisen har order från högsta ort att skjuta för att döda om man får apmannen på kornet. Men hittills har man alltså kammat noll.

Två vittnesteckningar av varelsen har släppts av polisen. Dessa visar att den är allt annat än aplik. Den ena visar en stirrig, hårig man med svartmuskig hy och platt näsa. Den andra visar en mustaschprydd man med smalt ansikte och mörka solglasögon.

Om det handlar om en människa är han osedvanligt kort, högst 1,2 meter. Är "han" en apa så uppträder han dock inte som en sådan. Riktiga apor brukar emellanåt både hoppa på fotgängare och invadera privata hus, men har aldrig attackerat människor och gjort dem illa.

3 000 soldater

Den 21 maj fick polisen i Delhi förstärkning med 3 000 soldater ur armén, för att spåra upp och döda apmannen. Polisen utfäste samtidigt en belöning motsvarande 8 000 kronor, till den som kunde tipsa om var den fanns, fånga den, själv döda den eller assistera så att de inkallade styrkorna kunde göra det.

(8 000 kronor i belöning låter inte mycket, men är en oerhört stor summa i Indien, där de flesta tjänar högst 50 kronor i månaden, på nästan vilket arbete som helst).

Någon apman har inte infångats eller dödats, belöningen och arméuppbådet till trots och det saknas inte teorier.

Rader av experter har påpekat att apmannen tycks vara en kombination av allt som människor i Indien är rädda för: rödlysande ögon, förmågan att ändra form, styrka och snabbhet, förmågan att se i mörkret - en mix, alltså, mellan en kriminell man och en övernaturlig varelse.

Något som ger eko

Den 25 maj skrev antropologen Lionel Tiger i den ansedda amerikanska tidningen Wall Street Journal, att apmannen vidrör något som ger eko hos alla västerlänningar:

"Ett stort intresse för det hemska och avskyvärda... Livet är en risk, vare sig man bor i Indien eller USA, och medan indierna kanske har förkroppsligat en legend, oroar vi amerikaner oss för genmodifierad mat och så småningom även genmodifierade människor, ett slags apmän som vi själva har skapat".

Georgia, USA:
MONSTERGRIS VAR 3,6 METER LÅNG

I Alapaha i Georgia kallas grisarna för "Hogzilla" och en bjässe som nyligen sköts på en plantage påstås ha varit 3,6 meter lång, 500 kilo tung, med betar som mätte 22.5 cm! Beviset är bilden här intill, men många tror att den är fejkad.

Vare sig grisen har funnits eller inte, så har det blivit det stora samtalsämnet i de små byarna i södra Georgia.

"Folk stannar till och frågar häpet om den verkligen har funnits? Många kan inte föreställa sig att det en gång i tiden har funnits ett så här stor gris", säger Drew White, som har en kopia av bilden i sin bildelsbutik i Tifton, tre mil bort.

Chris Griffin säger att det var han som sköt grismonstret i förra månaden på en plantage i River Oak, där han är jaktinstruktör. Den vilda grisen är nästan två gånger så lång som Griffin, som mäter 1.80 i strumplästen och som på fotot poserar bredvid sitt byte.

Monstergris

Bilden är allt Griffin har som bevis för sin monstergris. Han och Ken Holyoak, som äger plantagen, begravde besten på ägorna eftersom alla vet att ett så stort djur inte smakar gott som mat.

<>Holyoak tillägger att inte heller grisens huvud var värd att spara eftersom den var för stor att montera på väggen. Den hade samma diameter som hjulet på en personbil, enligt Holyoak. "Vi fick lyfta det med en slaktkrok".

De vilda grisarna i Georgia var alla vanliga tamgrisar innan de rymde och idag är de ett stort problem för framför allt plantager, eftersom de äter upp allt i sin väg.

"Hogzilla" syftar naturligtvis på det japanska fantasimonstret Godzilla, även om ingen tidigare åberopat att en vildgris kan bli så stor som den Griffin påstår sig ha skjutit.

KULTFAKTA: I den australienska filmen "Razorback" från 1984, som handlar om tjuvjägare som plötsligt själva blir de jagade, har ett jättelikt vildsvin huvudrollen och rusar runt som ett expresståg och stångar omkull både människor och bilar. Kanske var det här som Chris Griffin & Co. fick idén till Hogzilla, kanske var monstergrisen i Georgia ett riktigt jättesvin.

Det var den 8 oktober i år och ett helt filmteam stod och väntade i Shennongjia-skogen i kinesiska Hubei-provinsen, där de just påbörjat utomhusscener till filmen "The Love Story in Shennongjia", Regissören skulle just dra igång själva inspelningen, när tre yerer sprang förbi på nära håll! Yeren är alltså motsvarigheten till den kinesiske snömannen.

Ke Lan, i Asien mera känd som Michelle och tidigare känd som värdinna på Hong Kong-kanalen TV Phoenix, stod närmast när de stora, långa och hårbevuxna varelserna dök upp på inspelningsplatsen.

"Jag trodde först inte mina ögon och var säker på att det var några i filmteamet som klätt ut sig", berättar hon. "Men när jag sedan såg hur rädda några av de andra blev, insåg jag att det verkligen var yerer vi såg och de verkade faktiskt lika förbluffade som oss".

De tre varelserna försvann snabbt in i skogen och filmbolaget tvingades efteråt medge, att inte en enda kameraman hunnit filma den unika tilldragelsen! Regissören Chen Lau försökte förklara varför:

"Som alla i branschen vet så är kamerorna riktade mot skådespelarna och den handling som ska filmas, och vad som än händer annars, så har kameramännen strikta order att strunta i det... i det här läget var väl inte det så bra, men nu är det som det är".

Misstrodd i Kina

Ke Lan och de andra skådespelarna gladde sig mest åt att ha fått se Yeren, en varelse som är lika misstrodd i Kina som Yetin och Bigfoot är i västerlandet.

Vildmannen har varit en del av folksägnerna i södra och centrala Kina i århundraden, huvudsakligen sedd i de stora skogarna i dessa regioner.

Yeren (ett kinesiskt ord som betyder just "vildman") beskrivs vara drygt två meter lång och täckt med tjockt brunt eller rött hår. Den går upprätt på två ben och lämnar fotspår som mäter 45 cm.

Trots att många anser att det handlar om en vidskeplig myt i det moderna kinesiska samhället, har Yeren observerats av både vetenskapsmän och andra dignitärer, snarare än bara vanligt folk.

En korsning

1940 påstod biologen Wang Tselin att han undersökt liket efter en vildman som dödats i Gansu-regionen. Han beskrev en hona som var över två meter lång, med ett utseende som var en korsning mellan en människa och ett djur.

Geologist Fan Jingquan rapporterade år 1950 att han sett livs levande vildmän i form av en hona med unge, som strövat genom den täta skogen i Shanxi-privinsen.

1961 dödade enligt uppgift några vägarbetare en kvinnlig Yeren i skogen i Xishuang Banna. Innan forskare från kinesiska vetenskapsakademin hunnit fram till platsen, hade dock kroppen försvunnit.

1976 fann sex regeringsmedlemmar i bil en oidentifierad varelse som låg på en väg i Hubei-provinsen.

På alla fyra

Vildmannen försökte fly genom att klättra uppför en brant vägbank, men halkade och föll tillbaka ner på vägen framför bilen, där den sedan låg hopkrupen på alla fyra i skenet från bilens strålkastare.

En av de vettskrämda bilpassagerarna kastade en sten mot besten, som sprang iväg och försvann. Händelsen ledde till flera stora expeditioner bekostade av den kinesiska vetenskapsakademin, som dock inte hittade några bevis för varelsens existens. 

Det närmaste man kommit i bevisväg för Yerens existens, dök upp 1980 i form av välbevarade händer och fötter från en människoliknande varelse.

Bybor hade enligt uppgift dödat en vildman i Zhejiang-provinsen år 1957, och en biologilärare hade huggit av och bevarat dess extremiteter.

En stor makak-apa

Efter att ha undersökt händerna och fötterna, deklarerade forskaren Zhou Guoxing först att de tillhörde en okänd apart, men ansåg senare att de kom från en stor makak-apa. Han tillade att detta inte nödvändigtvis betydde, att alla vildmän var makaker. 

En annan apart som föreslagits som kandidat för vildmannen är den sällsynta och utrotningshotade gyllene apan, vars ovanliga utseende fått en del att beskriva den som just ett monster.

Andra forskare har framlagt hypotesen att Yeren är en överlevande Gigantopithecus, en jättelik forntida primat som levde i Kina för 300,000 år sedan.
 

Fotografen Sam Neill berättar: "Jag spanade säkert i två veckor innan jag till slut lyckades ta den här bilden. Albino-ekorren är lika skygg som den ser ut och otroligt snabb".