Fritidsfiskare såg och filmade Champ:
"Odjuret var fem meter långt och ormliknande till formen"

De satt båda i Bodettes båt - en sex meter lång Bayliner Trophy - och när de erfarna fiskarna började lägga ut sina linor i vattnet, noterade de att det fanns något i ytan, ett litet stycke ifrån dem.

Först trodde Affolter, en pensionerad advokat från Essex, att det var ett gammalt järnvägsstaket i trä. Men så insåg han att det var för långt och spekulerade i en trädstam istället.

Sedan rörde det på sig och var ormliknande till formen, samtidigt som det efterlämnade ett stort vågsvall på den blanka ytan. De två männen visste nu att det inte var något järnvägsstaket. Och ingen trädstam heller.

Men vad det var visste de inte. När de något senare fick syn på det igen och lyckades ta digitala bilder av det, visste de fortfarande inte vad de hade observerat på Champlain.

Den oundvikliga frågan

Under dagarna som följde talade de med andra och visade sin videofilm och snart inställde sig den oundvikliga frågan: Var det Champ de sett och filmat?

Varje oförklarlig och unik observation av något oidentifierat på sjön Champlain, för naturligtvis tankarna till Champ - den legendariska varelsen som varit det stora santalsämnet runt sjön i nästan 400 år.


Sjön Champlain som delas mellan Kanada och USA är ingen liten insjö precis utan drygt 20 mil lång och på sina ställen 120 meter djup. Foto: Lake Champlain Information Directory, Copyright.

Andra har också fotograferat vad de tror är Champ och 2003 lyckades ett team forskare spela in en serie högfrekventa ljud från sjöns djup som liknar de som kommer från marina däggdjur. Men andra forskare skakar på huvudet och menar att ett stort unikt djur i Champlain är mera fantasier än fakta.

Affolter och Bodette vill inte påstå att de såg Champ.

Var det Champ vi såg?

"Vi såg något på sjöns vatten som vi aldrig sett där tidigare", säger Bodette. "Var det Champ vi såg? Jag vet inte".

När paret först noterade att det fanns något i ytan, trodde Bodette och  Affolter att det var en fisk.

"Trolla över till den där saken, sa jag till Dick", fortsätter Bodette, som bor i staden Charlotte. "På skoj tillade jag att den ger sig väl av när vi kommer närmare och mycket riktigt, när vi var 30 till 40 meter ifrån den, sjönk den rakt ner och försvann".

Bodette minns att han ropade till Affolter, att det måste ha varit en sjujäkla baddare, ett riktigt monster!

De två säsongsfiskarna kunde inte identifiera vilken art det kunde ha varit - särskilt inte då vad de såg var minst 5 meter långt och hade kommit upp till ytan just där sjön är nästan 60 meter djup.

Kom upp igen

De fortsatte med sitt laxfiske. Drygt en halvtimme senare kom det okända djuret upp igen.

Den här gången körde Affolter så nära att Bodette kunde använda sin digitala Canon, som också kan ta flera filmsekvenser. Han tankade över både bilderna och filmerna till sin dator och döpte filerna till "Petes sjöorm".

De digitala inspelningarna visar något av avsevärd storlek som rör sig precis under vattenytan. Det förefaller inte vara kölvatten från en båt, ett fiskstim eller sjöfåglar. På en bildruta ser det nästan ut som om huvudet är alligatorformat och den nedgående solen reflekterar vad som tycks kunna vara ett öga.

"Vad i helvete är det där?"

På de digitala filmsekvenserna, vilka visades för både intresserade och journalister på lokaltidningarna, zoomar kameran vid ett tillfälle in och ut utan att fokusera och man kan höra hur Bodette frågar Affolter: "Vad i helvete är det där?".

Legenden om Champ daterar sig till 1609, när den franske upptäcksresanden Samuel de Champlain, som fått ge namn åt sjön, beskrev en fisk med "farliga tänder" som lokalinvånarna uppgav kunde bli tre meter lång.

Champlain kan ha beskrivit en "alligatorgädda" (som var vanlig i Nordamerika på den här tiden och som fortfarande finns i vissa delar av landet), men hans vaga beskrivning bäddade för mycket mera vittgående tolkningar.


Alligatorgäddan (Alligator Gar) finns bara i de amerikanska delstaterna Texas och Louisiana, där de blir 150 kilo och 2 till 2,5 meter långa. De uppges kunna andas både i vattnet och i luften. Foto: Captain Kirk, Rayburn, Texas.

Ovanliga natrurfenomen

Märkliga observationer i sjön har också kunnat avskrivas som ovanliga naturfenomen, från stora insjömalar som plaskat i ytan, till stim med stora fiskar, utterfamiljer, bäver, m.m.

Ändå har hundratals vittnen genom åren - båtägare, fritidsfiskare, badare, mfl - påstått sig se det djur som döpts till Champ. Några har fotograferat vad de sett, men aldrig fått en enda bra bild och de flesta har bara haft en historia att berätta, som nästan undantagslöst publicerats av lokaltidningarna.

En liten del av Champlain ligger i kanadensiska Québec medan den största delen ligger i den amerikanska delstaten Vermont. Karta: Microsoft, Copyright.

I slutet av 1800-talet skrev cirkusdirektören P.T. Barnum ett brev till en liten lokaltidning på den amerikanska sidan av sjön och erbjöd en belöning på 50 000 dollar (ca en kvarts miljon kronor på den tiden, vilket var en enorm summa) till den som kunde fånga "den stora sjöormen". Ingen inkasserade förstås pengarna.

Mäkta imponerad

Steve Smith, VD för Företagarföreningen vid Champlain, har sett Bodettes och Affolters digitala bevis och är imponerad men ändå avvisande.

"Normalt är filmer av okända djur som Champ suddiga, gryniga, för mörka eller för ljusa, men de här sekvenserna är ovanligt bra", säger Smith. "På en ruta ser vittnena vad de tolkar som ett öga som tittar upp ur vattnet, men för mig är det nosen på en utter. Jag har aldrig sett tillstymmelse till bevis för Champ och den här videon övertygar mig inte heller om att något sådant existerar".

Affolter avfärdar utterteorin: "Visst kan det vi filmat påminna lite om en utter... men inget sådant djur kan bli fem meter långt!".

Bodette har nu vänt sig till Elizabeth von Muggenthaler, chef för Fauna Communication Institute, ett företag som studerar hur djur kommunicerar.

Avancerad hydrofonutrustning

2003 tillbringade von Muggenthaler nästan en vecka på Champlain för en dokumentärfilm som spelades in av Discovery, och sökte efter det okända djuret i sjön med avancerad hydrofonutrustning.



Hennes team registrerade en serie snabba, högfrekventa klick-ljud som för ett tränat öra påminner om de ljud som kommer från marina däggdjur som valar och delfiner. Ljuden var sju gånger så höga som det mänskliga örat kan uppfatta, enligt von Muggenthaller, och kan därför inte komma från någon känd fiskart i sjön.

Den utrustning som von Muggenthalers team använde tyder på att det okända djuret som registrerades var ca 5 meter långt. Hon har sett Bodettes och Affolters filmsekvenser och tycker att det nu är hög tid för mera professionella undersökningar av sjön Champlain.

Den rätta hypotesen

Mary Watzin, chef för vetenskapslaboratoriet på Vermonts universitet har hittills inte studerat vad hon vill kalla fenomenet i sjön, men tillägger att man med den rätta hypotesen bakom sig, kan tänka sig att göra en stor och grundlig undersökning för att se om det finns någon substans i alla påståenden.

"Jag är alltid öppen för möjligheten att det finns något nytt i sjön", säger Watzin. "Däremot är jag djupt skeptisk till att en livs levande dinosaurie simmar runt i djupet".

Von Muggenthaler och Bodette har den senaste tiden förhandlat med Travel Channel för en dokumentär om sjöodjur, men Bodette drog sig ur när han såg hur oseriöst det hela skulle bli.

"Det går inte att blanda okända djur med sädesfältscirklar och Bigfoot", säger  von Muggenthaler, som håller med om att Discoverys dotterkanaler är lika sensationshungriga och oseriösa som de värsta skvallertidningarna. "Det här måste behandlas seriöst, annars kommer de vetenskapsmän vi så väl behöver inte att våga ta i det med tång ens en gång".