|
Utbud inom OKÄNDA DJUR |
Selma i Seljordsvattnet |
| I juli förra året kom GUST i kontakt med
Elizabeth von Müggenthaler, kvinnlig chef för FAUNA
COMMUNICATIONS RESEARCH INSTITUTE (FCRI) i South Carolina i USA, som
har ett eget forskningsinstitutet och som bedrivit omfattande, vetenskaplig forskning kring djur både till lands och till sjöss under ett stort antal år. FCRI har analyserat våra upptagningar från Seljordsvattnet och konstaterat att de kommer från ett okänt djur. Elizabeth har varit särskilt intresserad av de ljud vi spelade in i Seljordsvattnet i augusti 1999 och i augusti 2000. Hon fick ett axplock per email och augusti 2001 kom ett analyssvar om det ljud vi kallar "selma2". I svaret skriver hon: "Den huvudsakliga signalen ligger mellan ca 50 Hz och 700 Hz, medan den dominerande frekvensen är 150 Hz. Det tyder på ett djur som är större än en människa".  |
"Dena första tabell (ovan) är ett spektrogram av ljudet. Tabellen har fyra diagram, de två övre visar nutid och frekvensdomäner. Mellantabellen är en tidsdomän, som isolerar själva ljudet. Den tredje tabellen är den viktigaste. Den visar tiden (x-axeln), frekvensen (y-axeln) och amplituden (färgen)".
"På y-axeln kan man se frekvensen, uttryckt som 1.00+3 eller 1000 Hz. Den röda färgen tyder på att ljudet är relativt lågt, trots att det är nästan omöjligt att kvantifiera det utan att kalibrera er utrustning med vår".
"Övertonerna är liktydiga med en "grymtning" eller ett ljud som inte har särskilt många nyanser".
 |
"Längst ner till höger ser ni 1.00+3 vilket betyder 1000 Hz. Detta diagram visar exakt vilken frekvens signalen har och vilken frekvens som är den kraftigaste. Det finns mycket bakgrundsljud i signalen, så jag filtrerade den och kom fram till de frekvenser jag nämnde i den förra analysen".
"Vilket djur det än handlar om är det troligen stort, antingen rädd för någonting eller själv ett bytesdjur, eremit, möjligen en allätare och troligen ett nattdjur".
Slutsatsen i hennes analys är denna:
A. Läten används för att informera. Ett läte är inte nog, så dessa djur måste kommunicera även på annat sätt. Det finns huvudsakligen fyra sätt att kommunicera; genom luktorganet (ibland under vattnet), visuellt (vanligtvis inte under vattnet), med känseln (troligast under vattnet) och med lätet (troligast under vattnet).
1. Sällsynta, enkla läten tyder på att djuret inte vill avslöja särskilt mycket om sig själv. Ett enda läte tyder oftast på ett larmrop.
2. Då djuren inte tycks uttrycka sig särskilt ofta och särskilt kraftigt, kan de istället vara så att det använder ultraljud (sonar). Det betyder att djuret kan använda informationen till att "se" sina omgivningar nattetid. Om så är fallet behöver man en väldigt bra hydrofon (+150 kHz) och en portabel dator som kan spela in dessa höga frekvenser.
3. Om de använder ultraljud är de förmodligen aktiva på natten, för att minska chansen att möta vad de försöker undvika.
4. Jag säger att de är stora (i varje fall större än en människa) därför att vore de små, skulle det inte finnas något skäl för dem att uppträda som eremiter, då skulle de istället passa in i faunan.
5. Allätare som späckhuggaren, hajen och till och med delfinen är inga eremiter. Jag kan faktiskt inte komma på en enda fiskätare som är eremit annat än möjligen sillkungen, och de har ändå gott om plats (hela oceaner) att vistas på. Allätare är oftast själva bytesdjur och mera rädda av sig. Så chansen är god att djuret är väldigt sällsynt i sin omgivning, och rädd för att bli upptäckt.
Det här analysresultatet är naturligtvis av stort vetenskapligt värde för GUST och för vår fortsatta forskning i Seljordsvattnet. Det bekräftar också vad vi redan anser oss veta, att det finns stora okända djur i sjön, sannolikt en hel familj.
Översättning: Jan-Ove Sundberg, expeditionsledare, GUST.
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats gånger. |
