Ryssland - Odjuren i Sibirien:
Vetenskapsmän har sett okända djur i landets mest primitiva sjöar

I juli 1993 anlände den sovjetiske geologen Vladimir Tverdokhlebov med en grupp prospektörer, som var engagerade i geologiska undersökningar av Sordongnokh-platån.

En solig sommardag besökte de sjön Vorota. Det var vindstilla och sjön låg spegelblank. Plötsligt såg Tverdokhlebov och hans unga kollega, Boris Bashkatov, ett objekt på vattnet omkring 300 meter från stranden, som glimmade i solen.

Föremålet levde

Först trodde de att det var en tom oljetunna, men så upptäckte de att föremålet levde! Det simmade snabbt mot stranden, rakt mot den plats där vittnena stod. Geologerna klättrade kvickt uppför klipporna, cirka 15-20 meter, under det att de fortsatte att iaktta djuret.

När det kom närmare kunde de se det mycket tydligt. Huvudet var minst två meter långt och ögonen satt långt ifrån varandra. Kroppen var omkring 10 meter lång. Det var ett enormt djur, mörkgrått till färgen. På ryggen stack en fena upp, en halv meter hög i framänden och avtagande bakåt.

Djuret förflyttade sig "hoppande". Dess framdel var ibland över vattenytan, ibland under. När det befann sig cirka 100 meter från stranden stannade det upp, piskade vattenytan med svansen, dök och försvann i djupet.

Dåligt rykte

Närmaste bebodda plats låg tolv mil därifrån. Invånarna, jägare och fiskare, berättade att Sordongnokh-platån och särskilt den största av sjöarna, Labynkyr (omkring 15 km lång och 60 meter djup) hade dåligt rykte. Ett monster levde där, påstod de.

1997 började ryssarna företa expeditioner till sjöarna, fast beslutna att lösa gåtan.

Under den första expeditionen såg fyra medlemmar hur ett djur dök upp ur vattnet på 800 meters avstånd och sedan försvann igen.

Det gick inte att fotografera, då solen just var på nedgående. Året därpå anlände en grupp morfologer, zoologer och dykare. De stannade emellertid för kort tid för att hinna se något.

En annan grupp campade vid sjön i flera månader och hann se tre puckelformade objekt som rörde sig i vattnet cirka 100 meter från land.

Djur med ormhuvud

Nästa monster var ett långhalsat djur med ormhuvud som påstods hålla till i den iskalla sjön Labinkir i den sibririska provinsen Yakutia.

Enligt Anatoly Pankov, författare till "The Oymyakonsky Meridian", som handlar om allsköns egendomligheter i regionen, gjordes den första pålitliga observationerna under senare hälften av 60-talet.

Sommaren 2000 såg vittnen en lång hals resa sig upp ur det grumliga vattnet. Djuret lät "som när ett barn skriker, gällt och genomträngande" och dök sedan tillbaka ner i den 45 meter djupa sjön. Andra vittnen hade sett djuret i hela dess skepnad när det simmade under isen och beskrev det som ödleliknande.

Några renjägare såg en gång hur djuret kastade upp halsen ur vattnet och försökte fånga en lågt flygande fågel.  Pankov kunde också berätta att en jägare som skjutit en gås och skickat ut sin hund i vattnet för att hämta den, såg djuret komma upp och "först ta fågeln, sedan hunden"!

Sponsrad av universitetet

I tidningen Komsomalskaya Pravda av den 21 november 2001, finns en artikel av G. Rokosuev, chef för en expedition till sjön Khaiyr vid Leptehavet i norra Sovjetunionen, sponsrad av universitetet i Moskva. Expeditionsledaren Rokosuev skriver:

"Vi fick veta att inte ens lokala jägare vågade sig fram till sjön. Det fanns många sjöar längs floden Omoleya, som alla var fulla med fisk, men inte monstersjön. Inga vilda gäss eller andra fåglar landade heller på dess yta. Khaiyr fryser mycket senare än de andra sjöarna i området och enligt geologiska observationer ligger sjön i en zon där jordytan nyligen delat sig.

Sjön är omkring 600 gånger 500 meter, men ingen har mätt upp hur djup den är. Märkliga ljud och stora plask har ofta hörts ifrån den, men få har sett något monster.

Odjuret i sjön

Helt oväntat fick emellertid N.F. Gladkikh, en medlem av den biologiska forskningsgruppen, se odjuret i sjön.

Han hade gått ner till den för att hämta en spann vatten och fick till sin förskräckelse se djuret uppe på land, till synes betande av det höga gräset i strandkanten.

Det hade ett litet huvud på en lång hals, en enorm kropp med blåsvart skinn och en upprättstående ryggfena. Gladkikh vände och sprang tillbaka till lägret, där han berättade vad han sett.

När de andra expeditionsmedlemmarna anlände till sjön, beväpnade med både kameror och gevär, var besten borta. Allt som fanns att se var nedtrampat gräs.

De undersökte noga stranden, men fann inga bevis för att djuret ätit av gräset. Tillbaka i lägret igen, skissade Gladkikh ner vad han sett och kollegorna konstaterade att det liknade ett förhistoriskt djur.

En hög ryggfena

Som tur var för Gladkikh sågs djuret på nytt och den här gången av chefen för expeditionen och två av hans närmaste män. De tittade ut över sjön när de plötsligt fick syn på en hög ryggfena som stack upp över vattenytan. Monstret piskade sedan vattnet med en lång svans, innan det dök och försvann".

Sommaren 2003 begav sig geografen, professor Anatoli Petjerskij till vulkansjön Kokkol, för att leta efter kulturminnesmärken. Istället fann han ett monster! "Plötsligt krusades vattenytan 7-8 meter från mig", berättade han. "Otydliga sicksackkonturer höjde sig ur vattnet och en väldig svans på minst 15 meter piskade ytan!".

Ett huvud, cirka en meter brett och mer än två meter långt, stack upp ur vattnet nära den förbluffade professorn.

Egendomliga vattenvirvlar

"Jag vände för att rusa efter mitt gevär och stötte då ihop med min son Volodja", fortsatte han. "Han hade också lagt märke till de egendomliga vattenvirvlarna och var på väg ner till sjön. Med gevär i händerna återvände vi till stranden och fick se hur de ormliknande kurvorna blev ännu större och tydligare. Några minuter gick, men så dök odjuret tillbaka ner i djupet".

Invånarna i Benyok, 400 km nordväst om Moskva, säger att "Brosnie" lurar på botten av sjön Brosno.

Det finns många vittnesmål, också från turister och en av dem tog ett foto sedan den 7-årige sonen skrek att han sett en drake i sjön.

Caravan-1, en tidning i Tver, som är den närmaste större staden, publicerade bilden, som visar en panoramavy av sjön med ett otydligt objekt som flyter i förgrunden och som egentligen inte bevisar någonting.

Djur med stora ögon

Det lokala vittnet Tanya har skissat upp ett ormliknande djur med stora ögon, 4-5 meter långt och efter den iakttagelsen flockas turisterna runt sjön varje år i förhoppning om att själva få se odjuret och kanske ta en bild av det.

Enligt lokalbefolkningen sågs odjuret första gången 1854, men zoologerna avfärdar både bilder och vittnesteckningar som stockar fyllda med sumpgas och tillägger att allt prat om drakar i sjön bara är folksägner.

Rapporter om liknande odjur kommer också ifrån Ladoga och Onega, nära Leningrad och Petrosavodsk; från den mycket djupa Bajkalsjön i Kasakhstan och från en rad större och mindre bergssjöar i Altajregionen nära Ust-Kamenogorsk på gränsen till Kina.

FAKTA OM DE SIBIRISKA SJÖARNA

Sjöarna Vorota, Labynkyr, Labinkir, Khaiyr, Kokkol, och Brosno ligger alla i Sibirien i det nordöstra hörnet av Ryssland och de ogästvänligaste och otillgängligaste bergstrakter man kan tänka sig.

Det handlar om relativt små sjöar, maximalt 50 till 60 meter djupa, näringsfattiga och i viss mån också fattiga på fisk. Vad de okända djur  som setts där lever på, är en lika stor gåta här som i andra delar av världen.

Ryska vetenskapsmän är värda en stor eloge för sitt aldrig sinande intresse att gå till botten med sjöodjurshostorierna och tycks ständigt vara ute på expedition för att försöka ta reda på vad som ses.

GUST har haft en rad informella kontakter med företrädare för olika vetenskapsakademier i både Moskva och andra städer, men vi är i nuläget långt ifrån ett tänkbart samarbete eller en expedition till Sibirien. Bara så ni vet.