|
|
Sverige - Odjuren i Storsjön:
Länsmuseet avfärdar Storsjöodjuren som en myt, men
jämtarna ser dem varje år
Myndigheterna
och folket brukar oftast stå långt ifrån varandra och
det gäller inte
minst i det upproriska Jämtland, som till och med har egen flagga.
Här
representeras myndigheterna av Länsmuseet, vars akademiker man
skakar
på huvudet åt, i synnerhet när de avfärdar
Storsjöodjuret, jämtarnas
egen symbol för att vi människor inte vet allting i vår
egen flora och
fauna.
Jämtarna är ett säreget folk, det
är jag knappast ensam om att tycka, därmed inte sagt att det
är så sura och motsträviga som ryktet vill göra
gällande. Många är mycket värre, men de flesta
är hyggliga och de riktigt pratsamma säger tre ord och
två meningar i timmen.
Huuuuvaligen
Dessa människor är framför allt väldigt
nationalistiska
och gud nåde den som skändar den jämtländska
flaggan, spottar i glaset eller går bärsärkargång
på puben utan att vara jämte. Huuuuvaligen, man vill inte
ens tänka på vad som väntar den stackars saten.
Storsjöodjuret har alla i Östersund sett. Ja, alla utom
akademikerna på Länsmuseeet, förstås. De är
för uppblåsta, uppnästa och uppklädda för att
få låta sig besväras av sådana saker, "som
ändå bara är skrönor".
Inte konstigt att de intar sin frukost hemma, sin lunch på museet
och sin middag hemma den med. Visade de sig ute blev de säkert
upphängda i närmaste träd. För den vrånge
jämten, bevare oss väl!
Tittar förundrat
Länsmuseet är en stor succé sägs det.
Välbesökt och uppskattat, av bönder såväl som
borgare. Konstigt då, att man aldrig ser allmogen där,
när man kommer upp på besök. Turisterna däremot,
drar
runt på Länsmuseet i stora flockar. Tittar förundrat,
lyssnar med ett halvt öra och köper allt under femtilappen.
Det är i denna akademins högborg som bland andra amanuens
Ulla Oscarsson tronar, en kvinna som varit med tillräckligt
länge för att ha insett, att det faktiskt finns okända
djur i Storsjön. Hon vågar till och med tala högt om
det och visar gärna upp sina rekonstruktioner av dem, i porslin.
Länsmuseet omhuldar
myten
"För mig
finns det ett Storsjöodjur och kanske till och med en hel familj,
att sedan Länsmuseet inte kan sanktionera detta officiellt är
ingenting jag kan ändra på och inte vill jag göra det
heller", säger Ulla Oscarsson till GUST. "Länsmuseet omhuldar
myten. Dokumenterar det som sägs, görs och skrivs om
Storsjöodjuret men behandlar det samtidigt som en skröna och
då förs det ner på en nivå som vetenskapen kan
acceptera".
Amanuens Ulla Oscarsson
med vällovliga rekonstruktioner i porslin på bordet
framför sig, visserligen misstänkt lika porslinsfigurerna av
Nessie, men ändå.
Men vad säger då den egensinnige jämten om det? Han
fnyser,
stampar irriterat i marken, och knyter upproriskt näven i
byxfickan. Sedan
går han hem och halar den svenska flaggan, hissar den
jämtländska och tar kikaren där han sitter vid
köksbordet på flera kilometers håll, och spanar ivrigt
ut över Storsjön.
Den envetna jämten
Misstolkar han då Storsjöodjuret, den envetna jämten?
Nej, knappast. Storsjöodjuret är så annorlunda och
karaktäristiskt att det inte går att se fel på detta
okända djur och bäver, utter, hoppande fiskar, änder,
rådjur och älg, badande hundar, enstaka björnar och
andra djur som kan tänkas hoppa i det 10-gradiga julivattnet.
Ser jämten Storsjöodjuret så är det
Storsjöodjuret, hur många Zeunerts starköl han än
har klämt. Och förresten så ser inte jämtarna
Storsjöodjuret när de ölar i sina tält, före,
under och efter sina många sommarfestivaler. Då är det
kjoltyg som gäller.
Efter ett flertal expeditioner till Storsjön är vi på
GUST beredda att tro, att det både finns mal och okända djur
i Storsjön. Malar kan förklara många observationer i
sjön, men långtifrån alla. Skrönorna
däremot, finns bara i akademikernas
föreställningsvärld och där hjälper det inte
ens att bjuda på en Zeunert.
Reportage och bilder:
Jan-Ove Sundberg, GUST © 2004.
|
|
