![]() |
|||||||
|
Farvattnen utanför Möre och Romsdal i södra Norge har hemsökts av oidentifierade djur i decennier och så sent som 2000 filmade en man nära Ålesund något i fjorden som han senare hävdade var en sjöorm. I mars 2001 kom alltså en ny observation från samma generella område och GUST´s Espen Samuelsen fick en pratstund per radiotelefon med kapten Terje Vestre på trålaren "Klaring", om vad som verkligen hände den 18 mars. "Han hade inte själv sett något men han berättade att det var två män ur hans besättning som sett sjöormen", berättar Espen Samuelsen. "Besättningsmannen hade gått tillbaka över kobryggan för att leta rätt på kaptenen, men denne var inte där och när han återvände till sin plats vid relingen var det okända djuret i vattnet borta. Vittnet hade sett två klassiska, mörka pucklar som rörde sig över ytan med hög fart. Vittne nummer två berättade att han sett en enorm vattenkaskad kring djuret, när det sjönk ner i djupet igen". Bläckfisk Vattenkaskaden fick kapten Vestre att tänka på en bläckfisk och dessa är också kända för att kunna färdas snabbt över vattnet. En bläckfisk kan visa två "puckellliknande" delar över ytan som rör sig synkront - och här avses naturligtvis dess armar - som framgår av den här illustrationen: ![]() Huruvida det verkligen var en bläckfisk eller inte
lär vi aldrig få veta, men klart är att det i så
fall inte bara är potentiella bläckfiskar som rör sig i
Norska havet. 1539 publicerade Olaf Magnusson,
idag känd som Olaus Magnus, en karta över de nordiska
länderna.
Havet kryllade av fruktansvärda monster och man kan känna
igen
två klassiska sjöormar. Men det var först i sin bok, Historia
de gentibus septentrionalibus (De Nordiska Ländernas
Historia) som han utvecklade vad han visste om dem. Följande stycke är
hämtat ur den engelska upplagan, "A Compendious History of the
Goths, Swedes, and Vandals, and other Northern Nations", som
publicerades
1658. Enorma proportioner "De som seglar längs
den norska kusten och som fiskar i dessa farvatten eller träffar
handelsmän,
får veta att det finns en sjöorm där av enorma
proportioner.
Sjöormen är 60 meter lång och sex meter i
diameter. Den sägs hålla till i grottor kring
staden Bergen och
den kommer fram under ljusa sommarnätter för att äta
kalvar,
lamm och grisar som betar längs stränderna. När den
går
ut till sjöss lever den på krabbor och fisk.
En lång man
hänger ner från halsen och på ryggen finns vassa
fjäll,
den är svart till färgen med glänsande ögon.
Sjöormen
kan lyfta huvudet ur vattnet på en lång hals och angriper
ibland
sjömän, som den sedan slukar...". I allmänhetens ögon Sommaren 1998 kontaktades GUST
av en kvinna nära Bergen som berättade att sjöormarna i
havet fanns där fortfarande, särskilt i farvattnen kring
Hordaland
och Rogaland på västkusten. Kvinnan, som av rädsla för
att råka illa ut i tidningarna måste förbli anonym,
berättade
att sjöormarna setts i decennier (och fortfarande sågs) av
fiskare,
kaptener på färjorna, nöjesseglare och fritidsskeppare
i både Bömlofjorden, Husnes- och Hardangerfjorden. Valkadaver 1999 inträffade en händelse som ingen var beredd på. Arnt Molvaer från Ålesund påstod att han sett en sjöorm äta på ett valkadaver i en närbelägen gjord - och tillade lyckats dokumentera detta med sin videokamera! GUST´s Erik Knatterud, intervjuade Arnt Molvaer per telefon och följande är en sammanställning av vad han fick fram: På kvällen den 1 juni
var Arnt Molvaer ute och rastade sin hund. Kikaren hängde runt
halsen
eftersom han ofta såg något intressant i fjorden och
när
han kom ner till stranden såg han en stor klump på vattnet
som han omedelbart identifierade som en död val. "Jag har sett sådana förr och det bekräftades så snart jag lyfte kikaren till ögonen", berättade Arnt Nolvaer. Medan han studerade kadavret
blev han medveten om ytterligare ett djur, som tycktes cirkla den
döda
valen. Ormliknande djur "Det bröt aldrig vattenytan men jag kunde klart och tydligt se i kikaren, att det var ett stort, ormliknande djur som påminde mig om en pytonorm, bara mycket, mycket större". Arnt Molvear menade att djuret
var minst 25-30 meter långt och 1,5 meter brett. Det var svart
till
färgen. Han svor över att han inte tagit med sig sin
videokamera,
men beslöt ändå att hämta den och
försöka
filma monstret. "Det åt av den döda valen, nafsade på
den underifrån och gjorde sig ingen brådska och jag
bedömde
att det fanns tid att hämta videokameran".
När han återvände
50 minuter senare, med både videokameran och sonen, var
sjöormen
fortfarande synlig, vilket är mycket ovanligt. "Jag skakade..." "Pulsen låg på minst 250 när jag började filma odjuret", fortsätter Arnt Molvaer. "Jag skakade så mycket att jag var tvungen att lämna över videokameran till grabben istället". Nu upptäckte Arnt att han
glömt ta med sig mobiltelefonen, men han hade åtminstone
tagit
bilen med sig och hoppade in i den och körde hem efter telefonen. När han kom tillbaka såg sjöormen ut att glida tillbaka ner i djupet, men man kunde fortfarande se dess stora huvud och långa hals. "Normalt är grannarna hemma vid den här tiden men inte en enda svarade när jag ringde dem". Arnt Molvaer och hans son tog
nära tio minuters video av sjöormen, som visats i norsk TV
både
lokalt och på riksplanet. May Britt Haukaas på NRK i Möre
och Romsdal, en lokal TV-station, ringde Jan Einarsen, som är chef
för akvariet Atlanterhavsparken i Ålesund, och bad om en
kommentar
till videon. Svart fläck "Einarsen var inte särskilt imponerad av den och det var inte jag heller", sa May Britt Haukaas till GUST på telefon. "Enligt Arnt Molvaer befann sig sjöormen på ett avstånd av ca 300 meter, men det var snarare 700 meter till en kilometer och allt man kunde se på det avståndet var en liten svart fläck som rörde sig fram och tillbaka vid vad som sannolikt var ett valkadaver". May Britt Haukaas tillade att
liknande rapporter om sjöormar stadigt kommer in till både
NRK
och andra medier i området, men att man inte kan ta upp
ämnet
förrän det finns ovedersägliga bevis. KÄLLOR: Den
första delen av denna text är Copyright 2001 GUST och Espen
Samuelsen. Vinjettbilden är Copyright Bernard
Heuvelmans och tagen ur hans bok "In The Wake of The Sea Serpents",
Hill
and Wang, New York 1969. Bilden av bläckfisken är använd
med tillstånd av Richard Eliis och tagen från hans bok "The
Search for the Giant Squid - The Biology and Mythology of the
World´s
most elusive Sea Creature", Penguin Books, New York 1999. Alla kartor
är
Copyright 2001 Noregs Kartverk. Texten är Copyright © 2003 Jan-Ove Sundberg,
GUST. |
||||||
|
|||||||