|
Utbud inom OKÄNDA DJUR |
Det hände för över hundra år sedan
|
| I en gammal bok om 1800-talets Motala finns ett
stycke som lyder: "I nådens år 1897 steg ett hiskeligt
odjur upp i Varamon och gick på stranden på två
korta, tjocka ben innan det åter simmade ut i vattnet och
försvann i djupet. Människor flydde i panik". |
 Foto: Motala Kommun |
Det låter naturligtvis som en skröna, ändå anser jag att det kan vara sant. De flesta "odjur" har en amfibisk kapacitet; Nessie i Skottland, Selma i Norge, Ogopogo i Kanada, Storsjöodjuret i jämtland, Champ i USA, mfl. Många beskrivs ha just korta, tjocka fötter och stiger nästan bara upp på sandstränder.
Nu finns det också vittnesmål om ett märkligt djur i sjön Vättern även om observationerna är få och det var länge sedan vi hörde något om "Vätternodjuret".
En bra förklaring till det är naturligtvis att det handlar om Sveriges näst längsta sjö, 128 km lång och att det bor få människor längs stränderna. Båttrafiken är minimal (utom på semestern) och det finns t ex ingen nyttotrafik på sjön.
Märkligt objekt
Vid middagstid den 18 september 1977, bilade Peter Caspersson och hans fästmö Rut längs Vättern. De körde den gamla vägen runt Omberg, som vetter mot sjön, och på en höjd av 40-50 meter, när de fick syn på ett märkligt objekt ute på vattnet.
"Först trodde jag att det var en stor stock, men sedan såg jag att objektet rörde sig framåt av egen kraft och gick söderut mot Jönköping", berättar Peter. "Objektet höll samma fart som en roddbåt".
Peter beskriver det som 15-20 meter långt och ca 50 cm högt. Det var mörkgrått till färgen. Han tog en serie bilder av det med sin stillbildskamera, men kunde inte se mycket mera på bilden än en liten fläck ute på vattnet.
Vätternodjuret
Peter var vid tiden för händelsen inte ens säker på om objektet var levande, men mycket tyder på att det kan ha varit så och att det faktiskt kan ha varit det sällsynta Vätternodjuret han såg och filmade.
En modern datoranalys av den 25 år gamla bilden visar att objektet är betydligt mera spännande än vad man hittills trott:
En spekulation baserad på datorbehandlingen är denna figur, som kan vara riktig men också felaktig:
Vätternodjuret har emellertid rapporterats sedan 40-talet och en av de mest fascinerande vittnesmålen från den tiden är detta:
Stora svarta objekt
Den 26 augusti 1947, var bogserbåten Hebe 3 på väg mellan Visingsö och Gränna, i södra delen av sjön, när kaptenen Egon Johansson upptäckte två stora svarta objekt i vattnet, ett hundratal meter därifrån.
Objekten låg ca fem meter ifrån varandra. De föreföll att befinna sig ca 50 cm över vattenytan och var 15 meter långa. De var formade som cigarrer med avsmalnande ände. Samtidigt som Hebe 3 närmade sig passerade ett flygplan över objekten, och vid ljudet av detta försvann objekten rakt ner och snart återstod bara ett par större ringar
på vattenytan.
"Först trodde jag att det var ett slags mekaniska farkoster, men de liknade varken ubåtar eller andra flytetyg så jag antar att det måste ha varit två stora, okända djur", sa Egon Johansson under min intervju 1986.
En stor kropp
I augusti 1975 befann sig en turist utanför Hjo, där han tog bilder av Vättern med sin instamatickamera. I ögonvrån såg han plötsligt en stor kropp på vattnet som liknade den nu klassiska, upp och nedvända båten. Han sänkte snabbt kameran och tog en snabb bild från höften.
När filmen framkallades en vecka senare visade det sig till mannens stora besvikelse, att han inte fått något bevis.
Det turisten ändå hävdar är en "puckel" på bilden kan lika gärna vara en vågkam. Fiskare i trakten backar till viss del upp hans historia, med att påstå att något okänt i djupet gjort stora hål i deras nät.
"Mjukt och rörligt"
Fiskare i och runt Motala har också berättat att deras nät och andra redskap flyttats eller skadats och lokala fritidsbåtar har kolliderat med något "mjukt och rörligt", både i in- och utloppet.
Vättern är förvånansvärt grund för att vara så stor och det största djupet på 120 meter hittar man strax norr om Visingsö. I medeltal är sjön bara ca 40 meter djup. Det finns gott om fisk och förutom kräftor kan man också få laxöring, röding, sik, gädda och abborre.
I april förra året åkte jag och Göran Rajala ut på Vättern ombord på Dagge Johanssons trollingbåt, för att testa en ny och förbättrad hydrofon. Vi hörde mycket abborre på ca 50 meters djup, men inga ljud som vi inte kunde identifiera.
Göran Rajala (vänster) och Jan-Ove Sundberg testar en förbättrad hydrofon.
Över ån efter vatten
Många har frågat oss varför vi går över ån efter vatten och söker sjöodjur i Norge, Skottland, Irland, etc. när det tycks finnas okända djur i Vättern, men det är alltid intressantare och trevligare att leta någon annanstans, även om våra expeditioner inte är någon semester precis utan ett hårt men intressant jobb.
Om någon annan vill komma hit och söka efter Vätternodjuret kommer vi naturligtvis att ställa upp och hjälpa till, framför allt med husrum, båtar och människor som känner sjön. Däremot får ni själva skaffa sponsorer och teknisk utrustning - vad vi kan bidra med är goda råd om vart ni ska vända er.
Då Vättern är en stor sjö blir den varken varm eller stilla förrän i augusti, så den månaden lämpar sig bäst för en expedition. I augusti är de flesta också tillbaka på jobbet och därmed är det ganska fritt från turister på sjön, något som annars kan ställa till bekymmer.
Mejla Jan-Ove Sundberg om ni är intresserade av att söka efter Storsjöodjuret, så kommer GUST att ge er all tänkbar hjälp.
KÄLLOR: Vinjettbilderna är Copyright 2002 Motala Kommun, bilden av vad som kan vara Vätternodjuret är Copyright Peter Caspersson, texten och datoranalysen är Copyright 2002 Jan-Ove Sundberg, GUST
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats gånger. |
