Sanningen om "Salsternodjuret":
Allt var en skröna för att se om våra läsare var kritiska eller godtrogna

Först reagerade ingen på våra vilda påståenden under juli och augusti, sedan undrade en naturvetare om vi skojade och en och annan läsare fattade också misstankar. Det kulminerade med att landets mest betrodda mediaföretag gjorde årets tavla! Något mera fantastiskt än vad vi avslöjar i det här reportaget har ni sällan läst.

Mellan den 24-25 juli avsökte jag sjön Salstern ca 10 km norr om Motala tillsammans med dykarna Andreas och Daniel från Falun, där en utländsk man året innan påstått att han sett en svartröd och mycket märklig orm på land, tillsammans med sin son (se också vårt huvudreportage "Lindormen i Lilla Salstern").

Frånsett att min tidvisa särbo Frida Svensson kläckte idén med att testa er läsare, så gick allting väldigt snett från första stund under vad vi kallat Operation Röde Orm. Det här är min dagbok om vad som hände dessa oförglömliga dagar i juli 2008:

Rekognoscering, torsdagen den 24 juli.

Masdykarna Andreas och Daniel kom inkörandes på gården 13.40, precis lagom till min gryta med kalops på högrev, som jag stått och lagat i över tre timmar för att de skulle få något i sig efter en minst lika lång körning de drygt 30 milen mellan Falun och Motala.

När jag stod och pratade med dem i köksfönstret hördes plötsligt en liten explosion i riktning mot spisen och jag vände mig lagom om för att se, att locket till pannan pulveriserats och att hundratals små glassplitter hamnat i grytmaten.

Från och med det ögonblicket inträdde "Sjöormens förbannelse", något vi skämtat om internt i alla år utan att avslöja det för utomstående, och allting skulle bara bli värre. Mycket värre...

ISKALLT LÄTTÖL

Anders och Daniel köpte senaps- och matjesill, gräddfil och gräslök och sedan åt vi - potatisen jag kokat var åtminstone OK, och drack iskallt mörkt lättöl som väntat i kylskåpet.

Vid 14.30-tiden var vi på Williams båtvarv där vi för tusen kronor om dagen fick hyra en liten plastbåt med en snurra som var så kraftig, att vi kunde köra i 20 knop om det skulle behövas, vilket det nu inte gjorde.


Sökbåten kom från Williams båtvarv i Motala och var snabb men ack så liten, fast vi var förstås väldigt glada åt den ändå och särskilt
som William hyrde ut den trots att han normalt bara säljer båtar. Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright © 2008.

När vi kom till sjön Salstern fick vi åka runt i säkert en halvtimme innan vi fick veta var det fanns en nedfart, där vi kunde sjösätta båten.

STORA OCH TUNGA GASTUBER

Det var mycket bök och stök innan vi fick båten i vattnet och sedan upptäckte vi hur liten den egentligen var när all utrustning lastats ombord: fyra stora och tunga gastuber, två dykardräkter plus diverse kringutrustning, hydrofonväskan, en stor kylväska för drycker, två kameraväskor plus annat smått och gott som kan vara bra att ha på sjön när man letar sjöormar.


Sökbåten på sin trailer kunde köras ner och en bit ut i vattnet vilket underlättade betydligt när vi skulle lasta i den all utrustning.
Mannen på bilden är Andreas som minsann inte var rädd för att bli biten i benen av den röda ormen. Men så är ju masarna också
Sveriges modigaste! Foto: Jan Sundberg, GUST © Copyright 2008.

Vi rekognoscerade där ormen setts och fann att det var maximalt två meter djupt på ett 50 x 50 meter stort område nära stranden. Botten var sumpig med sugdy och vass och vi såg flera stora fiskar, däribland vad som liknade en relativt stor mal.

Vid 20-tiden var vi tillbaka på Dalgatan 37 efter att ha ätit hamburgare med pommes och stor milkshake på Burger King i Bråstorp, ett enormt område i norra Motala med ICA Maxi och ett dussin lågprisvaruhus.

LÅGT BLODSOCKER

Normalt äter jag aldrig skräpmat numera, men nu smakade det faktiskt bra och dessutom var det ju motiverat eftersom jag lider av diabetes typ 2 och mitt blodsocker var nere på 4.0 millimol mot normala 8.0 mml. (Den som inte är sjuk har en mml som konstant ligger på 5.0, då förstår ni skillnaden).

Väl hemma hos mig tittade dykarna Andreas och Daniel sedan på Discovery-dokumentären "LOCH NESS: Search for The Truth", som handlar om vår GUST-expedition till Loch Ness 2001 och som hittills bara visats i Nordamerika.

35-GRADIG VÄRME

Sedan blev det kaffe och snack och vid 22-tiden gick vi till sängs i en 26-gradig värme utomhus och en 35-gradig värme inomhus.

OPERATION RÖDE ORM, fredagen den 25 juli.

Jag vaknade 04.40 (eftersom jag måste ta min tumör-medicin 05.00 varje morgon sedan några månader tillbaka) och väckte sedan Andreas och Daniel 05.30.

Vid frukostbordet - där vi åt gröt, kokta ägg och ett berg med mackor - som vi sköljde ner med Cappuchino, satt vi inte förrän 7.30.

Vid 8-tiden kopplade vi på sökbåten på sin trailer, som båda stått i vår trädgård över natten och var intakta eftersom ligisterna här i Motala tror att monsterjägare kan vara ett farligt släkte.

Eftersom vi bara fick köra 30 km i timmen med en båt på en trailer, vägen var väldigt krokig och trafiken intensivare än vi trott, var vi först klockan 9.00 vid sjön Salstern.

INFEKTION I KROPPEN

Sina behov kan man ju inte styra över och det gäller numera i synnerhet mig, eftersom jag har en infektion i kroppen efter den femte och senaste tumör-operationen.

Dessutom blir jag oftast nödig på fel tid och vid fel plats och denna ödesmättade morgon stämde förstås allt detta.

Det bor 300 människor i Karlsby där sjösystemet ligger, har jag fått veta. Vi valde på måfå ut en boende. Där sa kvinnan som öppnade och som hade ett väldigt plågat ansiktsuttryck, att jag inte kunde få låna deras toalett eftersom de hade magsjuka!

Sjöormens förbannelse var tillbaka.

Efter en rad nya tekniska missöden, som jag inte tänker trötta ut er med här, var vi i alla fall ute på Lilla Salstern klockan 10.00.


Daniel rattade sökbåten på väg ut till Salsterns svar på klippiga bergen. Godbit: Precis här kom en kvinna ut på bryggan och strippade, sedan stod hon där och gäspade i bara mässingen som om vi inte fanns. Säkert en blottare! Foto: Jan Sundberg, GUST © Copyright 2008.

KLIPPIGT OMRÅDE

Vi körde snabbt bort till ett klippigt område och sedan båten med mig ombord bundits fast i skuggan på baksidan av en ö, tog masarna på sig utrustningen för att dyka i sjön.

Allt, precis allt, i deras utrustning krånglade och naturligtvis på ett sätt som de aldrig sett tidigare men 10.30 försvann de i alla fall under vattenytan.


Ser han någonting där nere i djupet, masdykaren? Njaa, det var nog dåligt med det så bäst var det kanske att dyka djupare ner trots allt. Foto: Jan Sundberg, Copyright © 2008.

Det var knäpptyst i omgivningarna. Sol och blå himmel. Lagom varmt i skuggan där jag satt i båten. Spegelblankt på sjön. Och Andreas och Daniel simmade som bäst i det sjöormsfyllda djupet.


En dinosaurie i Salstern? Nja, det här var som ni säkert ser en uppstickande sten och sedan har jag gjort ögon och näsborrar på
den, fast jag vet att ni inte är lättlurade, men visst ser det ganska coolt ut? Foto: Jan Sundberg, Copyright © 2008.

Jag somnade och sov i ca 40 minuter. Guuuud, så skönt det var. Jag drömde med och den drömmen ska jag återkomma till som en fotnot i slutet av detta reportage.

KNACK-KNACK-KNACK!

Någonstans mellan dröm och verklighet hörde jag ljudet: Knack-knack-knack! "KOM IN!", ropade jag och när jag slog upp ögonen visste jag under bråkdelen av en sekund inte var jag var någonstans.

Knackningarna kom från en trädgren som av en liten, liten hastigt påkommen bris, drivit in mot båtskrovet.

Tio minuter senare kom Andreas och Daniel upp. De hade inte sett den röda ormen eller någonting över huvud taget, eftersom sikten där nere bara varit cirka en meter.


Andreas var TRÖTT inte chockad som Frida påstod vid en tidigare uppdatering. Men visslar det gör han, kanske i förhoppningen om
att sambon ska komma springande... nä, den var dålig! Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright © 2008.


Daniel ser faktiskt lite chockad ut även om han var precis lika trött som Andreas. Han undrade säkert varför Andreas dragit med honom till denna vattenhåla i mörkaste Östergötland. Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright © 2008.

Hydrofonlyssningen gav ingenting den heller. Dels var det för mycket störningar på sjön; sommargäster som plaskade och badade, metare som körde runt i motorbåt för att hitta det ultimata stimmet, ungar som på rent jävelskap kastade sten i sjön, med mera med mera.

EN UPPSJÖ AV FELKÄLLOR

Dessutom fanns det en uppsjö av felkällor; brummande elledningar, kostängsel, avlopp och utlopp i vattnet, etc. etc.

Klockan 13.00 satt vi på en restaurang på Verkstadstorget i närheten där jag bor, som låg på andra våningen på det nybyggda matvaruhuset NETTO, som uppförts i Motala bara en månad tidigare.

Där började det med att Andreas kontokort inte fungerade. Alla andras fungerade förstås, inklusive Daniels. Jag hade tack och lov kontanter.

För 65 spänn fick vi sedan varm mat, sallad, dryck och kaffe. Inne var det för varmt att sitta och ute var det tropiskt. En arbetare som såg ut som han just varit nere i stans avlopp, erbjöd oss att sitta under hans parasollbord och det gjorde vi.

LUKTADE INGET VIDARE

Det luktade inget vidare om denne hårt arbetande man, men det gjorde inte maten heller så det kvittade.

Köttet var oätligt, potatisen hade tagit smak av det äckliga dom kallade lövbiff och bearnaisesåsen var så tjock och stabbig att den säkert gått att använda som tapetklister. Coca Colan var ett piratmärke och kaffet smakade som Goodyears gummidäck.


Fast masarna åt och glufsade i sig. De är ju bara i 30-årsåldern än, så för dom dröjer det 20-30 år innan någonting visar sig och vid det laget kanske man kan bota det mesta. Jag håller tummarna för dom!

PANIK OCH AMBULANSFÄRD

Diabetes typ 2 gör att man inte kan hoppa över en måltid för då blir det snabbt panik och ambulansfärd, så jag åt den faktiskt ätbara salladen, välbakat och gott pizzabröd, drack flera muggar kaffe och tog också en mängd gratiskakor till det.

Först klockan 15.00 var vi åter ute på Lilla Salstern och nu nöjde sig Andreas och Daniel med att snorkla i det grunda område dör vittnen 2007 och tidigare sett den röda ormen.

Då kom - ja, vad trode ni läsare att det var egentligen?

Jag satt i båten, videofilmade och tog stillbilder och Andreas och Daniel låg i vattnet och snorklade och fram mellan dem gled en ca tre meter lång oidentifierad varelse, ljusgrön till färgen.


Här har Janne uppenbarligedn fått syn på något? En and kanske
som han tror är ett sjöodjur? Foto: Daniel, GUST © Copyright 2008.


Det här måste han se närmare på! En and kan dom ju bara glömma, det här är ormliknande! Foto: Daniel, GUST © Copyright 2008.


Herregud, this is it! Här kommer det en sjöorm. Hör ni det? EN SJÖORM! Foto: Daniel, GUST Copyright © 2008.


Var då? Där! Där borta! Är ni blinda, ser ni den inte? Den rör sig precis som alla vittnen berättat! Foto: Daniel, GUST © Copyright 2008.


Där är den! Där! Där! Fram med era kameror och knäpp! Filma allt
vad ni kan! Och snabba er på! Foto: Daniel, GUST © Copyright 2008.


Naturlig förklaring? Klart det inte finns någon NATURLIG förklaring! Det gör det aldrig! Tro mig, jag har varit i monsterbranschedn i
20... nej, vänta nu 30 år! Foto: Daniel, GUST © Copyright 2008.

"SALSTERNODJURET" PASSERADE

"Salsternodjuret" passerade max 3-4 meter från båten och jag hann filma det i ca 60 sekunder innan det sakta sjönk djupare och djupare och sedan försvann ner i djupet.

Hade den röda ormen ömsat skinn och blivit ljusgrön? Fanns det två okända sjöodjur i Lilla Salstern? Var odjuret fredligt eller skrämdes det så mycket av masdykarna att det kunde tänkas gå till motattack? Frågorna var många och svaren få.


Daniel med det påstådda "sjöormsägget". Naturligtvis var det någonting helt annat. Foto: Jan Sundberg, GUST © Copyright 2008.

Vi kollade efteråt vad min digitala Handicam av märket SONY med
40 x digital zoom och en förstklassig Carl Zeiss-lins, som 1998 kostade mig 30.000 kronor, hade dokumenterat.

Jodå, den ljusgröna sjöormen fanns med!

TRE METER LÅNG

Den kom från området där vittnena sett den året innan. Den var ca tre meter lång, grov som ett manslår och synlig i 58 sekunder, innan den sakta men säkert försvann under ytan, kroppsdel för kroppsdel.


Den här bilden, som Frida lade ut under sina uppdateringar, föreställer INTE Salsternodjuret som kommer upp ur djupet utan dykaren Andreas! Foto: Jan Sundberg, GUST Copyrigt 2008.

Skulle vi ringa CNN i USA? BBC i London? Eller till och med monopolets gamla hederliga Sveriges Television? Nej, suck, den ljusgröna ormen är av tyg. Ni läste rätt. Tyg och ingenting annat.

Jag köpte den 2001 i Loch Ness under vår expedition Operation Cleansweep, eftersom vi varken fick Nessie eller något annat okänt i vår stora sjöormsfälla. Tygormen kostade mig drygt en hundring.


Här kommer Tygodjuret i Salstern simmande! Dykaren till vänster är Daniel medan Andreas befinner sig under vattnet, också till vänster, där han drar i linan som inte syns och får tygormen att röra sig framåt. Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright 2008.


På denna närbild av Tygodjuret påminner det lite om en krokodil,
som rör sig från vänster mot höger men som ni fått veta rör det sig i rakt motsatt riktning. Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright 2008.

Det var min idé att masdykaren Andreas skulle bogsera den genom Lilla Salstern i en tunn tunn lina som inte syntes av videokameran och det gjorde han mycket bra.

UNDERVATTENSSEKVENS

Förutom den nästan 60 sek långa sekvensen har jag också en undervattenssekvens på 4-5 sekunder, när dykaren simmar tillbaka åt andra hållet.

Båda dessa filmsnutter kommer att läggas ut på GUST:s hemsida, antingen den 19 oktober eller något senare, i vart fall före årets slut.

En kort tid efter Operation Röde Orm kom min flickvän Frida på besök och det var hon som fick idén att testa om ni läsare var godtrogna eller kritiska, och det var jag som godkände den.


Det här är Frida Svensson från Linköping som är min flickvän och som medarbetar i GUST. Foto: Jan Sundberg, GUST Copyright 2008.

Frida lade ut roliga bilder på mig där jag såg både chockad och förvånad ut och bilder på dykarna där de såg trötta ut, men vilka kunde misstolkas som något helt annat och till dessa publicerade hon den ena sensationella rubriken och texten efter den andra.

KÄND INSJÖMUSSLA

Först efter fyra-fem uppdateringar reagerade en naturist, men då hade Frida lagt ut bilden där Daniel håller upp en känd insjömussla och då var det väl ändå för uppenbart att alltihopa kanske bara var ett skämt.

Så här skrev naturisten Jan Pröjts i ett mejl till GUST den 23 augusti:
"Hej! Angående fyndet: det ser ut som en vanlig dammussla
Den 30 augusti var läsaren Joakim riktigt irriterad på oss och skrev:

"Nu får du skärpa dig Jan-Ove! Jag vet inte hur många mail som jag har fått den senaste tiden angående "nya bilder" och upptäckter som ska publiceras.

Skicka INTE ut mail med saker du inte kan hålla. Jag ser er inte som seriösa längre. Jag vill inte ha några mer mail från er, går det att ordna? Tack!".

GUST kommenterar: Vi tog INTE bort honom från vår maillista eftersom det var vårt "fel" och inte hans och gav honom istället detta svar, vilket tydligen gjorde honom nöjd:

"Det vill jag helst inte ordna, nej. Informerar er läsare för att ni inte ska undra varför utlovade saker och ting inte kommer, vad är det oseriösa i det?

VI HAR JU SKÖTT OSS

Har mycket goda skäl att vänta, precis som jag skrev, vilket du får se om inte alltför lång tid. Försök ha lite tålamod. Vi har ju skött oss i hela tio år tidigare, eller hur?


Att ett email från GUST betyder väldigt mycket tycker i alla fall de flesta av våra kvinnliga läsare som skickat uppmuntrande mejl om
just detta och nu hoppas vi att även signaturen John har insett det. Illustration: 24-timmars.nu

FOTNOT 1 AV 4) DRÖMMEN - Under de 40 minuter jag sov i båten medan Andreas och Daniel dök i Lilla Salstern drömde jag om en teknisk lösning som nu blivit en patentansökan.

Den ligger för närvarande inregistrerad hos VINNOVA f d STU: Styrelsen för Teknisk Utveckling, som hjälper personer som inte kan finansiera sina idéer.

Jag kommer givetvis att hålla er läsare uppdaterade om hur det går för mig.

Närmast gör VINNOVA en bedömning utifrån min beskrivning. Om den anses rimlig får jag pengar till en teknisk ritning, som görs av ett proffs. Går den vidare blir det pengar till en prototyp, som görs av ett företag.

Skulle prototypen fungera som det är tänkt och VINNOVA tro på en försäljningssuccé, ja då får jag slutligen ett patent på det jag drömde om. Fortsättning följer alltså, håll tummarna för mig!

FOTNOT 2) TAVLAN - Den 27 augusti meddelade Joel Nordkvist, GUST:s Man vid Storsjön, att undervattenskameran i Svenstavik fångat något som kunde vara en sjöorm!

SVT:s Rapport fick ett filmreportage om saken av en frilansare i Norrland och lade upp det på sin hemsida. Under 1,5 minut ser man vad Svenstavikskameran filmat och sedan kommer en stillbild på slutet som ligger där helt omotiverat och saknar kommentar.

Den bilden har frilansaren i Norrland stulit från GUST:s hemsida och SVT har lagt ut den utan att kontrollera att de hade rätten till det. När jag konstaterat detta krävde jag 10.000 kronor (som BLF, Bildleverantörernas Förening i Stockholm, rekommenderat) av SVT för bilden av tygodjuret.

SVT vägrade betala med motiveringen att detta inte alls var vår tygorm utan en dykande fågel. Nu har jag i egenskap av bildrättsinnehavare för GUST anmält ärendet till Justitiekanslern (JK), som är den instans som sköter tryckfrihetsmål och bildstölder.


Man blir aldrig så glad som när man får medhåll och Johan Wanloos
är inte heller någon beundrare av SVT. Det är han som lagt ut ovanstående färgstarka illustration av dem och hans intressanta
blogg länkar vi därför in här. Illustration: Johan Wanloos.

Om JK anser att fallet är av stort allmänintresse tar han upp det och då blir det rättegång till hösten. En Davids kamp mot Goliat skulle man kunna säga.

Om han inte tar upp det har SVT vunnit, just i sin egenskap av att vara Goliat och sedan får jag, David, stå där med lång näsa...

För att inte föregripa en rättegång får ni inte veta mera just nu om tvisten med SVT. Och blir det nu en sådan kommer det att publiceras massor om det, både i kvällstidningarna och i dagstidningarna och då kommer ni inte att undgå att se det.

Jag hoppas ni håller tummarna för mig här med!

FOTNOT 3) SALSTERNFILMEN -  Den läggs antingen ut på vår hemsida i samband med uppdateringen den 19 oktober eller något senare och vad ni kommer att få se är hur tygormen glider genom vattnet under först 58 sekunder och sjunker djupare och djupare för att sedan helt försvinna, och sedan kommer under vattnet på en sekvens som är 4-5 sekunder lång. Förutom färgen på tygormen ser det väldigt äkta ut, jag lovar!

FOTNOT 4) BLINDTESTET & GUST - Det Frida gjorde kan sägas ha varit ett slags blindtest på läsarna, i så motto att de lurades att tro på något som inte var sant. Lättlurade är ni INTE, ni läsare, det tog visserligern en stund innan ni reagerade men när ni sedan gjorde det hade ni genomskådat alltihopa. Bra gjort! Kan ni då lita på GUST i fortsättningen? Absolut! Ingen gör så kritiska granskningar som oss om vi misstänker något fuffens, däremot ifrågasätter vi inte ALLT som publiceras eftersom det vore alltför tjatigt och knappast läsvärt.

REPORTAGE & BILDER: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2008. BILDER AV JANNE: Daniel.  BILDTEXT-SEKVENSEN AV JANNE: Frida Svensson. ILLUSTRATIONER: Pseudonymerna "Schyffel" och J.J. samt Johan Wanloos.