Amerikansk expedition gjorde som GUST:
|
| En kylig morgon i början av juni gjorde ett team amerikanska forskare som GUST gjort i alla år, och lyssnade med en avancerad hydrofon. Med stigande förvåning hörde de snart en serie gnisslanden och kvittranden, som påminde dem om de ljud delfiner och valar brukar avge. Problemet var bara att dessa ljud inte kom från havet utan från Lake Champlain - där sjöodjuret "Champ" sägs hålla till. |
''Ljuden tog oss på sängen", säger Elizabeth von Muggenthaler, som ledde forskningsteamet. "Vi bara stod där och tittade på varandra med gapande munnar".
Fauna Communications Research Institute (FCRI) tillbringade åtta dagar på Lake Champlain, närmare bestämt från den 2 till den 10 juni.
Ljuden och analysen av dem kommer att presenteras på en konferens på Amerikanska Institutet för Fysik, avdelningen för hydroakustik, våren 2004. Det blir också en vetenskaplig avhandling om ljuden, som kan avlyssnas på den TV-dokumentär som samtidigt gjordes av Discovery.
Imponerande utrustning
Den imponerande utrustning som von Muggenthaler och hennes team använde bestod av fyra laptop, varav två hade ett analysprogram installerat, digitala bandspelare, dataloggar, GPS i datorerna, två portabla analysinstrument, två vektor-sensorer (som mätte vibrationer) och två hydrofoner.
På grund av
kanalutbredningen i Lake Champlain (vilket innebär att det ibland
bildas skikt i vattnet, där dämpningen är så gott
som noll, vilket leder till att ljudet kan färdas mycket
långa sträckor utan att avta i styrka), kunde man ibland
höra ljud flera kilometer. I insjöar finns det vanligen ett varmt vattenskikt och ett kallt vattenskikt. Kanalutbredningen uppträder där dessa möts. Djupet och höjden på kanalutbredningen varierar med säsongen och tiden på dagen.
Eget ekolodssystem
Det var av vital betydelse att sökningen var passiv (då man mottar signaler), i motsats till aktiv (där man skickar ut signaler). Hypotesen var att ett större rovdjur i jakt på föda i en sjö där sikten är så dålig som i Lake Champlain, måste använda sig av ett eget ekolodssystem.
Sök i bl a norska Seljordsvattnet och Loch Ness, både av GUST och expeditioner från andra länder, har varit resultatlösa just för att aktiv sonar har använts. De okända djuren har kunnat höra både båtmotorn och sonaren och sannolikt skrämts iväg, särskilt som dessa djur tros vara timida och försiktiga.
FCRI satte först ut ett litet akustiskt fält, där de kunde lyssna på allt som gav ifrån sig ett ljud och som simmade i omedelbar närhet. Ljuden spelades in både på en dator och en DAT-bandspelare. Platserna valdes ur en bok om Champ som skrivits av Dennis J. Hall, där han själv sett djuren ett flertal gånger. FCRI lyssnade på varje plats i flera timmar.
Hördes mycket tydligt
Elizabeth von Muggenthaler: "För det mesta hörde vi fisk, kräftor och en och annan sköldpadda. Båtar som passerade hördes mycket tydligt, och vid ett tillfälle hörde vi musik från en båt som låg för ankar flera hundra meter ifrån oss. Vi hörde också det ploppande ljudet när en fiskares sänke slog ner i vattnet, 150-200 meter ifrån oss, vilket visar hur känsliga vektor-sensorerna var".
Valar och delfiner söker mat genom att skicka ut en högfrekvent sonarsignal som kallas eko-lokalisering eller "biosonar". Djuret kan höra retursignalen och vet därigenom vad det har upptäckt, t ex ett fiskstim.
Eko-lokaliseringen varierar i styrka men går ända upp till 200,000 Hertz (cycler per sekund) eller om man så vill, 200 kilohertz (kHz).
Olik den biologiska
Signalen kan inte uppfattas av det mänskliga örat, som bara kan uppfatta 20,000 Hertz eller 20 kHz. Mänskliga sonarer och ekolod skickar ut en signal som är helt olik den biologiska.
På tre olika platser, den 3, den 4 och den 10 juni, mottog teamet en eko-lokalisering, som spelades in på DAT-bandspelaren.
Programmet som underlättade direktanalysen hade donerats av företaget National Instruments och är den senaste tillgängliga teknologin. Det medger att man kan analysera ljud som ligger 20 gånger över vad det mänskliga örat kan uppfatta.
Liknar en narval
Den eko-lokaliseringssignal som för närvarande analyseras av FCRI, liknar en narval, ändå är skillnaden så stor att man inte säkert kunnat identifiera den som en sådan val.
Elizabeth von Muggenthaler: "S k kors-korrelation, där man jämför de olika inslagen i ett ljud med ett annat, kan normalt säga oss vilket djur det handlar om, men inte i det här fallet. Ljudet skiljer sig signifikant från både valen och delfinen men det är definitivt en eko-lokalisering. Vad vi kan säga är att det finns ett djur i Lake Champlain som skapar bio-ljud, men vi har ingen aning om vad det är".
Att bevisa existensen av Champ kommer enligt FCRI att kräva massiva undersökningar med hydrofoner, undervattenskameror, etc. och är ett långtidsprojekt som kan ta många decennier än.
På god väg
Det viktiga är dock att amerikanarna är på god väg, de också och GUST kommer naturligtvis att stödja dem i allt de i fortsättningen företar sig i Lake Champlain, där det gäller att fortsätta sökandet med passiv utrustning.
FOTNOT 1: Vinjettbilden togs den 5 juli 1977 av Sandra Mansini. Vissa tror att den är äkta, andra inte. Enligt en analys som gjorts på beställning av Discovery visar bilden stjärtfenan på en val, kanske en art som vetenskapen anser borde vara utdöd.
FOTNOT 2: Ett annat överväldigande bevis för Champ är förstås den video som togs den 8 september 2002 och som GUST skrivit om tidigare, under rubriken; Världssensation i Lake Champlain.
Översättning: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2003.
| Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29. | Denna sida har visats893 gånger. |
