Utbud inom EXPEDITIONER

Sju expeditioner som du kan delta i:
Spännande, äventyrligt och fullkomligt livsfarligt!

Spänning, äventyr och expeditioner där du inte vet om du någonsin kommer tillbaka, tillhör livets krydda, vad de rädda och ängsliga än säger. I utlandet gör folk vad de själv vill. Det kan du göra med, om du bara har is i magen, vatten i knäna och vågor i håret!

Jodå, ni ser rätt. Det är undertecknad som står till vänster (utan expeditionsskägg) och vår tidigare expeditionsmedlem Elle Jansma som står till höger. Kartan vi håller upp visar Kongo i Afrika. Fotografen som tog bilden jobbar på Östgöta-Correspondenten i Motala och året var 2000.

Medierna gick i ett lyckorus, inte bara i Sverige utan över hela världen. Vi skulle göra OPERATION DINO till Afrika, där vi skulle leta efter den sägenomspunna dinosaurien Mokele-Mbembe i mörkaste Kongo. Det var spännande, äventyrligt och fullkomligt livsfarligt!

HÖLL I TRÅDARNA

Jag hade hittat expeditionen på nätet, där det uppgavs att en viss Adam Davies och Andy Sanderson (på den tiden helt okända) i Manchester i England höll i trådarna.

Adam Davies där han trivs bäst: i exotisk djungel där livet antingen kan bli långt och spännande eller få ett väldigt snabbt slut. Foto: Andy Sanderson, Copyright 2008.

Min gode vän Elle Jansma och jag tände direkt och bara några veckor senare åkte vi till Manchester för att tala allvar med killarna.

Sedan jag döpt expeditionen till Operation DINO, ett namn som slog över hela världen, fick jag rollen som administrativ expeditionsledare, vilket innebar att jag skulle fixa fram ett team, utrustningen, m.m. medan Adam skulle leda oss genom Kongos djungel och fram till träsket där "världens sista nu levande dinosaurie" sades vänta på oss.

Ni vet hur det gick, va? Två expeditionsledare kan aldrig enas om en enda expedition.

GAMLA KOMPISAR

Det började med att flera av våra specialister hoppade av, sedan blev Adam och jag så oense att även Elle och jag drog oss ur och till slut åkte Adam ensam, med några gamla kompisar från sin tid i den brittiska armén, som inte gav ett skit för något så flummigt som Mokele-Mbembe.

Två veckor senare var Adam tillbaka. Sängliggande med sviter efter svåra tropiska sjukdomar. Han kan vara glad för att han överlevde!

Men sånt där tillhör tack och lov ovanligheterna. Är en expedition bara välplanerad och har folk som vet vad de gör och som jobbar med varandra i bästa samförstånd, ja, då går allting också bra. Jag har idag 30 expeditioner bakom mig och av dessa har bara två misslyckats...

EXPEDITION 1) SÖK EFTER BIGFOOT I OREGON OCH KALIFORNIEN
Kostnad: Mellan 10.000 och 20.000 svenska kronor för en vecka.

Amerikanska BFRO, som tveklöst är den seriösaste av alla Bigfoot-organisationer i USA, har dokumenterat tusentals observationer under en period av tio år, 1996-2006, och med ledning av det kunnat fastställa ett antal sökområden.

Till vissa spaningsplatser är det bilväg, men det hör förstås till ovanligheterna. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Den fråga som enligt BFRO är vanligast inför deras expeditioner, är denna: Har någon fått syn på en Bigfoot under era sök?

Svaret är ja! Under de tio år som gått har man gjort mer än 30 expeditioner med 600 betalande deltagare. Mer än hälften av dem klassas som B-vittnen, vilket betyder att de under expeditionerna varit med om något som organisationen betraktar som auententiskt.

Ett B-vittne är en person som inte sett Bigfoot helt klart, men som ändå gjort en hastig iakttagelse, eller konfronterats med något i mörkret, alternativt varit så nära att han hört en Bigfoot.

OMRÅDEN MED STORFÖTTER

Flera B-vittnen har också varit mycket nära storfötterna i mörkret, närmare än många A-vittnen. Rent definitionsmässigt har både A-vittnen och B-vittnen blivit lika imponerade av vad de hört och upplevt i områden med storfötter.

Bigfoot eller Sasquatch som den också kallas, det stora håriga
odjuret som vi på svenska kallar Storfot, är en jättelik humanoid
som setts i Nordamerika i flera hundra år. Illustration: RobRoy Menzies, Copyright 2008.

Det finns enligt BFRO minst 20 pålitliga A-vittnen, som ett resultat av deras drygt 30 expeditioner. Hälften av dessa är dagsljusvittnen, medan andra halvan gjort sina observationer genom nattkikare.

"Klass A-observationer" betyder att observationen var tillräckligt tydlig för att man ska kunna avskriva misstolkningar av kända djur, etc. Och att observationen var klar nog för att det bara ska finnas tre möjligheter kvar: Vittnet ljuger om alltihopa; vittnet såg verkligen en Bigfoot; vittnet lurades av en människa utklädd till en Bigfoot.

Expeditionerna är öppen även för kvinnor, som gärna deltar när det är frågan om att hitta en Bigfoot. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Man behöver inte vara medlem i en BFRO-grupp för att delta i organisationens expeditioner. Många utannonseras öppet, men icke-medlemmar rekommenderas att registrera sig tidigt, eftersom dessa expeditioner är oerhört populära.

GRUNDUTRUSTNING

Du som deltar bör ha någon form av campingvana, en grundutrustning för att campa, och kläder som kan hålla dig varm och bekväm i alla typer av väderleksförhållanden; som svensk deltagare bör du gå in på nätet och läsa ALLT du kan om just den delstat du ska söka i, eftersom vädret på CNN och andra TV-kanaler är alltför svepande.

En expedition med BFRO beskrivs av organisationen som en möjlighet att få se och lära sig saker som man normalt inte lägger märke till i skogen, som man inte heller hör någon annanstans och som ingen annan kan eller vill lära dig.

Det kan som synes vara både blött och lerigt på expeditionerna, så det gäller att vara rejält utrustad. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Du kommer att få träffa de mest aktiva, de mest erfarna och de mest kunniga Bigfoot-forskarna i ämnet, kunna sitta ner med dem runt lägerelden och lyssna på deras värdefulla erfarenheter under sökandet av den mest svårfångade kryptid som världen skådat.

PÅ EGEN HAND

BFRO säger också: "Vad vi lär dig på fyra dagar, tar åratal att lära sig om du är ute på egen hand".

Expeditionerna tar dig genom all tänkbar terräng under alla tider på året och naturupplevelserna beskrivs därför som enastående vackra. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Men smakar det så kostar det! Priset på resan till USA varierar med flygbolag och säsong, men räkna med att du får lägga mellan 3 000 och
7 000 innan du är framme vid rätt destination (Oftast måste du först ta dig till New York och därefter inrikesflyga).

Expeditionen kostar sedan 300 dollar per person; drygt 2 000 i svenska pengar. Om en expedition är slutsåld och ni ändå vill delta i just den expeditionen, kanske för att ni har Amerikasläktingar i trakten eller av något annat skäl, kan ni fortande komma med!

Två erfarna medlemmar gör här en gipsavgjutning av ett tänkbart spår efter en Bigfoot, något som alla expeditionsdeltagare får lära sig. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Erfaren medlem med gipsavgjutning av vad man tror är ett Bigfootavtryck. Som vanligt är avtrycken väldigt långa och mycket imponerande. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Men då måste ni ha något att tillföra, vara experter på avancerad teknisk utrustning eller ha färdigheter som ingen annan har. Var i så fall inte blyg för att tala om det, i USA är skryt aldrig fel eller något negativt, tvärtom.

SPECIFIKA FRÅGOR

Alla måste registreras innan de kan delta och en sådan anmälan kan göras per email. Har du specifika frågar måste du ringa ett särskilt telefonnummer. Att behärska engelska bättre än vanlig skolengelska är därför ett måste.

BFRO har en kontaktperson för varje individuell expedition och du måste skicka ditt mejl till rätt person i organisationen, för att komma ifråga.

EMAILADRESSERNA:

1) Expeditioner till Vancouver i Kanada: [email protected]

2) Expeditioner till Ontario, Kanada: [email protected]

3) Expeditioner till Arkansas i USA: [email protected]

4) Expeditioner till South Carolina i USA: [email protected]

5) Expeditioner till Sierra Nevada i USA: [email protected]

GRUNDLÄGGANDE EXPEDITIONSREGLER:

1) Du måste kunna skicka och ta emot email.
2) Du måste ha egen campingutrustning och kläder för alla väderleksförhållanden.
3) Du måste ta med din egen mat.
4) Du måste för egen kostnad ta dig till baslägret.

De flesta storfötter beskrivs som fredliga och går sina egna vägar, alltid bort från människan eftersom "odjuret" vet att hon oftast är beväpnad och därmed farlig. Illustration: Peter Oberdorf, Copyright 2008.

I din email-anmälan till någon av de fem expeditionssamordnarna, ska du uppge följande:

1) Ditt fullständiga namn.
2) Ditt telefonnummer (inklusive landskoden och riktnumret utan 0 om sådan finns med, exempel: 0047.141 21 79 29).
3) Namnet på den expedition du är intresserad av.
4) Godkänna att du har läst de grundläggande expeditionsreglerna, och att du är medveten om vad det kostar.

Den kostnad du betalar täcker själva organisationskostnaden för expeditionen. Den täcker inte din mat, övernattning, etc.

INGA HOTELLKOSTNADER

Eftersom du kommer att campa blir det inga hotellkostnader. Antingen sover du i egen bil eller i tält. Du måste ta med egen mat, dryck och annat gott du vill stoppa i dig. Du måste ta med dig en sovsäck, en eller ett par varma filtar, varma kläder och bra och varma stövlar.

När BFRO fått din expeditionskostnad kommer du att kontaktas på nytt och blir då ansluten till en privat, lösenordsskyddad anslagstavla där viktig information publiceras, inklusive var ni ska mötas, namn och fakta på de som deltar, expeditionens strategi, etc.

Du kan också själv skriva meddelanden på anslagstavlan, ställa frågor och få telefonnummer till andra som ska delta.

Bigfootland är oftast en överväldigande naturupplevelse, eftersom dessa okända humanoider rör sig i trakter där det sällan eller aldrig bor några människor, där naturen är vild, bergig, har djupa skogar och orörda sjöar. Klicka på bilden och se en förstoring. Foto: BFRO, Copyright 2008.

Till slut: "Ingen expedition ställs in på grund av vädret. Vi åker till varma områden på vintern, och kalla områden på sommaren, för att så långt det är möjligt klara de rådande väderleksförhållandena".

PS: Du som åker kommer att utrustas med ett presskort utfärdat av GUST, om du samtycker till att skriva för gust.st om expeditionen! DS

Artiklar om Bigfoot som publicerats på GUST:

2004: Teknisk bevisning för Bigfoots existens förbluffar forskarna
2004: Bigfoot skadades vid skogsbrand

2005: Amerikaner som skjutit mot Bigfoot
2005: Bilder ur okänd Bigfootvideo släppt efter ägarens död
2005: Intervju med Bigfoot-forskaren Cliff Crook
2005: Bigfoot och Snömannen kan vara släktingar

2006: Liftare tog videofilm av Bigfoot

2007: Patterson och Gimlins film av Bigfoot är äkta
2007: Bigfoot kommer från Europa

2008: Albert Östman kidnappades av en Storfotsfamilj

EXPEDITION 2) SÖK MED ADAM DAVIES EFTER ORANG PENDEK
Kostnad: Mellan 30.000 och 50.000 svenska kronor för 4 veckor.

Adam Davies och Andy Sandersons första expedition gick till Seljordsvattnet i Norge, dit vi bjöd in dem på GUST99, året efter den misslyckade första expeditionen 1998.

Adam, som frivilligt tjänstgjort i ett av den brittiska arméns elitförband hemma i England, hade två kompisar med sig och framstod som något av en expeditionsledare för sitt fyrmannateam.

De fyra britterna hade erbjudits en husvagn av samma camping som sponsrade oss, men avböjt. Istället låg de i ett tält, där de naturligtvis var packade som sardiner! Tältet påstods klara ner till tre minus, men så kallt skulle det ju aldrig kunna bli i Norge i mitten av augusti. Eller?

Jodå. Det var rejält med minusgrader på nätterna och när vi svenskar kom på morgonen för att duscha i campingens allmänna utrymmen, låg Andy Sanderson och sov därinne på golvet! De andra i teamet var så stelfrusna att de klagade över en begynnande ichias.

VARMAST OM HJÄRTAT

Sedan dess har Adam & Andy lärt sig. Numera gör de dessutom bara expeditioner till tropiska länder och Orang Pendek, en slags Bigfoot i Malaysia, ligger dem varmast om hjärtat.

Sedan kompisarna hoppat av, den ena på grund av andra intressen, den andre på grund av sjukdom, gjorde Adam & Andy tre expeditioner till Malaysia, i sökandet efter Orang Pendek och fann också bevis för att den håriga varelsen verkligen finns där.

Förra året hoppade dock Andy Sanderson av expeditionerna, för att - hör och häpna - åka till Irak med sina tuffa soldatkompisar och kriga för fred! Det där sista har jag aldrig förstått och jag tror inte på det heller. USA ligger som vanligt bakom, "War for Peace", och vi kan bara hoppas att dom drar sig tillbaka, när dom får en ny president.

Hur som helst, Andy är idag ensam att göra expeditioner men han har inte gett upp för det. Han har gjort flera resor till Gobiöknen och letat efter masken där, som sägs döda folk med blixtar och han har ständigt nya projekt på gång.

OFÖRGLÖMLIGT ÄVENTYR

Åker du på expedition med Adam får du räkna med att dela hans expeditionskostnader. Å andra sidan blir det ett oförglömligt äventyr som du kan leva på resten av livet, om du nu inte blir fast för alltid i expeditionssvängen, vilket det är väldigt lätt att bli.

Adam Davies på en sjö någonstans i Malaysia: "Det är ett äventyr bara att vara här, för man vet ju aldrig vad som händer och vad man får se!". Jojomen, det är så sant som det är sagt. Foto: Andy Sanderson, Copyright 2008.

Du som är seriöst intresserad av att åka på expedition med britten Adam Davies, vars organisation numera heter CRYPTOWORLD, ska ringa mig, Jan-Ove Sundberg, på tel 0141 217929, för närmare upplysningar om hur du ska komma i kontakt med Adam.

Artiklar om Orang Pendek som publicerats på GUST:

2004: Orang Pendek har överlevt
2005: Kryptozoologer utforskade "Den Försvunna Dalen"

EXPEDITION 3) SÖK MED BRITTERNA EFTER JÄTTEANACONDAN
Kostnad: Mellan 20.000 och 30.000 svenska kronor för 2 veckor.

Stefan Demert skulle aldrig ha tvekat, han med balladen om "Anna Anaconda" ni vet (som kom 1975). Själv skulle jag aldrig i livet åka på expedition och leta monsterormar! Men det är jag det, jag som faktiskt är paniskt rädd för ormar, något jag delar med 7 av 10 andra svenskar, som har det nedärvt sedan urminnes tider.

Visst vore det väl en upplevelse av det oförglömliga slaget att hugga en anaconda i stjärten och dra upp den ur vattnet, istället för att den drar ner dig där! Foto: Wildlife Expeditions, Copyright 2008.

Det här erbjudandet vänder sig följaktligen till dig som inte är det minsta rädd för ormar, som alltid velat träffa på en 8-12 meter lång anaconda, och som drömmer om att bli inskriven i de kryptozoologiska historieböckerna (där står ju jag redan, tack och lov!).

Som ni säkert läste om i deras förra utflykt till Guyana, under rubriken "GUYANAS DJUNGELHELVETE HÖLL PÅ ATT KOSTA OSS LIVET", har medlemmarna i Centret för Forteansk Zoologi, Chris Clark, Lisa Dowley, Richard Freeman, Jon Hare, och Paul Rose ännu inte hittat de anacondor i Guyana som uppges vara mellan 10-12 meter och kanske ända upp till 15 meter långa!

En ny expedition till detta vackra land med sin variationsrika natur och ständigt vackra väder, borde vara som klippt och skuren för dig som är herpetolog (ormforskare) eller som bara gillar ormar så där i största allmänhet.

I februari 2007 blev 8-årige Mateus Pereira i Brasilien angripen av en 5 meter lång anaconda som började sluka pojken med huvudet först! Hans pappa såg alltihopa och rusade fram med en machete och högg huvudet av ormen. Tänk om du själv har så tur, att du får visa upp ett Anacondabett istället för kompisarnas gnälliga myggbett, det vore väl nå't att bräcka dom med! Foto: Associated Press (AP), Copyright 2007.

Räkna med att den kanske kostar någonstans mellan 20 000 och 30 000 kronor, flygresan inräknad. Å andra sidan kan du få vara med om att hitta världens största anaconda, kämpa mot den och bli filmad på kuppen och få en semester som du kan berätta om för grabbarna på jobbet, under de närmaste 20 åren!

Allvarligt talat så skriver den brittiska organisationen på sin hemsida:
"I början av det tjugoförsta århundradet finns det fortfarande okända djur i avlägsna och mindre avlägsna hörn av vår planet. Vårt jobb är att hitta dem".

Eftersom Centret för Forteansk Zoologi inte officiellt söker nya expeditionsmedlemmar, måste du som är intresserad ta kontakt med mig, Jan-Ove Sundberg, för närmare upplysningar om hur du ändå kan delta i deras expeditioner.

Artiklar om monsterormar som publicerats på GUST:

2003: Suchuriju Gigante - Jakten på Jätteanacondan
2007: Britter ska söka jätteanaconda

EXPEDITION 4) SÖK MED KANADENSARE EFTER MOKELE-MBEMBE
Kostnad: Mellan 30.000 och 50.000 svenska kronor för 4 veckor.

Kanadensarna kan inte släppa tanken på att det trots allt finns en livs levande dinosaurie i afrikanska Kongo. Mokele-Mbembe, som odjuret kallas enligt infödingarna, har fascinerat vita människor i över 200 år, men ingen har hittills funnit minsta bevis för att det existerar.

Om Mokele Mbembe verkligen existerar, och alltmera tyder nu på det, är dinosaurien inte att leka med enligt vettskrämda ögonvittnen. Illustration: UGD Networks, Copyright 2008.

Vad kanadensearna framför allt stöder sig på är observationer av en viss tysk kapten, en Freiherr von Stein zu Lausnitz, som 1910 gjorde följande uttalande, efter att infödingarna visat honom kloliknande fotspår efter besten:

"Djuret sägs vara brungrått till färgen med slätt skinn och är i storlek av en elefant; eller åtminstone lika stort som en flodhäst. Det sägs ha en lång och flexibel hals och bara en enda lång tand; som vissa säger är ett horn. Vissa talar också om en muskulös stjärt, som den på en alligator.

ATTACKERAR UTAN FÖRVARNING

Kanoter som kommer i närheten sägs vara dömda till undergång, då odjuret attackerar dem utan förvarning, och dödar besättningen men utan att sedan äta upp kropparna.

Sjön Télé i norra Kongo är en grund sjö där Mokele-Mbembe ofta har setts, man tror dock inte att dinosaurien bor där utan besöker den eftersom en frukt den gillar växer just där. Foto: Adam Davies, Copyright 2008.

Odjuret sägs leva i grottor som spolats rena av floden och som ligger i dess skarpa krökar. Det sägs ofta gå på land och söka mat, till och med i fullt dagsljus och dess diet sägs helt och hållet vara vegetarisk. Det här talar emot att alltihopa bara är en skröna och en legend.

Växten som odjuret föredrar har förevisats för mig. Det handlar om en slags lian med vita blommor, som har äppelliknande frukter innehållande en mjölkvit saft. Växterna fanns framför allt längs Sombo River, och en stig där föreföll upptrampad av ett större djur".

William "Bill" Gibbons är den främsta förespråkaren för Mokele-Mbembe. Han föddes i Skottland och engagerade sig i tidiga år i Nessie, utan att komma någonstans och sedan familjen flyttat till Kanada, fann han mängder av blivande kryptozoologer som tyckte att monstren utomlands verkade mera spännande än de i hemlandet.

HEMMA BRA MEN BORTA BÄST

Visst kan sådant låta konstigt, men jag förstår honom. Precis så har vi i GUST också resonerat, när vi t ex sökt Selma i Norge och odjur på Irland. Hemma bra men borta bäst, är vad som gäller om man är kryptozoolog, tro mig!

Gibbons gick i taket när BBC nyligen var i Kongo och gjorde ett reportage om Mokele Mbembe, och konstaterade att det påstådda odjuret lika gärna kan vara en noshörning! I ett reportage på cryptomundo.com, konstaterar en mäkta förbannad Gibbons:

"Under mina 22 år av efterforskningar kring Mokele-Mbembe har jag träffat ett dussin stamhövdingar i Centralafrika, Gabon, Kamerun, Kongo, Uganda och södra Sudan, som känt till odjuret och i vissa fall beskrivit det för mig och ingen av dessa har framfört den absurda teorin att det skulle handla om en noshörning.

EKVATORIAL-AFRIKA

De namn som används för att beskriva odjuret varierar genom hela Ekvatorial-Afrika och inkluderar; amali, badifui, dibi, embulu-mbembelu, lukwata, isiququmadevu, Jago-nini, songo, M’koo-m’bemboo, Mokele-mbembe, och La Kila-bembe.

Oavsett etnisk tillhörighet och stamgrupp, har alla ögonvittnen beskrivit att odjuret är i storlek av en flodhäst eller elefant, med lång smal hals, ett ödle- eller ormformat huvud, en lång och flexibel hals och fyra kraftiga ben.

Beskrivningarna av Mokele Mbembe går visserligen isär, men alla är överens om att det är ett dinosaurieliknande djur med lång hals och stjärt och en kraftig kropp på fyra ben. Illustration: UGD Networks, Copyright 2008.

Skinnet är antingen slätt eller påminner om skinnet på en kajman; variationerna kan ha med åldern att göra.

Odjuret lever i floder, träsk och ensligt liggande djungelsjöar, som ofta är små men ganska djupa. Det finns också gott om vittnen som sett det på land, antingen när det sökt efter mat eller förflyttat sig mellan olika platser.

MELLANSTOR DINOSAURIE

Vi har efter ingående analyser kommit fram till att Mokele-Mbembe är anmärkningsvärt lik en mellanstor dinosaurie, även om odjuret naturligtvis kan vara något helt annat.

Det är sällsynt, trivs bäst i vattnet, där det kan stanna under långa tider, och är väldigt aggressivt i sitt revirtänkande, vilket gjort det oerhört fruktat av alla infödingar i det områden där det rör sig.

I min kommande bok om Mokele-Mbembe kommer det att finnas fotografier av de grottor vi funnit, liksom stora och färska fotspår (bara 10 dagar gamla) som vi inte kunnat identifiera och som vi fann i leran på en träskliknande ö där odjuret setts äta sedan 2004.

En noshörningsliknande kryptid, som går under namnet Emela-Ntouka i Kongo och N’Goubou i Kamerun, sägs av kongoleserna ha ett enormt horn och är känt för att attackera och skära upp elefanter, flodhästar och allt annat som kommer i dess väg!

SEXUELL DIMORFISM

En kamerunsk kryptid har två horn som sitter sida vid sida på odjurets huvud, snarare än där en snabel brukar sitta. Här tror jag det handlar om sexull dimorfism (en skillnad i utseendet hos samma art eller organ hos en art) inom en och samma djurart.

Timbo Robert, Baka-hövdingen i Kamerun, dödade ett sådant djur 1996 i en elefantfälla, som han och några andra infödingar grävt längs en elefantstig som gick från Bouma-floden och in i djungeln. Även här beskrev de två ovanliga horn på djurets huvud".

Bill Gibbons är framför allt intresserad av medarbetare som kan finansiera en expedition till Kongo eller som har goda idéer om var man ska hitta penningstinna sponsorer som är villiga att stå för kalaset (något som GUST sökt efter i 10 år nu).

CRYPTOSAFARI

Gibbons är sedan fem år tillbaka lierad med British Columbia Scientific Cryptozoology Club (BCSCC), där John Kirk är expeditionsledare och han i sin tur har på senare år har bildat CRYPTOSAFARI, som är en särskild sökorganisation för äventyr som de i Afrika.

Cryptosafari från Kanada där Bill Gibbons och John Kirk (i mitten) ingår. Foto: Cryptosafari, Copyright 2008.

Bill Gibbons kan nås genom John Kirk, som har följande email: [email protected] Där kan ni få alla uppgifter om vilka nya expeditionsprojekt som är på gång, vad de kräver av dig för att du ska få delta, och vad detta skulle kosta.

Artiklar om Mokele-Mbembe som publicerats på GUST:

2004: Nya expeditioner letar Mokele-Mbembe

2006: Mokele-Mbembes förbannelse

2007: "Mokele-Mbembe är en skröna"

EXPEDITION 5) SÖK MED AMERIKANARNA EFTER CHAMP
Kostnad: Mellan 10.000 och 20.000 svenska kronor för 2 veckor.

Det bästa beviset någonsin för att sjöodjuret Champ verkligen existerar, sägs ha tagits sommaren 2005 av fiskarna Dick Affolter och Pete Bodette. På videon syns något som rör sig i vattnet nära deras båt och som kan liknas vid ett klassiskt odjur.

Noggranna undersökningar har dock inte lett till annat än att kryptozoologerna delats i två läger.

Det ena lägret säger sig kunna se huvudet och halsen på ett svanödleliknande djur från urtiden, och till och med en öppen och stängd mun på andra sekvenser; medan det andra lägret är lika säkra på att det handlar om en deformerad alternativ muterad fisk eller ål.

Och trots att två pensionerade kriminaltekniker från FBI analyserat videofilmen och sagt att den förefaller både autentisk och omanipulerad, har en av dem tillagt; "Ingenstans på video har jag sett vad som per definition är ett djur, och det finns inte heller något på ytan som antyder ett sådant".

VILL INTE TRO

Underförstått att de två fiskarna filmat något som inte är vid liv. Vad har man dock inte kunnat fastställa och själva vill de naturligtvis inte tro att så är fallet.

Okanagan är som framgår av den här bilden en enormt stor sjö,
så att hitta något odjur i den kanske inte blir så lätt. Foto: Kevin Kimberley, Copyright 2008.

Ett annat kraftfullt bevis för att det finns något okänt i sjön är en hydrofonregistrering som 2003 gjordes av företaget "Fauna Communications Research Institute", som också har bistått GUST med analyser, och som sökte Champ som del av ett inslag på TV-kanalen Discovery.

Företaget har vid ingående analyser konstaterat att deras upptagning påminner om en vitval (även kallad Beluga) eller en späckhuggare, trots att biologer och valforskare anser det uteslutet att sådana djur skulle ha kunnat ta sig in i sjön.

Joseph Zarzynski, en historielärare från Saratoga Springs, i delstaten
New York, tillika vrakletare, är den främsta experten på Champ.

SIDOSEENDE SONAR

Han är författare till boken; "Champ: Beyond the Legend", sökte sjöodjuret i drygt 20 år (fram till i mitten av 1990-talet) och använde
sig både av en sidoseende sonar och en undervattensrobot.

"Det var en väldigt spännande tid och jag såg fram emot varje ny dag, men alltig har ett slut och efter drygt 20 år tyckte jag att det fick vara bra", säger Zarzynski, som erkänner att han aldrig hittat någonting. "Om odjuret finns där, och det tror jag att det gör, måste man antingen fånga det eller hitta dess skelett, för att övertyga vetenskapen, allt annat är meningslöst".

Han samlade på sig 300 observationer under sin tid som monsterjägare och många av dessa är guld värda för de som kommer efter och tänker axla hans fallna mantel.

SVANÖDLELIKNANDE HALS

Det mest spektakulära fotot av Champ togs 1977, av amatörfotografen Sandra Mansi. Fotot (som ni kan se här medan) tycks visa en svanödleliknande hals och kropp, som sticker upp ur vattnet i sjön Champlain.

Sommaren 1977 togs den här kontroversiella bilden. Ett problem med dess trovärdighet är att det är en polaroidbild och följaktligen finns det inget negativ att analysera. Foto: Sandra Mansi, Copyright 1977-2008.

Enligt Mansi själv hörde hon sina barn skrika i panik, snodde runt med kameran i händerna och tittade smått panikslaget mot det grunda vattnet där barnen lekte, i tron att de höll på att drunkna. Istället fick hon syn på odjuret, och medan hon snabbt knäppte en bild av det tog hennes fastmän Anthony hand om barnen.

Mansi har låtit mer än ett dussin fotografiska experter undersöka bilden och alla är eniga om att det inte har manipulerats på något sätt. Polisen har förhört både fästmannen och barnen och ingen av dem har ändrat sin historia, trots att det nu har gått drygt 30 år sedan händelsen inträffade och bilden togs.

MED ÖPPNA ARMAR

Eftersom det idag inte finns någon specifik monsterjägare på plats vid sjön Champlain, kommer företagarföreningen i staden att med öppna armar ta emot den eller de som kommer dit och vill söka efter odjuret.

GUST föreslår därför att du som är intresserad antingen kontaktar turistbyrån eller kulturchefen på stadsförvaltningen, och berättar vad du vill göra, vad du vill åstadkomma och vad du behöver för att kunna genomföra din expedition.

Vi tror att de kommer att ge dig både gratis båt och guide, subventionerat uppehälle och mat och mycket annat som annars skulle ha kostat dig avsevärt med pengar. (Klarar du inte av dessa kontakter själv så hjälper vi på GUST till, men då måste din insats vara seriöst menad).

GUST har fortfarande ett gott rykte i USA och dessutom går dokumentärer om oss fortfarande på både Discovery och andra amerikanska TV-kanaler, som ni kan hänvisa till. Vi kan också ge er ett rekommendationsbrev på engelska och förse er med ett presskort som visar, att ni gör er resa för gust.st

När medierna börjar rapportera om dig och ditt projekt, kommer du att få all hjälp du behöver, det kan du lugnt räkna med. Välj då i första hand kryptozoologer och folk som har eller kan sköta bra teknisk utrustning.

Artiklar om Champ som publicerats på GUST:

2003: Champ hördes på hydrofon
2003: Nöjesfiskare filmade tre okända djur samtidigt
2003: Champ analyserad av skeptikerorganisation

2005: Fritidsfiskare såg och filmade Champ

2006: Alla bilder av Champ är fejkade

EXPEDITION 6) SÖK MED KANADENSARNA EFTER OGOPOGO
Kostnad: Mellan 20.000 och 30.000 svenska kronor för 2 veckor.

John Kirk i BCSCC sökte i 20 år innan han mer eller mindre gav upp. Han har enligt egen utsago tagit fem videofilmer av Ogopogo, men kryptozoologer som står honom nära säger att avståndet är så stort att de ingenting bevisar. Författarinnan Arlene Gaal har sökt hela livet och söker än. Och flera olika företag söker som bäst idag.

Sjön Okanagan i Kanada är ingen liten sjö det heller, så ska man hitta Ogopogo får man ha turen på sin sida! Klicka på bilden så får du se en förstoring. Foto: John Kirk, Copyright 2008.

Det sägs att det finns stora likheter mellan sjön Okanagan i British Columbia i Kanada och Skottlands Loch Ness. Båda är långa och smala och ligger på nästan samma latitud. Båda är djupa och därmed svårsökta. Och båda har ett världsberömt odjur.

Det sägs också att Ogopogo gjorde sin mediadebut långt före Loch Ness-odjuret. År 1926, alltså sju år före Nessie kom till allmänhetens kännedom, skrev Roy W. Brown, redaktör på dagstidningen "Vancouver Sun", att "Alltför många människor har sett monstret i Okanagan för att det ska kunna ignoreras".

SKRIFTLIGA DOKUMENT

Och medan debattens vågor går höga om det verkligen fanns några Nessie-observationer före 1930, finns det skriftliga dokument som visar att Ogopogo sågs redan 1872 och har setts allt sedan dess.

Odjuret beskrivs vara 30 till 60 cm i diameter och mellan 4,5 och 6 meter långt. Huvudet har omväxlande beskrivits som häst- eller getliknande. En ofta återkommande observation är också att det kan ligga stilla på ytan och likna en stock (som plötsligt får liv, dyker och försvinner).

Den amerikanske kryptozoologen Roy P. Mackal tror att det handlar om, "en liten population av akvatiska, fiskätande djur av känd men utdöd härkomst". Mackal trodde länge att Ogopogo och Nessie var samma djuart, men har nu gått ifrån det och menar att en analys av Ogopogo tyder på att det handlar om en primitiv val, en Basilosaurus cetoides.

EN PRIMITIV VAL

"Det generella utseendet på Basilosaurus stämmer nästan exakt in på den stockliknande beskrivningen av Ogopogo", säger han, och i sin bok "Searching for Hidden Animals" berättar han mycket detaljerat om varför han tror att Ogopogo är en primitiv val.

Kryptozoologen Roy P. Mackal är inne på att Ogopogo är en Basilosaurus, en forntida val, men det är han ganska ensam om eftersom beskrivningen inte stämmer med en sådan. Illustration: C.J. Swift, Copyright 2008.

Det finns idag ett halvt dussin videofilmer av kryptiden i Okanagan, men ingen av dem är tydlig nog för att fälla det slutliga avgörandet.

Bara ett infångat eller dött exemplar av Ogopogo kan övertyga vetenskapen och så långt är ingen vid Okanagan beredd att gå, då får mysteriet hellre kvarstå.

Den 18 april 2001, gjorde Tripod Video Productions en dokumentär om Ogopogo när något pllötsligt plöjde genom vattnet. Flera sekvenser under den 1,5 minuter långa videon visar upphöjningar på ryggen som påminner om "märkligt utformade, sidoliggande fenor". Stillbild: Tripod Video Productions, Copyright 2001-2008.

"Plötsligt kom tre klassiska pucklar upp ur vattnet", berättar Bill Steciuk. "Alla skrek rakt ut. Jag trodde knappt mina egna ögon. Jag var nästan exakt på samma plats som jag var 1978, kanske litet längre västerut". Stillbild: Tripod Video Productions, Copyright 2001-2008.

Blir det DU som läser detta som kommer att lösa gåtan? Ja, omöjligt är det inte om du bara kommer på plats vid sjön och har rätt utrustning. För alla nuvarande monsterjägare till trots, är det ju INGEN av dem som fått fram det ovedersägliga beviset!

Bara en organisation välkomnar utomstående i allmänhet och utlänningar i synnerhet och det är "The Legend Hunters", som GUST skrivit om många gånger tidigare. Dess chef Bill Steciuk, säger på telefon till GUST: "Alla som kan bidra till gåtans lösning är naturligtvis välkomna, men de får stå för alla omkostnader själva och bör också ha något att bidra med, antingen i form av kunskaper eller teknik".

THE LEGEND HUNTERS och Bill Steciuk kan nås på följande email;
[email protected]

Artiklar om Ogopogo som publicerats på GUST:

2003: Här simmar sjöodjuret Ogopogo
2003: Proffsbolag filmade Ogopogo

2006: Sonarbevis visar att Ogopogo är 15 meter lång
2006: Bilder av Ogopogo bevisar ingenting

EXPEDITION 7) SÖK EFTER ODJURET I ALTAMAHA RIVER
Kostnad: Mellan 20.000 och 30.000 svenska kronor för 2 veckor.

Samma år som jag blev sjuk av en tumör i ryggen och tvingades lägga in mig på Universitetssjukhuset i Linköping för en rad operationer, hade jag tillsammans med Göran Rajala beslutat att utöka GUST's sökområde till USA och och där leta efter flodmonstret i Altamaha River i delstaten Georgia.

Inloppet till Altamaha River i delstaten Georgia, där ett flodmonster håller till enligt många vittnen. Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Lite längre upp på floden ligger en armada med fiskebåtar och väntar på bra väder för sitt Atlantfiske. Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Altamaha River är både lång och bred och relativt djup med, så sökytan är stor. Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Det finns gott om sidofloder eller snarare bäckar kanske, som går alltifrån några hundra meter till flera kilometer in i täta snår och buskage.Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Året var 2002 och GUST var oerhört populärt i Amerika, sedan flera av dokumentärerna om oss gått där om och om igen. Det här ledde till att vi på nolltid fixade en båt, en man som skulle köra den, ytterligare en expeditionsmedlem och ett gratis boende i närheten av floden.

Det fanns en del hakar förstås, men det gör det ju alltid och det är dessa som är själva kryddan i ett äventyr som detta.

DÖD PÅ NÅGRA MINUTER

Båten var en öppen träskbåt i aluminium, osänkbar förstås enligt ägaren, som i samma andetag menade att det inte var någon idé med att bära flytväst på Altamaha River:

"Faller du i där är du död på bara några minuter. Floden har ALLT som är precis livsfarligt; stora vita hajar, giftiga ormar, hungriga krokodiler, brännmaneter, och mycket mycket annat som du som besökare har svårt att värja dig mot...".

Flodbåtar av den här typen används på Altahaha River. Inte ser dom särskilt sjösäkra ut, den saken är klar, fast desto större blir ju äventyret! Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Vissa sträckor av Altamaha River är mer än lovligt träsklika, och det är just i sådana här områden som man inte kan lita på folk enligt våra källor. Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Spöklikt, eller hur? Tänk er då dessa farvatten efter mörkrets inbrott eller mitt i natten! Foto: Mary-Ann Trapnell, Copyright 2008.

Mary-Ann Trapnell, som skaffat denna optimistiska man och hans osänkbara båt, tillade: "Han ska då alltid överdriva! Håll er i båten bara så klarar ni er fint". Man kan inte gå iland i träsket då? Mary-Ann: "Nej, Herregud, det är det ingen vid sunda vätskor som gör. Stanna i båten ni, så går allting bra!".

"DET SPÖKAR HÄR... ORDENTLIGT!"

En kvinna och hennes son skulle ge oss gratis boende i sitt gamla hus nere vid stranden av floden. På telefon sa hon: "Jag tar ingenting för det eftersom varken vi eller någon annan klarat att ligga där uppe, ja, på vinden alltså". Varför har dom inte det då? "Sa inte Mary-Ann det? Det spökar här... ordentligt!".

Sjöormar på dagarna och spökerier på nätterna - kunde det bli bättre?
Det kunde bli värre!

Hyrestanten tillade: "Har ni sett filmen Den Sista Färden? Jasså, det har ni. Den är inspelad här och allt inavel i filmen bor här än, det är dom värsta knäppgökar ni har sett! Om jag vore i era kläder skulle jag inte lämna båten, särskilt inte inne i träsket. Inte ens för att utföra ett toalettbestyr". Välkommen!

I filmen DELIVERENCE från 1972 (som heter DEN SISTA FÄRDEN på svenska) råkade några kompisar som paddlade kanot på Altamaha River ut för rena inavelslurkar och fick kämpa på liv och död för att klara sig. Foto: Warner, Copyright 1972-2008.

En ung Burt Reynolds (till höger) tvingades skjuta ihjäl bondlurkar som angrep dem, för att han och hans kompisar skulle klara sig undan med livet i behåll. Foto: Warner, Copyright 1972-2008.

EN AV USA:s FARLIGASTE STÄDER

Flyget från Stockholm skulle gå till New York City, därifrån var det inrikesflyg till Atlanta, en av USA:s farligaste städer. Hur skulle vi komma ut ur den med livet i behåll? Göran Rajala sa: "Dom ger sig väl inte på en hyrbil?". Ha!

Jag mailade mina amerikanska kollegor. Dom skakade så småningom fram en kille som bodde utanför Atlanta och han lovade att ta oss ner till kusten, till vår destination vid floden, dit det visade sig vara hela 60 svenska mil.

Studerar man nedanstående karta över Altamaha River upptäcker man snart en rad andra obehagliga överraskningar, i synnerhet om man som vi tänkt söka av området med hydrofon; marinen har ett träningsläger en bit uppför floden; armén har förlagt Fort Stewart ännu ett stycke upp; och som om inte det skulle varit nog fick vi veta att militären dessutom har en av landets största ubåtsbaser ett 10-tal mil söder om mynningen till Altamaha River.

Klicka på den här kartan över inloppet till Altamaha River, så får du se en avsevärt större version, där de militära anläggningarna finns med och där du ser floden i hela dess längd.

KRYPTERADE RADIOSÄNDNINGAR

Hur påverkar det en hydrofonexpedition? Jo, eftersom våra hydrofoner är militära klarar de avstånd upp till tre mil och kanske ännu mera och risken var därför stor att vi skulle spela in hemliga, krypterade radiosändnigar, det har vi gjort förut nämligen, både i Sverige och utomlands!

I USA skulle det säkert ha lett till att vi gripits, att utrustningen tagits i beslag och att vi anklagats för antingen spioneri eller terrorism eller bådadera. Jag såg krigsrubrikerna på de stora dagstidningarnas förstasidor: SVENSKA SPIONER AVLYSSNADE USA:s STÖRSTA FLOTTBAS och SPIONER FRÅN MOTALA GRIPNA I USA (Hemma i Sverige hade Motala Tidning säkert femdubblat sin lösnummerupplaga på den sistnämnda rubriken)!

CNN har sitt högkvarter i Atlanta och du som nu har tänt till på det här och vill vara med om ett riktigt oförglömligt sökäventyr i Georgia, dig rekommenderar vi att kontakta CNN innan ni kommer dit, så att dom kan intervjua er och därmed fixa 10.000 medier till (nåja) som ni sedan kan ha som livvakter i "Träsket som Gud glömde"!

Flodmonstret i Altamaha River ser ut så här enligt samstämmiga vittnen. Illustration: Kevin Jarring, Copyright 2008.

FOTNOT I: Som jag tidigare berättat kommer du som kan skriva om dina uppleveler för gust.st att utrustas med ett presskort från oss. Det gäller ENDAST din expedition till USA och är personligt.

Presskortet kan säkert öppna dörrar för dig som annars är stängda och kanske till och med ge dig bonus på priset eller andra fördelar.

Glöm därför inte att nämna att du har ett sådant, när och om du skriver till BFRO för att delta i deras Bigfoot-expeditioner. Mejla Janne för närmare upplysningar: [email protected]

FOTNOT 2: Att delta i alla sju expeditionerna skulle kosta någonstans mellan 140.000 och 230.000 svenska kronor, men så är inte inte heller några vanliga semesterresor eller expeditioner utan ett minne för livet med chans att bidra till en upptäckt som kan ge eko i hela världen.

AMATÖRFILMER AV ODJUREN:

1) CHAMP filmad av fiskarna Dick Affolter och Pete Bodette, sommaren 2005 och visad av TV-bolaget ABC. Speltid: 1 minut.

2) BIGFOOT Reportage där vittnen intervjuas och där man visar deras olika filmsnuttar på BFRO:s egen hemsida. Speltid: 1 minut och 50 sekunder.

3) ORANG PENDEK Reportage där vittnen intervjuas och där man får se andra bevis för varelsens existens. Speltid: 4 minuter.

4) JÄTTEANACONDA 1 En film där en jaguar slåss mot en anaconda i Brasilien. Speltid: Drygt 3 minuter.

5) JÄTTEANACONDA 2 En film där en 7,5 meter lång anaconda i Venezuela tar en Capybara till lunch. Speltid: 2 minuter och 50 sekunder.

6) MOKELE MBEMBE En ambitiös film om "de sista levande dinosaurierna", både i Afrika och på andra platser, gjord av ett gäng unga amerikaner. Klart sevärd. Speltid: Drygt 6 minuter.

7) OGOPOGO filmad av Ken Chapman, som såg och filmade det två gånger, den 18 juli 1989. Forskarna tror att det är en bäver, men den är bara drygt en meter, medan det som Chapman och hans hustru såg var minst 5 meter långt. Speltid: Drygt 5 minuter.

KÄLLOR: BFRO, mfl. BILDER: Andy Sanderson & Adam Davies; Wildlife Expeditions; AP; Kevin Kimberley, James Holland, Dick Affolter och Pete Bodette/ABC News; John Kirk; Mary-Ann Trapnell; CNN, FOX News, mfl. ILLUSTRATIONER: RobRoy Menzies; Peter Oberdorf; UGD Networks; C.J. Swift; och Kevin Jarring. ÖVERSÄTTNING & BEARBETNING: Jan-Ove Sundberg, GUST © 2008.

Grundat 1997 av Jan-Ove Sundberg. Telefon 0141 21 79 29 eller 070 301 79 29.

Denna sida har visats549 gånger.

Sju expeditioner som du kan delta i: Spännande, äventyrligt och fullkomligt livsfarligt!

Sju expeditioner som du kan delta i:
Spännande, äventyrligt och fullkomligt livsfarligt!